Min syn på cermonier ser ut så här:

För det förta behöver inte cermonier ha en lång historia och utövas av många, man kan mycket väl skapa egna cermonier inom familjen eller släkten. Till exempel hur man välkomnar ett nytt barn till värden.

För det andra så kan man även som ateist mycket använda sig av gamla religiösa cermonier, men då endast se dem som en del av vårt historiska arv. Att gifta sig i kyrkan kan man mycket väl göra utan att för den skull vara religiös eller ta till sig det religiösa budskapet. På samma sätt som de flesta som firar jul inte bryr sig om det religiösa budskapet.

Oskar

Jag tycker frågan om cermonier och ritualer är väldigt intressant och varför människan har ett sådant uppenbart behov av detta.

I vårt numera sekulariserade samhälle så tycker man att det rimligtvis borde har försvunnit men man skapar hela tiden annat och nytt.

Varför?

Jag har inget bra svar på detta.

Kan det vara en form av trygghetsfenomen?

Man går in i olika faser i livet genom olika ritualer som konfirmation t.ex och judendomens Bar Mitzva.

Förr i sverige var det ofta så att pojkar fick sina första långbyxor vid konfirmationen. Man blev liksom vuxen på ett sätt.

Att jämföras kanske med olika manlighetsritualer bland naturfolk?

Jag bara spånar….

#3 Jo det är nog trygghet vi söker. Och att vi är ett flockdjur som behöver bli bekräftade, vilket ju på sätt och vis kan ske genom ritualer. Plus att cermonier kan vara något att se fram emot, de är ju oftast positiva. :) Däremot ska man inte koppla ihop dem med religion, för även icke religiösa har ju cermonier och ritualer.

#3 Det ligger något i det.

Men jag tänker kan det vara ett sökande efter en djupare betydelse. Man vill ge vissa saker, händelser djupare betydelser. Födsel, död, naturen. Det får inte gå obemärkt förbi. 

Är inne på samma linje som dig Morfalum, att man vill ha tillfällen i livet som är speciella och som man gör något speciellt kring som man tror på. Att vigas i kyrkan, döpa sina barn etc då man inte tror på det andliga i riten kan vara så tomt och därmed meningslöst. Jag saknar riter som betyder något för mig och som ger mitt liv en känsla av tillhörighet och gemenskap med andra som lever här och nu men även de som funnits eller kommer finnas. Kanske en dålig sida hos mig, men att jag bara finns här och nu och sen är allt över tror jag inte på. Men mitt behov av riter som förenar mitt firande här och nu med dem som har firat riten och de som kommer fira riten är starkt. Känner att de religiösa riterna blir mer och mer innehållslöst tomma.

#6 Jaa jag är likadan, men jag vet inte om det är en dålig sida :) Jaa en personlig ceremoni kan nog gå djupare än en strikt religiös där formen redan är förutbestämd.

Jag tror att cermonier har med kontinuitetet att göra…

Men men… har två 14-åriga brorsdöttrar som precis har gjort någon form av konfirmation. Den ena på Island har gjort en humanistisk variant (och nu måste brorsan köpa en dator åt henne bara för det ) den andra i Köpenhamn har visst gjort något liknande som hon kallar Nonfirmation (Gud vet vad det är?)… jag hoppas det handlar om något mer än att skaffa sig dyra presenter…. 

Irländsk julafton är en förträfflig ceremoni utan andra religiösa inslag än något slags illustration av hur de riktigt hällörade kan bete sig.

Vi firar ju studenten = att bli vuxen idag och inte en gud inblandad normalt  men dyrt och många dyra gåvor till dom små vuxna 

På mitt jobb får alla som blir föräldrar en nalle och blir firade och inte heller det har med gud att göra

#10 Fast alla tar inte studenten

#11 nej det så klart men då kan man fira första jobbet eller något annat som är viktigt utan att blanda in Gud

Jag är inte vuxen, heller för jag komfimerade mig inte och läste gymnasiet på vux och hur kul är det att fira vid jul att man är färdig med dina kurser.

Idag blir det också mer vanligt att man firar att man går ut nian också med skol bal eller middag det har båda mina barn gjort i skolan (religonsfri skola)

Fast är det verkligen samma när det gäller ceremonier överhuvudtaget jämfört med de som kan kallas heliga? Att fira studenten kan väl inte direkt kopplas till trygghet och till ett behov?

