Det är svårt att förklara men jag tycker att wikipedia har lyckats fånga essensen i det. Alltså att människan är något mer än det fysiska.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Andlighet

#1

Men jag tycker att den artikeln till sist får en så allomfattande definition att den nästan blir meningslös. I slutändan är allting som man upplever en andlig företeelse.

Det intressanta är den första meningen tycker jag:

Andlighet, beteckning för det immateriella, själslivet, koncept som utgår från antagandet att människan har en inneboende ande.

Att utgå från att människan har en inneboende (separat?) ande är ju dualism och det är ett begrepp som jag tycker leder till samma problem som att definiera andlighet; i slutändan blir själen något som endast har relevans för en själv, eftersom den är i det närmaste oskiljbar från ett medvetande som är avhängigt av hjärnan.

#2

Anden separerat från vaddå?

Människan HAR inte en ande. Vi ÄR en

#2 Jag tänker mig andlighet som ett vidare begrepp, andligheten är oberoende av religionen. Sedan kan den manifesteras i religionen. Men det tror jag vi alla redan fått klart för oss här. 

Att utgå från att människan har en inneboende (separat?) ande är ju dualism och det är ett begrepp som jag tycker leder till samma problem som att definiera andlighet; i slutändan blir själen något som endast har relevans för en själv, eftersom den är i det närmaste oskiljbar från ett medvetande som är avhängigt av hjärnan.

Dualismen anden-materian menar du? Det är nog så man sett på det traditionellt, inom abrahamitisk tradition i synnerhet. Men människor jag mött ser anden och själen som något mer integrerat liksom, det finns liksom inte den typen av dualism.

Jaa men jag är av samma uppfattning och det är så många religionsforskare, som studerar dessa upplevelser arbetar idag. De är inte intresserade av att ta ställning till om dessa upplevelser är intersubjektivt sanna utan lämnar detta utanför sin metodik. Sedan finns ju parapsykologin som försöker bevisa själens, andens existens. Vissa menar ju att det finns evidens som är vetenskaplig nog för vissa parapsykologiska "fenomen". Men i fallet anden och själen kan jag tänka mig att man även där utgår ifrån subjektiva uppelvelser.

Jag säger som jag alltid säger, jag är inte mycket intresserad av att finna en sanning vi alla kan komma överrens om (såvida det inte gäller att motarbeta saker som folk tar skada av och belastar samhället på olika sätt). Upplever folk andar och själen så är det ju fantastiskt häftigt och spännande och det missunnar jag dem inte en sekund.

#3

Människan HAR inte en ande. Vi ÄR en

#4

Men människor jag mött ser anden och själen som något mer integrerat liksom, det finns liksom inte den typen av dualism.

Jag håller med om att man inte kan dela upp kropp och ande. Men ändå känner de flesta av oss att det finns något annat bakom pannloben, något som är själva essensen av oss.

Jag vill själv hävda att allt är en produkt av vår kroppsliga hjärna; förmågan till abstraktion och empati (spegelneuroner, någon?). Något får oss att skapa bilden av ett immateriellt (andligt) medvetande som är separat och åtskiljt från kropppen. Ett medvetande som jag själv inte tror existerar utanför vår hjärna.

Detta är andledningen till att jag är intresserad av hur människor definierar det andliga. Är det en separat tillvaro, som existerar utanför den fysiska observerbara verkligheten? Och om så är fallet (att vi inte kan observera den) vad för relevans har det som inte är strikt personlig?

Jag vet att jag upprepar mig, men jag är genuint nyfiken.

Något får oss att skapa bilden av ett immateriellt (andligt) medvetande som är separat och åtskiljt från kropppen. Ett medvetande som jag själv inte tror existerar utanför vår hjärna.

Tänker i samma temer om gudsföreställningar. Frågan är vad sådana föreställningar har för funktion ur evolutionär synpunkt eftersom de existerar inom alla mänskliga samhällen.

Jag har periodvis slunkit in i ett bekvämt tankemönster där det blir naturligt att något sådant faktiskt existerar utanför vårt psyke eftersom föreställningar om sådant är så vanligt.

#6

Jag läste just en intressant, om något verbos, text om just det du beskriver. Om tillräckligt många av oss håller något för sant tenderar de flesta att ta det för givet. Den är på engelska men mycket läsvärd.

För er som ännu inte upptäckt den kan jag för övrigt varmt rekommendera bloggen Pharyngula av PZ Myers.

#7 Det tål verkligen att kikas på. Det skall jag göra!