Tja gudar och gudar, men jag har alltid gillat Tor, han är ju åskgud och åskväder har jag alltid tyckt är så mysigt på nåt sätt, så det får väl bli han

#1 Tycker jag var en bra motivering

Jag får nog ta någon fruktbarhetsgud eftersom jag gillar vår och när allt springer till liv. Jag tar den grekiske guden Priapos, dels för att jag alltid gillat grekisk mytologi och även för att han avbildas med en enorm penis vilket är lite roligt och gränsar nästan till det groteska.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Priapos

Nyarlathotep?

Vänligen,

#3 hehehe, synd att cthulhu bara är gudalik inte gud 

#2 vilken …. grej… han har , måste vara svårt att hitta passande byxor

Annars skulle jag nog välja någon ur Asa-tron, kanske Oden

#4: Äsch! det är väl bara att se till att det är ett par byxor med rejäl gylf, gärna utan dragkedja eftersom den måste vara öppen

#5 hahahahahahahahahahahahahaha 

Ja jag har ju alltid haft en soft spot för Bacchus

Dionysos, verkar vara en kul kille. Bra fester och gillar vin. Honom skulle jag tillbe. Eller, det gör jag ju egentligen varje gång jag tar ett glas vin :)

jag kan tänka mig kanske "Fjorgyn" Tors Mor.

Anledningen är enkel, hon är allt som växers gudinna, även regn och åska.

Mahre

Frej/Freja eller Idun.

Sex och ungdom är aldrig fel :)

#0 En gud som gav mig möjligheten att flyga av egen kraft hade gärna fått existera, åtminstone fram till han utfört min önskan. Här kvalar ett antal kandidatgudar in, men Jesus och Zeus borde ha den förmågan att ge mig den färdigheten. Nummer två (måste ju prioritera på ett rimligt sätt) en gud som använde all sin kraft åt att minimera lidande, av alla sorter, på jorden. Mvh Stevo

#11 En gud som gav mig möjligheten att flyga av egen kraft hade gärna fått existera, åtminstone fram till han utfört min önskan.

Det skulle vara något!

Nummer två (måste ju prioritera på ett rimligt sätt) en gud som använde all sin kraft åt att minimera lidande, av alla sorter, på jorden.

Förstår din tanke och det är en vettig sån. Men jag tänker, är inte lidande och död nödvändigt? Om vi kan enas om det. Vad händer om lidandet upphör? Kollaps?

#11-12: Inne på samma tanke om lidande och död, utan lidande så vad hade vi då att sträva efter? Kan iofs hänga på vad man definierar som lidande 

#12, #13

Angående lidandets nödvändighet: jag har nog aldrig förstått tanken att lidande med nödvändighet måste existera för att vi skall uppskatta lyckan. Om alla vore lyckliga, så vore vi ju lyckliga och om vi därmed skulle bli olyckliga för att vi inte hade lidande att jämföra med så skulle vi ju helt enkelt inte längre vara lyckliga. Det blir en kontradiktion. Är alla lyckliga så är de ju det, och då är ingen - per definition - olycklig heller. Observera att jag här talar om det hypotetiska exemplet om en gud som med magiska krafter ser till att lidandet försvinner. Då skulle vi ju faktiskt må bra.

Men jag kanske missuppfattat själva invändningen här, och i så fall för ni gärna utveckla hur ni tänker.

Mvh
Stevo

#14: Människan behöver utmaningar att övervinna för att vara lycklig, det kräver en del lidande innnan lyckan inträffar. Är det bara lycka hela tiden så blir man ju utled, det är så jag tänker