När det gäller trygghet - varför skulle t ex att gå till kyrkan vid olika högtider ge trygghet om det inte vore så att någonstans är det kopplat till något större än mig själv? (Gud) Även om vi inte längre vill tänka så så har jag svårt att tänka mig att man skulle finna trygghet i något man vet att man själv hittar på.

Möjligen har vi uppfostrats till att gå till kyrkan (eller vad det nu kan vara för heliga traditioner vi har) och den känsla vi minns från barndomen fortsätter att komma när vi gör dessa saker. Då kan det upplevas som något tryggt. Och då härstammar väl tryggheten någonstans från att någon förfader ändå varit troende och gjort detta till något tryggt?

I slutänden verkar det handla om att vi vill tro på något. Och varifrån skulle den viljan komma om det inte finns någonting att tro på? Evolutionen borde inte ha fått fram sådana egenskaper om det inte hade givit en fördel för överlevnaden? Och då kanske det ändå är Gud som ger fördelen? :) Hade vi varit "bara djur" så hade vi väl betett oss som alla andra djur? Varför skulle tro vara så specifikt för de som är högt utvecklade?

#14

"Hade vi varit "bara djur" så hade vi väl betett oss som alla andra djur?"

Alla andra djur beter sig inte heller likadant.

"Varför skulle tro vara så specifikt för de som är högt utvecklade?" För att den är en biprodukt av vår unika förmåga att analysera, planera och föreställa oss framtidsscenarier, det du kallar "hög utveckling".

#14

"I slutänden verkar det handla om att vi vill tro på något."

Religion fyller en mängd olika funktioner för olika människor. Det erbjuder tröst och trygghet då livet känns svårt, samt enkla svar på komplicerade frågor som säkert känns tilldragande för några. (Det finns ju exempelvis starka korrelationer mellan hög intelligen/utbildning och frånvaro av religiös tro.)

Och varifrån skulle den viljan komma om det inte finns någonting att tro på? Evolutionen borde inte ha fått fram sådana egenskaper om det inte hade givit en fördel för överlevnaden?

Den religiösa tron tycks i själva verket vara en bieffekt av andra egenskaper som har haft ett överlevnadsvärde. Vi tycks exempelvis vara psykologiskt programerade till agent detection -- och detta tycks kunna ge upphov till tro på alla möjliga sorters övernaturliga makter. Men vilka uttryck denna tro tar sig varierar naturligtvis kraftigt beroende på var och när på jordklotet man fötts.

Vi tycks dessutom, som barn, vara psykologiskt programmerade till att tro på sådant som våra föräldrar lär oss -- vilket förklarar varför 99% av alla människor i Ecudor är kristna, medan 80% av alla människor i Nepal är Hinduer och 99% av alla människor i Afganistan är muslimer.

Religiös tro är ju sådant som går vidare från person till person och vilken religion du tillhör är ju fullständigt beroende av när och vart på jordklotet du råkar ha fötts.

#15:

För att den är en biprodukt av vår unika förmåga att analysera, planera och föreställa oss framtidsscenarier, det du kallar "hög utveckling".

Och varför skulle den vara en biprodukt av det? Om inte Gud fanns - varför skulle vi finna trygghet i något så osant som en gud? Och hur kan något så osant bli något så universellt?

#16:

Det finns ju exempelvis starka korrelationer mellan hög intelligen/utbildning och frånvaro av religiös tro

Är det inte snarare så att tron har förändrats och inte försvunnit? Folk kanske inte längre går i kyrkan men istället sysslar de med s.k. nyandlighet och personlig tro.

Vi tycks exempelvis vara psykologiskt programerade till agent detection -- och detta tycks kunna ge upphov till tro på alla möjliga sorters övernaturliga makter.

Det där köper jag inte. Det är för långsökt och känns mest som en nödförklaring när man egentligen inte vet. Inte bättre än vilken gissning som helst.

Religiös tro är ju sådant som går vidare från person till person och vilken religion du tillhör är ju fullständigt beroende av när och vart på jordklotet du råkar ha fötts.

