Visst ingår väl ateism som en del av min personlighet. Men om jag ska vara ärlig så funderar jag extremt lite på det. Bara när jag kommer i kontakt med religiösa, vilket ju inte är ofta eftersom de knappt finns några kvar i vårt land.

Oskar

#1 Jo det är nog så här också, i religiösa kontexter och i mötet med andlighet blir det meningsfullt.

Det är min bild också, det är sällan någon skyltar med det dessutom om de väl är det.

Jag ser mig mer som skeptiker än som just ateist. Ateismen är bara en följd och en delmängd av skepticismen.

Jag  bryr mig mest inte alls riktigt, ogillar titlar rent generellt för det blir så absolutistiskt när man väl sätter en titel på något. Jag tror inte på något, dock vetenskap gillar jag och deras metodik där de vågar revidera och revidera och revidera osv osvosv
Andar, aura och energier religioner och spöken och annat trams är bara sätt för bedragare att tjäna pengar på de troende.

#4 Jag är nog motsatsen, jag gillar principer, grundbultar i självet eller hur man ska uttrycka det. Jag kallar mig gärna ateist, socialist osv osv.

Jag får hålla med dig i din syn på vetenskap, men jag tycker inte man ska vara så absolutistisk gällande övernaturlighet Det är ju spännande att vara öppen för förslag tycker jag själv.

Jag gillar inte att sätta ettiketter på varken mig själv eller andra. Måhända är råkar jag vara Ateist av födsel och ohejdad vana. och måhända råkar jag också vara norrlänning, kvinna och mamma (utan inbördes rangordning) också.

Nej att jag är Ateist är inte det första jag berättar om mig själv för själv för nya vänner… det är inte en del av min identititet och självbild. Sannolikt för att det känns  så självklart och aldrig har blivit ifrågasatt.

Nej, det finns många andra saker jag berättar för nya bekantskaper långt innan jag, eventuellet, säger att jag är ateist. Vill inte under t ex en middag eller liknande bli sittande i ett samtal som aldrig tar slut om guds vara eller inte vara! För i min bekantskapskrets finns det många många som är troende. Dock står det Ateist på min facebooksida. Men det ser ju bara de som tittar efter .

Jag var en gång med i en tankeväckande diskussion på en maillista om hur man ser på sig själv och vari identiteten ligger. Diskussionen började med om man när man presenterar sig nästan direkt också har behov av att säga vad man jobbar med. Det har jag inte heller, däremot kommer oftast mitt extremt stora djurintresse upp tidigt!