Vilken hemsk bild, jag får rysningar. Jag har en treårig dotter, jag försöker inte pracka på henne någonting men det har redan uppstått problem. Hennes mormor är död sen innan min dotter föddes och folk i hennes närhet svamlar i tid och otur om att mormor är i himlen och så vidare, när hon frågar mig försöker jag vara så ärlig som möjlig, men det går ju inte att föra jättedjupa samtal om sånt med en treåring så såna samtal får väl vänta. Men jag vägrar spä på myten om himmelriket som jag inte tror på och säger konsekvent att mormor är död istället för någon omskrivning, detta är ju inte ett uttalande som inte utesluter någon annan tro(eller brist däruti), det är ju däremot de som sluddrar om en himmel. Det är ju dessutom väldigt förvirrande för Hilma när de säger himlen, hon tror ju att mormor kan komma tillbaka.

#0 Jag kan inte veta hur jag skulle känna, jag har aldrig haft barn. Men jag tänker på mina små systrar, jag reagerade när deras mor berättade för dem om himmelen och gud som ett faktum, hon är själv inte ens troende så jag förstod inte alls hennes tanke med detta.

Gällande mina egna barn skulle jag aldrig riskera att mina barn invaggas i en falsk verklighet. Och framförallt inte lära sig att det dom har i livet, deras framgång, deras öde inte är ett verk av en extern högre makt utan i mångt och mycket ett verk av dem själva och som konsekvenser av deras egna handlingar. De skulle aldrig lära sig att tillbe någonting om inte sig själva och att hålla sig själva heliga.

Detta går inte att förklara för ett småbarn men jag skulle göra allt i min makt för att få dem att anamma en sådan filosofi.

Jag berättar som det är: alla våra förfäder är i Helvetet.

Jag kan bara berätta hur jag gjort. (min son är 27 år)

Som väl är så drabbades vi inte av död när han var riktigt liten utan närmaste var väl vår hund.

Men han hade ju givetvis kompisar som hade någon "mormor i himlen" osv.

Jag har alltid varit noga med att försöka förklara att det finns olika sätt att tro. Jag har inte velat påverka honom då jag själv vuxit upp med viss påverkan och det är inget kul alls.

Han vet att jag är troende men vi pratar sällan om det numera.

Allvarligt talat: varför skulle det vara svårt att förklara att livet bara upphör? Det är ju den enklaste av alla tänkbara förklaringar.

Precis som vi inte finns innan vi föds (eller möjligen avlas), så finns vi inte efter att vi dör.

Varje krumbukt med himlar, själar och övernaturliga makter leder hos ett frågvist barn ofelbart till besvärande följdfrågor som vi skamsna måste slingra oss undan eller blåljuga de små liven rakt i ansiktet.

Jag tycker man ska vara ärlig och säga till barnen det man själv tror på. Förr eller senare blir de gamla nog att tro på sitt eget sätt.

Är det värre att säga till barnen att gud finns/livet fortsätter efter döden än att lura på dem jultomten?

Hur som helst så sa jag till mina ungar att man kommer till himlen när man dör - eftersom det faktiskt är det jag tror. De är nu vuxna och verkar inte ha tagit skada av det 

#6

> Är det värre att säga till barnen att gud finns/livet fortsätter efter döden än att lura på dem jultomten?

Ja. Jultomten saknar existentiella implikationer.

Du glömde visst berätta om Helvetet.

#7: Får mig att tänka på Dave Allen han beskrev himmelen som lugnt och tyst, med guldbelagda gator, och i helvetet var nattklubbarna öppna dygnet runt och det "syndades" för fullt. Så avslutade han med att Gud säkert belönade dom snälla med att dom kom till Helvetet

#7

Jultomten saknar existentiella implikationer.

jag fattar inte vad du menar med det

Sedan tror jag inte på något Helvete i Biblisk mening. Helvetet finns på jorden och överdjävlarna är många. Men det behöver man inte belasta de små barnasjälarna med. Tids nog upptäcker de det ändå.

#8

#9

Om Jultomten finns eller inte har ingen betydelse för Gud, själen eller livet efter döden.

Det är därför en mildare form av vanföreställning att tro på Jultomten.

Varför tror du på Himlen men inte på Helvetet? Gud men inte Djävulen? Yin men inte Yan?

#10

Menar du att det är okej att säga till barnen att jultomten finns därför att förr eller senare kommer de att växa ur det.