Ja, men ingen rök utan eld. Hade inte någon människa någonsin upplevt kontakt med "det övernaturliga" (om det så är andar, änglar eller Gud) så skulle inte religionen vara så utbredd som den är.

#17

"Är det inte snarare så att tron har förändrats och inte försvunnit? Folk kanske inte längre går i kyrkan men istället sysslar de med s.k. nyandlighet och personlig tro."

Nej då, man har gjort en rad olika undersökningar där man med viss enkelhet lyckats belägga att ateister i regel har mycket högre IQ än gudstroende.

Jag tror att religioner erbjuder väldigt enkla svar på väldigt komplicerade frågor och det kommer alltid att locka människor med lägre IQ.

Det där köper jag inte. Det är för långsökt och känns mest som en nödförklaring när man egentligen inte vet. Inte bättre än vilken gissning som helst.

Det är klart att du inte köper det. Det skulle ju innebära att vi kan förklara din religiösa tro med psykologiska medel -- och det kan du ju naturligtvis inte gå med på.

Men att att människor hela tiden finner medvetna agenter i slumpmässiga skeenden ser vi ju hela tiden. Jag tycker hela tiden att jag höra människor prata om att "ingenting sker av en slump" och att "allt händer av en orsak."

Det är som att man är helt oförmögen att ens föreställa sig möjligheten till ett slumpmässigt utfall. Allting sker utifrån medvetna agenter som agerar.

"Ja, men ingen rök utan eld. Hade inte någon människa någonsin upplevt kontakt med "det övernaturliga" (om det så är andar, änglar eller Gud) så skulle inte religionen vara så utbredd som den är."

Jo då -- religion sprider sig från person till person, och som små barn är vi fruktansvärt lättpåverkade. Se gärna denna video om hur barn tar till sig instruktioner.

Religiös upptro på (exeplelvis) stridsguden Jehova (som just du råkar tro på) uppstod på bronsåldern någonstans omkring 600 f. kr och sedan sprider ju sig bara det här och förs vidare från föräldrar till barn och släktingar.

Vi är väldigt, väldigt lättpåverkade. Vilket vi naturligtvis ser om vi betraktar världen. Det finns ju massor av olika religiösa system som alla, samtidigt, samljar miljoner olika anhängare.

Hur förklarar du en sådan sak? Att Islam har samlat 1,9 miljarder anhängare? Hinduismen 781 miljoner? Sikhismen 19 miljoner? Jainismen 4,9 miljoner? Shinto 2,9 miljoner?

Det här är ju falska religioner? Varför samlar de ihop så många miljoner olika människor?

#18:

Nej då, man har gjort en rad olika undersökningar där man med viss enkelhet lyckats belägga att ateister i regel har mycket högre IQ än gudstroende.

Okej. Det förvånar mig egentligen inte. Intelligens och överdrivet logisk fokusering är ofta ett hinder för att tro. Tro handlar till viss del om att "ge sig hän" och ha tillit - och det klarar ofta inte de som kräver logik. Kunskap utan visdom, du vet…

Det är klart att du inte köper det. Det skulle ju innebära att vi kan förklara din religiösa tro med psykologiska medel -- och det kan du ju naturligtvis inte gå med på.

Fast du måste väl ändå hålla med om att kopplingen är godtycklig? Du och jag tror olika och detta är då inget bevis som kan agera domare.

Det här är ju falska religioner? Varför samlar de ihop så många miljoner olika människor?

Det spelar ingen roll om de är falska eller sanna - det finns ändå något konkret att tro på. Andar eller Gud - de är verkliga och finns, samt har ett budskap osv - alltså inget hittepå. Fantasifigurer (a la spagettimonstret eller Mollgan) sprider sig inte. Vem tror på Bamse? Eller jultomten? Varför inte en religion om dem om fantasier nu är så "spridsamma"?

#19

"Okej. Det förvånar mig egentligen inte. Intelligens och överdrivet logisk fokusering är ofta ett hinder för att tro. Tro handlar till viss del om att "ge sig hän" och ha tillit - och det klarar ofta inte de som kräver logik. Kunskap utan visdom, du vet…"

Nej, ett alltför kritiskt tänkande är nog verkligen inte kompatibelt med en kristen tro. Man får nog undvika logiska funderingar så mycket som möjligt om man vill behålla sin tro på Jehova.

