Mörker och ljus, svart och vitt, ont och gott...
I många religioner använder man sig av dualismer, det finns bara två vägar, två läger. Vi talar om gott, vi talar om ont. Vad är en god handling? Vad är ondska?
Ofta hör man folk ta för givet att osjälviskhet är "gott". Girighet och våld är ont.
Men är verkligheten så simpel? Finns det inte en enorm gråzon emellan? Varför ska man fastna i så absoluta resonemang? Inte det snarare otjänligt och skärmar människan ifrån att se alla handlingar som befinner sig i gråzonen och göra bedömningar utifrån sammanhanget?
Kan inte onda handlingar leda till goda saker och vice versa, goda saker leder till onda saker?
Morfalum tar semester imorgon (ons. 5/7), utan dator och kommer kika in igen måndag i nästa vecka. Jag hoppas vi hörs tills dess! / 
Det är framförallt de frågor som inte kan besvaras med infantila dogmer, typ "Du skall inte mörda" eller "du ska inte äta skaldjur" som är intressanta. Vad händer om man ställer en människas död mot en annan, är det ett olösligt problem, eller kan man diskutera moral i det fallet också?
Edit:
Kolla gärna in min tråd Moraliskt dilemma? - Chytridiomycosis på skepticism i fokus, jag skulle gärna vilja ha svar på frågan om hur mycket vi ska/kan ingripa i naturen utifrån ett sekulärt perspektiv.
Medarbetare på Skepticism.
Finns på Twitter som @Ola_i_Lyckan. Medlem i VoF, Vänsterpartiet samt GAST Spelförening.
#0
Vi talar om gott, vi talar om ont
Inte jag. Sådant handlar om personliga preferenser.
#2 Självklart.
#0
Det som är ont för det ene är gott för den andre. Sedan finns det givetvis som du säger en enorm gråzon däremellan. Men det beror som vanligt på vem man frågar…