Medan å andra sida en tro på evigt liv kan följa dem hela livet och att det på något sätt inte är bra för dem?

Varför jag tror på vissa grejer och annat inte är svårt att svara kort på. Men jag ska ge dig en god fredagskaramell som jag vet att skeptiker älskar.

Jag tror på det som passar in i min världsbild 

#11

Oavsett om man så småningom finner sanningen om Jultomten, så påverkar det inte "livets stora frågor" om man tror på honom.

Det gör däremot en tro på ett evigt liv, vilket rimligen bör vara skadligt med tanke på att det är har långtgående konsekvenser för hur man strategiskt tänker och agerar samt är falskt.

#11

långtgående konsekvenser för hur man strategiskt tänker och agerar

kan du ge några exempel

#13

Måste jag? Är det inte uppenbart att det blir skillnad om det finns ett efterliv eller inte? Enligt gängse modeller är utfallet av efterlivet dessutom betingat av beteenden i detta liv (karma, synd, dygd, domedag, etc.).

Jag håller med TristanChi till fullo. Någon som uppriktigt tror på sådana saker som ett efterliv, reinkarnation, himmel. Resonerar nog annorlunda kring "jordelivet" och det leder sannolikt till en inte lika livskraftig existens.

Jämför ett liv där man tror på fler chanser, liv efter döden och kanske reinkarnation med en världsbild där man vet att det här är mitt medvetandes enda chans, att bara leva en gång. Var jag är nu och det jag gör nu kommer jag aldrig att göra igen och är jag dör är det finito.

Inom Carlos Castanedas filosofi (som ju dock är en övernaturlig filosofi där tror på livet utanför den mänskliga kroppen finns) där lär man sig att så snart saker blir oklara i livet ska man tänka sig att döden sitter snett till vänster på ens vänstra sida. Då inser man att livet inte är evigt och att man verkligen ska ta vara på det liv man har.Jag tycker det är fantastiskt intressant läsning, ur ett materialistiskt och filosofiskt perspektiv.

#14, 15

tja… jag vet inte. Jag har alltid trott på det eviga livet och vet inte hur det är att inte göra det, så jag har inget att jämföra med.

Men av egna iakttagelser av min omgivning så ser jag ingen skillnad i det yttre livet mellan troende och icke-troende.

Jag vill tillägga att även om jag tror på flera jordiska liv så är det det nuvarande som är det viktigaste och det ska levas och njutas så gott som det bara är möjligt. Resten får man ta när den dagen kommer 

Men åter till frågan;

Tristan menar du att jag har skadat mina barn genom att berätta för dem vad jag tror på?

Min dotter har ialla fall fått en massa falskt hopp och varit förvirrad och ledsen om att få träffa mormor snart, hon kan ju inte förstå skillnad på himlen och "himlen". Jag tycker det är bättre att inte pracka på våra barn några trosuppfattningar, men att svara ärligt och öppet om de frågar.

#17

Din dotter är bara tre år. Var det verkligen hon själv som ställde frågan om vart mormor var..?

Enligt min egen mycket ovetenskapliga uppfattning brukar dessa frågor komma först vid 4-5 års ålder.

Jag får en känsla av att någon har gett henne mer info än hon var mogen för.

Är hon förvirrad kan det bero på att hon fått dubbla budskap. Den ena säger si och den andra så….

#18

Din dotter är bara tre år. Var det verkligen hon själv som ställde frågan om vart mormor var..?

Ja, hon har ju kompisar som har mormödrar plus en storebror som kommer ihåg henne.

Är hon förvirrad kan det bero på att hon fått dubbla budskap. Den ena säger si och den andra så.

Nästan korrekt, men nu är det ju så att jag säger si och andra säger si+så, att mormor är död är ett faktum, att hon skulle vara i en himmel är en tro man prackat på henne.

#16

> menar du att jag har skadat mina barn genom att berätta för dem vad jag tror på?

Nej, men var det det du gjorde?

Om barnen frågar "Var är Mormor?" svarar du väl  något som stillar deras nyfikenhet, inte "Det kan man inte veta med 100% säkerhet, men det finns olika hypoteser…"?

#19

och att säga att när man dör så tar allting slut och man finns inte mer är också en tro man kan "pracka" på barn.

#20

Nej jag tror inte att jag har skadat mina barn. De är alla fyra mycket trygga människor med genuint självförtroende.

Nej jag körde inte hypotessnacket - tror inte det funkar med barn i den ålder.