"Fast du måste väl ändå hålla med om att kopplingen är godtycklig? Du och jag tror olika och detta är då inget bevis som kan agera domare."

Vad du menar med detta känns ganska otydligt. Människor har genom alltid befolkat världen med gudar av olika slag: sammanlagt tusentals olika. Naturligtvis finns det psykologiska förklaringar bakom detta agerande.

Vad tror du själv? Hur kom människor i egypten till tro på Ra, Anubis och Bast, Horus eller Osiris? Vad kommer tron ifrån?

Det spelar ingen roll om de är falska eller sanna - det finns ändå något konkret att tro på. Andar eller Gud - de är verkliga och finns, samt har ett budskap osv - alltså inget hittepå.

Så alla gudar människor tro på är verkliga eller hur menar du? Bast, Anubis, Tor, Odon, Baal, Balder, Votan, Mithras, Appolon, Poseidon, Shiva, Vishnu, Ganesh, Brahman?

Eller hur menar du? Var kommer tro på alla dessa olika gudar ifrån?

"Fantasifigurer (a la spagettimonstret eller Mollgan) sprider sig inte. Vem tror på Bamse? Eller jultomten? Varför inte en religion om dem om fantasier nu är så "spridsamma"?"

För att ingen vuxen själv tror på detta som en sanning.

Men är du själv tveksam till att religion är smittsamma och sprider sig? Men hur förklarar du då att 80% av alla människor i Nepal är Hinduer? Och att 99% av alla människor i Afganistan är muslimer. Du svarade inte på den frågan. Det här är ju falska religioner. Hur har de spridit sig på det sättet som de gjort?

#20:

Människor har genom alltid befolkat världen med gudar av olika slag: sammanlagt tusentals olika. Naturligtvis finns det psykologiska förklaringar bakom detta agerande.

Hur vet du att det är människor som befolkat världen med gudar - och inte gudar som befolkat världen med människor? Och hur kan du känna dig så säker på att allt bara handlar om psykologi? (Jo, genom din tro känner du dig säker. :)

Så alla gudar människor tro på är verkliga eller hur menar du?

Ja, det är de troligen. Det kan mycket väl röra sig om olika andar. Andar som har makt och krafter kan ju upplevas som gudar och kan kanske accepteras som gudar i människors ögon. De kanske ÄR gudar på sätt och vis även om kristna m.fl. endast accepterar en enda Gud: Skaparen som är den som har den största, slutgiltiga makten. Inte vet jag men jag tror inte att de bara är fantasifigurer.

Men är du själv tveksam till att religion är smittsamma och sprider sig?

Nej, jag vet att man "ärver" sin tro till stor del. Och visst finns det väl säkert idéer som inte är sanna men som sprids som sanna, inom alla områden. Det finns sådana "sanningar" även i vårt samhälle, som "alla vet" - men som faktiskt visat sig inte vara sanna. Det blir något slags massmedvetande.

Men jag tror ändå att religioner har sin grund i att det finns något verkligt att tro på. När jag säger att en religion är falsk så menar jag inte att det är alltigenom hittepå. Jag tror mer på att det ibland handlar om andar som är ute efter egna fördelar och makt. Blandat med verkliga människors maktbehov. En religion vars troende aldrig skulle uppleva något övernaturligt tror jag inte kan överleva. Eller i alla fall där troende i historien har upplevt övernaturliga saker och förmedlat "kunskap".

Eller så handlar religioner om olika förklaringar till samma sak. Vissa religioner är bara mer fel ute än andra. Det räcker kanske egentligen att människor upplever något övernaturligt som de inte förstår riktigt. Då kan de anamma en religion för att få ett sammanhang och en förklaring - sen är det inte säkert att den religionen faktiskt har den sannaste förklaringen. Men växer man upp i Indien så får man förklarat för sig det hinduiska synsättet - vilket man troligen köper om alla andra tror så. Och alla får nog inte övernaturliga upplevelser - men många får och har fått och där sprids religionen genom att man litar på andras upplevelser genom historien.

Det blir en kombination mellan verkliga upplevelser och spridning genom "arv" eller tro. Så ser jag på det, utan att veta förstås.