Varför är det så svårt att acceptera att en person tror på det hen tror på?

Hur tänker du när du tror att ditt "vetande" är mera rätt och rikigt än någon annans?

Hur man ska närma sig den sortens tro… inte, den kommer att bli bevisad eller debunkad förr eller senare och jag själv tror att energier kan ha svårt att lämna det familjära med jordelivet och gå vidare så jag ser inte andar som något konstigt.

Undrar om jag verkligen ska vara här…. med min trosuppfattning så är jag ju inte ateist men jag är inte religös på något konventionellt sätt heller… Jag är väl som energierna fångade mellan detta plan och nästa… en ande

#2 Det är väl bland det värsta man kan säga…att det kommer att bevisas förr eller senare…Då har man liksom redan avslutat diskussionen. Inget mer att tillägga.

Jag som troende borde kanske heller inte vara här men jag tycker andras tankar är intressanta så länge man inte uttalar sig som du gör

#0

• Hur ska jag närma mig personens uppfattning utan att den känner sig dumförklarad och inte tagen på allvar?

Du kan inte göra så mycket mer än det du tar upp som exempel.

Redan de tre frågorna du ställer i exemplet är ofta nog för att X skall känna sig kränkt.

Du kan fortsätta med att berätta om hypnagogi, sömnparalys, men för X, som har bestämt sig för att ingen annan tolkning än spökmorfar är möjlig, ses detta som misstroende och idiotförklaring.

Vad menar du förresten med "närma mig personens uppfattning"? Att när ni är klara så tror du till 10% på spökmorfar och X tror 90% (i stället för 0 och 100)?

Bumbelboo, jag är inte ute efter att reta någon, om du läser mina inlägg här på sajten kommer du snabbt att inse att jag inte tror som andra…

Jorden var platt och motsatsen bevisades.

Människan skapades av lera och ett av Adams revben sitter i Eva vilket då gör henne mindre värd. Motsatsen är bevisad. Vi har massor gemensamt med aporna och aporna har en hel del gemensamt med ännu mindre avancerade arter.

Ben har hittats som bekräftar teorin om att människan kom ifrån aporna.

Men allt detta retar de som är troende och ingen empirisk forskning kommer att ändra detta för det är ju guds sätt att testa mänskligheten genom att plantera ut dessa ben och fossiler… en riktig troende skulle aldrig gå på detta men de som är mindre värda, otrogna, bekräftar då att dom inte är värdiga guds kärlek och är då genast dömda till skärselden.

Bumbelboo, du må vara troende men du sårade mig nu. Jag hade föreställningen att detta kunde vara ett forum där icketroende och troende kunde mötas i en sansad diskution men när empiriska fakta sårar dig så inser jag att så icket är fallet.

Jag hoppas att helvetet fryser för jag har allvarliga problem med värme.

#5 Vad får dig att tro att jag blir sårad av "empiriska fakta"

Varför pratar du om skärselden och Guds kärlek.

Jag har inte i någon tråd härinne pratat om detta. Jag har inte i något tråd hävdat att min tro är den rätta eller ens att ateisterna har fel.

Jag motsatte mig endast din mening att "det kommer bevisas förr eller senare" vilket jag tycker är en arrogant hållning i en diskussion och gör att man inte kan diskutera vidare.

Nu har vi hamnat OT.

#5 Vill också tillägga att jag liksom många andra troende tar till mig evolutionen och att historien om Adam och Eva är just en skapelsesaga.

Du verkar ha ganska förutfattade meningar om kristna troende. Det finns givetvis massa olika "tänk" hos kristna också och alla är inte bokstavtroende.

Jag kommer från kristendomen, har passerat en massa olika kyrkor tills dess att jag kom på vad jag är.

Min kommentar att det kommer att bevisas förr eller senare bygger på att vi kommer att förstå och kunna bevisa även detta. Och då blir även det empiriska fakta.

#1 Men hur ska jag närma mig den som tror, när jag "vet" att den som tror har fel? (obs. att vetandet jag syftar på är ett subjektivt vetande, jag kan veta medans min näste "vet" en rak motsats)

Detta skrev jag. Jag har satt "vet" inom citationstecken hela vägen för att det inte skulle bli några missförstånd.

