Rangordning, människan och naturen
Detta har jag själv diskuterat på Filosofi iFokus tidigare men jag tänkte att det kunde vara en intressant att ta upp på Ateism.
Hur ska man "rangordna" livet på denna jord. Enligt bibeln är vi skapade som guds avbild och som särskilda. Men om det inte finns någon given ordning. Vad styr? Vad ska man använda för måttstock? Eller behöver man mäta och rangordna, är alla varelser lika viktiga?

#0
"Hur ska man "rangordna" livet på denna jord. Enligt bibeln är vi skapade som guds avbild och som särskilda. Men om det inte finns någon given ordning. Vad styr? Vad ska man använda för måttstock? Eller behöver man mäta och rangordna, är alla varelser lika viktiga?"
Det är en väldigt svår och viktig fråga du tar upp. Något som jag tror är väldigt relevant är förmåga att känna lidande.
Jag tror inte att det finns någon som skulle värdera en insekts liv på samma sätt som en hund eller en hästs --helt enkelt därför att det är ytterst tveksamt om insekter överhuvudtaget har någon förmåga att känna smärta eller lidande av något slag.
Men sen blir det väldigt svårt. Varför har (de flesta av oss) inga som helst problem med att äta kycklingar eller kor samtidigt som man närmast blir förolämpad av tanken på civilisationer som äter hund eller katt? Vad är egentligen skillnaden?
Hur tänker du själv?
Stora, behagliga djur är viktigast. Mikroskopiska kvalster kan vi skita i.
Man får nog dela upp det känslomässigt och biologiskt för visst är de flesta livsformer viktiga.
/Maria
#2 Varför har (de flesta av oss) inga som helst problem med att äta kycklingar eller kor samtidigt som man närmast blir förolämpad av tanken på civilisationer som äter hund eller katt? Vad är egentligen skillnaden?
Ja sant. Märkligt är det och väldigt typiskt för människan skulle jag säga.
Jag tänker som bumbleboo och boxman, det finns olika aspekter. Rent känslomässigt sätter jag högre värde på stora, ulliga trevliga djur än en myra. Men på funktionellt plan så tror jag att naturen är så genialisk att allting har en funktion, allting är lika mycket värt och har sin unika funktion, bidrar till det stora hela. Jag kan tala i nattmössan men jag har svårt att tro att något som existerar i naturen inte är meningen eller att det inte har någon funktion.
#3 haha XD sättet du skriver det på, underbart.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#5 Jag kan tala i nattmössan men jag har svårt att tro att något som existerar i naturen inte är meningen eller att det inte har någon funktion.
"meningen"?
#6 Fästingar känns ju tämligen meningslösa
men de kanske också har en funktion som jag har missat.
/Maria
#6 Jag kan tala om moder jord som en högre makt ibland, ja. Jag tänker mig att moder jord har menat, men givetvis finns det inget medvetande bakom, ingen mening. Fel ordval.
Med "mening" åsyftar jag "funktion", den det måste ha en funktion.
#7 Haha jaa, jag tänker mig det. Jag har svårt att tro att det inte skulle finnas ett system och att något skulle vara slumpmässigt. SLumpmässighet tänker jag mig är delar av ett system vi inte ännu kunnat räkna på. Men som sagt, jag har ingenting att grunda det på, det är bara spekulation.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#8
Menar du ekologisk funktion?
Det går att hitta massor med arter som inte på något sätt fyller någon unik eller oumbärlig funktion i naturen i stort.
Men funktionen att existera, överleva och föröka sig har ju alla arter.
#10 Hur vet vi det? Hur kan vi vara säkra? Kan de ha en icke kartlagd funktion i något avseende? Vad som helst, för att stabilisera en kemisk process.. nu låter jag väldigt obildad och faktum är att det är jag. Men spekulera det kan jag.

Det beror nog på hur man ska rangordna. Men jag tror att man ska vara försiktig med att rangordna människan skyhögt över alla andra levande organismer. Visst är människan idag den organism som tex har mest utvecklad hjärna och som på så sätt kan anses "härska" över jorden. Men det är inte så att vi står skyhögt över alla andra, det är mer som ett sluttande plan där vi kanske står högst upp…men det är inte så långt till nästa levande organism (kanske en apa?)…och det är ju bara just nu i detta ögonblick av jordens historia som vi står högst upp. För länge sedan var det någon annan som stod högst upp…och i framtiden kommer vi bli omsprungna av andra…
Oskar
#12 Jo precis, jag håller med dig. Människan är inte förmer än en överlägsen art.
Jag tycker det är roligt att leka med tanken att det någonstans finns en varelse som är mer anpassningsbar, mer klipsk. Det vore ju häftigt!

#13 Ja just nu är väl vi den art som är bäst anpassade för ett liv på jorden. Men förutsättninarna på jorden förändras ju hela tiden, för det mesta genom långsamma processer men ibland genom ödeshändelser så som gigantiska vulkanutbrott eller meteoritnedslag.
#13 Det behöver ju inte vara en mer "klipsk" varelse som är mer anpassningsbar. Händer det något som Oskar skriver så kan det ju rentav vara en bakterie som överlever
/Maria

#15 Japp visst är det så. Men vem vet…om x antal miljoner år kanske den bakterien är smartare än vad i är idag? För övrigt så har ju vi säkerligen ett ursprung i någon form av bakterie eller liknande…
#16 Det ursprungliga livet på jorden var väl i någon bakteriform….
/Maria

Intressant diskussion, men jag tycker att den snedspårade litegrand.
En myra finns inte för att fylla en funktion i naturen, en myra finns för att den kan fungera i naturen som omger den.
Arten har styrts dit genom evolutionens urval.
Jag tror att en varelses värde är det den ger sig själv. Jag ger mig själv ett högre värde än någon annan, alltså: jag äter hellre dig än att du äter mig. Sedan ger jag en rangordning till de andra individer och arter som omger mig.
De som tilltalar mig mer eller mindre och de jag känner en gemenskap med. Detta värde är personligt och inte universellt. Att "rangordna" andra varelser är i mina ögon något som vår kultur påverkar, och därmed i hög grad religionen.
Till exempel så älskar jag min katt och skulle tveklöst (nästintill i alla fall) ge vilket annat liv för att rädda honom så länge som jag inte kan sätta ett ansikte på just den individen.
Exempelvis en ko jag aldrig träffat, eller till och med ett gatubarn. Men ställer man istället frågan så att jag får välja mellan min älskade katt eller lilla Emma i skövde, då är situationen en annan.
Men skulle någon be mig att välja mellan gatubarn eller gatuhund? Igentligen har de lika högt värde, men jag skulle känna skuld om jag inte valde barnet. Dett sitter så djupt att människorna står överst, fast jag inte kan se något godtagbart skäl till detta.
Skulle jag avstå min platt-tv för att ge tio gatubarn mat som gör skillnad mellan liv och död? Nej (har inte hänt än i alla fall). Gör det mig till en ond människa? Kanske, men jag tror inte man kan eller "ska" bry sig om alla.
Gör det att dessa barns liv är mindre värt än en tv? Nej, men kanske inte mer heller.
För hur stor skillnad gör igentligen en person hit eller dit. Hade världen varit fattigare om inte jag funnits? Hade någon annan än jag märkt det?
#18
Medhåll, men:
Hade någon annan än jag märkt det?
Just du skulle garanterat inte märka det.

Jag formulerade mig luddigt. Menade att det bara för mig skulle ha gjort en avgörande skillnad. Sen kan man ju diskutera den skillnad som min existens och handlingar har på andra, men då börjar man prata öde och då är jag inte med längre.