När de frågade efter mormor - som dog innan de föddes - så sa jag att hon var i himlen och när vi kommer dit så får vi träffas igen. Jaha sa ungen och fortsatte leka.

Jag glömmer aldrig när jag ställde samma fråga till min mamma. Jag var då övertygad om att jag att alltid hade "funnits" och alltid skulle "finnas". jag älskade livet och särskilt mina ben som funkade så bra att springa med.

När jag frågade mamma vad som händer när vi dör och hon svarade att då finns vi inte mer och vet inget mer och allt är slut - så kraschade allt för mig.

Att säga att jag blev besviken är ett understatment. Jag kände mig rent ut sagt förbannad och "lurad på konfekten". Det var som att en rullgardin drogs ner.

Det tog flera år innan jag fick tillbaka nyfikenheten och livsglädjen igen. Men inte förrän jag blev gammal nog att inse att mammor kanske inte vet allt och i vissa fall kan barn veta mer än sina mammor.

Ni får döma  mig om ni vill - men jag klarade inte av att riskera släcka livsglädjen för mina barn på samma sätt - även om det kanske hade varit mest PC enligt skeptikers sätt att tänka.

#21 Jag har inte sagt att "allting tar slut", jag säger att mormor är död, inte mer inte mindre.

#22

inom några få år så kommer din dotter att vilja veta vad som menas med "död"….

jag föreslår att du börjar "valla skidorna" redan nu så att du är förberedd…

#21

> så sa jag att hon var i himlen och när vi kommer dit så får vi träffas igen. Jaha sa ungen och fortsatte leka.

Konstig unge. Alla ungar jag känner hade plågat dig med följdfrågor.

> Jag var då övertygad om att jag att alltid hade "funnits" och alltid skulle "finnas".

Konstig unge. Running in the family?

> "lurad på konfekten"

This freakin life aint good enuff for m'lady? Deal with it!

#24

hej Tristan hade du en kul kväll på puben? 

men allvarligt - inte fan vet jag om vi är konstiga… jag/min familj  kör det vanliga vvv-stuket - du vet villa, volvo, vovve - men du får väl tycka att jag är en freak om du vill - det håller mig inte vaken om nätterna - det finns det "andra" som gör 

#25

Du får gärna vara frontfigur i kennelklubben. Du ska dock akta dig för att göra sanningsanspråk offentligt.

Puben är hemmagjord, precis som din världsbild.

#26

kennelklubben? nej av mina  fyra hundar har bara en av dem stamtavla.

Men vaddå "akta mig"? försöker du hota mig eller vad?

I såna fall bussar jag min 70 kilos rotweiler på dig (chiwavorna får vila). Jag lovar att han inte är att leka med 

för övrigt så föredrar jag allt som är hemmagjort - oavsett om det gäller pubar eller världsbilder 

#27

Det är bara en iakttagelse - en orättvis generalisering. Woo-woo-folk blir sjövilda, rabiata och kränkta när deras godtyckliga sanningsanspråk blir kritiserade.

Det är alltså inte personen bakom som får kritik, utan argumenten som framförs. Capiste?

#28

du får gärna kritisera min tro om du avhåller dig från personliga påhopp.

Shoot man (hur stavas det?) - jag står stensäker i mina skor och inte ens 1000 skeptiker kan få mig att att svaja. Capiste?

#23

Som jag sagt tidigare kommer jag då att svara ärligt på alla frågor. "Vissa människor tror på himlen, andra tror att man återförds, själv tror jag att allt det är sagor."

Det känns som att du är lite defensiv över ditt agerande? Och du försöker få det till att mitt agerande är lika värdeladdat som ditt? Jag anklagar dig inte för att du har försökt övertyga dina barn att ha din tro, det är normen i samhället och troligen mindre skadligt än andra saker vi utsätter våra barn för, men det är inte något jag sysslar med eller kommer att syssla med.

#30

jag har inga åsiker om ditt agerande. du gör samma som jag - dvs det vi tror är rätt utifrån vår egen utsiktspunkt…

En dum fråga kanske, men vad händer om man som vuxen säger att man inte vet (men kanske att man tror, vad det nu är man tror)? Måste man verkligen ha ett svar varenda gång ungen frågar något?

#32

Det handlar bara om självbevarelse. Ge ett definitivt svar, Inga följdfrågor,

#32¨

nej jag håller med alla andra inkl. mig själv att det viktigaste är att vara ärlig.

vet man inte så vet man inte… lika bra att säga det då….

barn kan ta det.