Man kan "veta" olika saker, man kan tro sig "veta" att utomjordingar styr våra tankar, att gud finns eller att det finns ett liv efter döden.

Att jag väljer ordet "vet" är för att peka på en absolut övertygelse, inte för att lyfta fram att mitt vetande är mer sant.

#4 Inte närma sig i bemärkelsen att man blir övertygad. Hur man närmar sig kommunikationsmässigt, hur diskuterar vi detta på ett bra sätt?

Redan de tre frågorna du ställer i exemplet är ofta nog för att X skall känna sig kränkt.

Det är inte min erfarenhet men kanske har du en annan bild.

#9

• Det är inte min erfarenhet

Inte? Är det inte just på grund av alla ömma tår som du förespråkar "deliberativ diskussion"?

#10 Jo visst är det så. Det utesluter inte att man kan fråga är du säker? Att delge sitt perpektiv på saken är verkligen i enlighet med modellen, du måste ju kunna delge ditt perspektiv på saken och vrida och vända på hur personen tolkade det hela. Men om personen är säker, har jag då rätten att avfärda detta?

Jag tkr om man ger sig in i leken får man leken tåla.. jag kan ju inte gå in på ngn religiös sida och sen tro att ingen frågar lite saker eller hur…

#11

Men att ställa frågor är inte att "delge sitt perspektiv". Det är att ifrågasätta.

Vidare är ifrågasättande inte avfärdande. Avfärdande vore att säga "din uppfattning om spökmorfar är absurd".

Nu tycker jag du gör en lite väl hård analys här. Det är väl inte min sak att avgöra hur du delger ditt perpektiv, du kan säga "I min värld är andar omöjliga därför tror jag att det måste finnas en "naturlig" förklaring" Eller du kan helt enkelt fråga "Men kan det ha vart så att du sov helt enkelt?", either way så förmedlar du ju ditt perspektiv på det hela. Men om du vill kalla det ifrågasätta och jag är otydlig med hur jag uttrycker mig så ber jag om ursäkt, låt oss kalla det ifrågasätta.

Uppenbarligen så känner sig många som tror på övernaturligheter dumförklarade när de gång på gång försöker förmedla sina peronliga upplevelser och hävdar att de vet att t.ex. andar existerar och då får ett svar att deras iaktagelser är felaktiga. Det är skillnad på att fråga om någon inte har sett fel och att köra över den och absolut säga att den sett fel. Allas trivsel är prioriterad.

#14

• deras iaktagelser är felaktiga

Det är oftast inte iakttagelsen eller upplevelsen som ifrågasätts, utan tolkningen av den.

"Jag såg ett mystiskt föremål uppe i skyn" finns normalt ingen anledning att misstro.

"Jag såg ett rymdskepp framfört av utomjordingar" kan däremot väcka en del tvivel.

"Jag fick gonnorré veckan efter att jag vaccinerade mig" - OK.
"Vaccin orsakar könssjukdomar" - hur vet du det?

#1 "Varför är det så svårt att acceptera att en person tror på det hen tror på?"

Precis vad jag tänkte skriva…nu räckte det att kopiera Margaretas kommentar.

Jag möter människor som har "andliga upplevelser"…både privat och i yrkeslivet.

Min svärfar dog knall och fall endast 58 år…min lika unga svärmor var döende i cancer. Några veckor efter hans dödsfall berättade hon att "han kom och satte sig på sängkanten".4 månader senare avled hon.

Inte katten skulle jag kunna säga: Du tolkade din iakttagelse/upplevelse fel.

#0 "Och ni som tror på övernaturligheter, vad skulle ni föredra? Vad är okej?"

Jag skulle absolut inte dumförklara!!Sen beror det på person omständighet ev droger etc etc.

Jag möter människan och frågar: Var det en dröm?Kändes det bra för dig att uppleva detta? Samt…du är inte ensam..jag har mött flera som haft liknande upplevelse som dig. Känner du att du vill prata om detta?Känner du rädsla?.MM mm….

Om jag själv skulle ha upplevelser av döda nära och kära skulle jag föredra den mjuka inkännande lyssnaren att berätta för…i annat fall skulle jag tiga still.

#16

Det beror på omständigheterna hur det är lämpligt att reagera.

Min mormor hade t.ex. vanföreställningar om att en nyhetsuppläsare kommunicerade med henne genom TV och tidningar. Hon vägrade fira jul med sina barn och skulle istället fira med nyhetsuppläsaren hemma hos sig.

Lite svårare att bara säga "oh, vad intressant…" i det läget.

#18 Javisst.

Vanföreställningar får man förhålla sig till på helt annat sätt.

#19

Men inte alltid så lätt att bestämma vad som är vad.

#20 Nej…kan så vara…men vanföreställningar är inte "friskt"

#18

"Min mormor hade t.ex. vanföreställningar om att en nyhetsuppläsare kommunicerade med henne genom TV och tidningar. Hon vägrade fira jul med sina barn och skulle istället fira med nyhetsuppläsaren hemma hos sig.

Lite svårare att bara säga "oh, vad intressant…" i det läget."

Det här är en ytterst intressant fråga.

Din mormor hade föreställningar om att nyhetsuppläsare kommunicerade telepatiskt med henne. Andra människor har föreställningar om att olika allsmäktiga gudar kommunicerar med dem innuti deras huvuden.

Vilka är egentligen skillnaderna mellan dessa båda föreställningar?

Den enda jag kan skönja är ju den statistiska: din mormor är (förmodligen) väldigt ensam om sin föreställning medan massor av människor vittnar om kommunikation med olika gudar.

Problemet är ju bara att de alla hänvisar till HELT olika gudar så majoriteten av dem (om inte alla) har ju bevisligen fel. Men vad är det egentligen som gör din mormors upplevelser mer orimliga än religiös gudstro?

#22

Ja, intressant.

Mormors upplevelse var nog dessutom mer äkta än många religiösas gudsupplevelser, vilka ofta bara är slentrian. Detta var självupplevt, originellt och uppenbarligen mycket övertygande.

Vanföreställningar och hallucinationer av detta slag hänger ofta ihop med andra psykiska diagnoser där även begynnande demens ingår.

#24

Sant. Men hur "ofta"?

Och är upplevelserna falska bara för att man är sjuk?

#25  Hur ofta finns säkert siffror på. Går det så långt så kommer man oftast under utredning.

Upplevelserna känns ju givetvis äkta för den som är sjuk och det är ju det som är det sjuka tillståndet så att säga. Men då har man även vanligtvis andra symtom som kognitiva nedsättningar och liknande och klarar sig själv inte i vardagen.

Så jag tycker inte att man kan likställa denna formen av sjukdom med att vara troende.

Även om de många ateister tycker troende är "sjuka" men då använder man ju ordet sjuk i en anna betydleseform

#25

Men om en "frisk" människa har upplevelser som är typiska för "sjuka" och drogade människor, kan man inte då se upplevelsen som en anomali, "glitch" eller tuppjuck av en annars normalt fungerande hjärna?

Eller ska man se mentalsjuka och drogade som havandes "närmre till den högre verkligheten", och att de friska bara undantagsvis får tillgång till denna?

#27 Det är klart att man kan se det som en anomali om man så vill men skillnaden mellan "mentalsjuka" som du kallar det och friska människor är ju att det oftas är andra funktioner som är påverkade också.

Man kan ju alltid tycka vad man vill om människor och deras sätt att leva och tänka men för att få en diagnos så har du ju påverkbara problem som gör att du inte kan fungera.

Däremellan så finns ju en mängd variabler.

Jag tänker på Ruth Dahléns upplevelse…

http://kundalini.se/martinus/ruth.html

På tal om att hallucinera så opererades jag i hjärnan i januari och hade några dygn med synhallucinationer. Dessa var jag dock helt medveten om att de var just hallucinationer men de var såå verkliga.

Jag var i en värld som var en blandning av tecknat och surrealism. Ungefär som roger Rabit och Alice i Underlandet. Jag försökte t.om sträcka mig ut för att ta i vissa figurer trots att jag samtidigt visste att de var overkliga.

En kväll stod Da Vinci och vinkade åt mig i föntret. Sänggrannen frågade vem som vinkade och jag sa Da vinci och sedan var det ingen som frågade något mer

Jag vet egentligen inte vad jag vill ha sagt med detta mer än att min egen förklaring är att de faktiskt varit inne i hjärnan och rotat samtidigt som jag stod på medicinering.

Jag tror att det enda man kan göra är att förklara sin syn. Jag måste nu påpeka att jag inte är ateist, men en tid kallade jag mig det. Jag tror inte på någon gud men är inte ateist heller.

Jag tror att man själv skapar sin verklighet. Om X tror på andar, så finns andar i X's värld. Om du anser att de inte finns, så finns de inte i din värld.

Genom historiens gång har människan sett världen och livet på olika sätt och ändrat sin världsbild, och kanske sin världsuppfattning, enligt det. När man trodde att världen var platt, så "var" den det. Om man kommer kunna bevisa att andar/gudar/änglar/demoner/svart energi finns eller inte finns med hjälp av vetenskapen i framtiden vet vi inte, så för mig får alla tro precis som de vill!

För mig får alla tro vad som vill så länge dom inte skadar/hotar/tvingar någon annan, vilket tyvärr många troende gör med att om man inte tror kommer man inte till den lyckliga himelen utan kommer…div hot

Sen finns det troende som vägra vård till sina barn för att som tex kan få orent blod i sig vilket för mig tyder på en egoistisk gud som dom tror på.

Jag är tvivlare på gud och finns det en gud har han ett hjärta för alla och en religon får alldrig stoppa vetenskapliga framsteg som kan rädda liv.

allt vi upplever är ju våran hjärnas sammanställning av sinnesnervernas impulser och vi "slutresultatet" påverkas ju även av tankar, minnen osv.

därför om man tror på andar tror jag i alla fall att man lättare ser saker som "känslan av någons närvaro" (ett minne från en doft, ett föremål eller en spontan tanke) till en andlig upplevelse

Jag vill inte närma mig de troende.

Man ska ju visa respekt för de som är religiösa på samma sätt som man visar respekt för andra. Och jag tycker inte man ska dumförklara de som är religiösa bara för att de inte tror på vetenskapen.

Däremot finns det ibland egenskaper hos religiösa som jag har svårt att respektera, och det är när man tjurskalligt håller fast vid saker som så uppenbarligen är fel. Tex att jorden bara är ett par tusen år gammal eller att männsikan skapade så som det sägs i bibeln. Man måste enligt mig ha förmågan att ändra sin syn på världen vartefter världen förändras. Man måste ibland våga erkänna att man har fel och ändra sig. Annars blir det fanatism. Och givetvis gäller det de som inte är troende också, man måste se på omvärlden med öppna ögon och ändra sin inställning till saker och ting vartefter man får ny kunskap.

Det andra problemet jag har med en del religiösa är att de inte nöjer sig med att hålla sin religion för sig själva utan de vill få andra att ansluta sig. Det kan ske på många olika sätt, tex genom religiösa friskolor och liknande. Man ska inte bland in religion med politik…

Men som sagt, grunden är ju att man har samma respekt för alla människor oavsett om de är troende eller inte.

Oskar

#34:

Puh, vad skönt! :)

#34

och ändå är det det du verkar ägna hela din fritid åt 

Jag tycker att man, om man "vet" att det inte finns några andar eller någon Gud, kan närma sig en som upplevt sådant med vissa frågor, om man vill. Men attityden är rätt viktig i så fall och det lyser liksom igenom om man anser att personen bara inbillat sig och ställer frågorna för att få personen "på bättre tankar" - eller om man är uppriktigt intresserad av att få veta "sanningen".

För övrigt tycker jag inte man behöver visa det man "vet" utan man kan bejaka den andres upplevelse utan att själv behöva tro på saken. Man kan t.o.m. säga att man själv inte tror på "sådant" men på ett sådant sätt att man ändå har respekt för den andres tro. Det jag tror gäller för just mig och ska inte vara som en rättningsmall för vad andra upplever. Spelar ingen roll hur bergsäker jag än är på det jag "vet" eftersom de som "vet" annat ju är lika bergsäkra på sitt.  

Så med andra ord - det är inte viktigt att hela tiden få fram vad vi själva "vet" och att försöka övertyga andra om det. Ibland kan vi hålla det för oss själva. Annars bör vi inte närma oss troende. (Och med det menar jag också att vi Guds-troende inte bör närma oss ateist-troende.)