Har inte läst artikeln men utifrån det lilla du skriver sammanfattningsvis så nickar jag instämmande.

Har själv läst religion på högskolenivå och det är ju slående vad mansdominerade de tre religionerna är av män och mäns sätt att tänka, tycka och vilja se världen ur för perspektiv.

Jag tror dock att de som har en ödmjuk tro, dvs de som trots sin egen tro och utan att gå emot den, kan dela diskussioner, andliga riter etc med anda människor ur andra religioner- det är de få som har förstått budskapet som t.ex samtliga Abrahamitiska religioner talar om. Respekt för främilingen, omtanke om din nästa men också att leva ett liv som ärar och hedrar den tro man har.

Jag har som lärare mött alldeles för många föräldrar som är religiösa men insnöade (ursäkta ordvalet, inte så snällt men det bästa jag just nu kom på) i sin religion att de missar att själva läsa på och travar på i de hjulspår ens religion sätter upp för hur saker ska vara utan att själva reflektera över vad de läser och vad det kan innebära.

Dessutom tror jag att allt för många har fastnat i att  blanda ihop kulturella tratiditioner och vad religionen står för. Exempel finns i alla religioner säkerligen så det är inte unikt för dessa tre.

Dessutom tror jag att allt för många har fastnat i att  blanda ihop kulturella tratiditioner och vad religionen står för.

Jag tror det också och för betraktarna likaså. Man blandar ihop religiös tro och kultur

Intressant verkligen. fick ni lära er något om förhistorisk religion? Det är väl bara spekulationer, man kan inte veta direkt fullt ut vad de rörde sig om, men ändå.

Jag ska också läsa religion efter andra lärarutbildningssteget här i Uppsala. kul sammanträffande.

Nja vi läste lite om naturreligioner men det var en liten snabbis i hela kursen tyvärr.

Det är inte bara de Abramistiska religionerna som är patriarkala. Buddhismen, som ju är ateistisk eftersom den inte innehåller tron på en högre makt som styr våra liv, menar att endast en man kan bli en buddha, dvs en fullt upplyst människa. Dessutom: Dalai La ma betyder mycket stor moder. Alltså: begreppet är antagligen taget från en för-patriarkal föreställning, där kvinnor vördades.

# På så vis? Det hade jag ingen aning om. När man tänker efter så har man ju aldrig sett en kvinnlig munk. Jaa men det säger inte inte emot skribentens teori egentligen eftersom hon talar om många invasioner från patriarkala krigiska kulturer under en lång tid på flera ställen. Abrahamitiska religioner är inte roten till all ondska :)

Det säger inte emot skribenten, men det ger ännu en vinkling på proiblemet. Själv är jag väl insatt i buddhismen. Under mina  år som aktiv buddhist blev jag alltmer skeptisk till dess traditioner och sätt att resonera. Jag känner till de flesta av buddhismens olika sekter.

Den gren som Dalai Lama representerar är den mest kända och populära här i västvärlden. Inom alla buddhistiska sekter finns både munkar och nunnor. De senare har lägre status.

Att du aldrig sett en kvinnlig munk (nunna) beror helt enkelt på att de inte anses ha kunskaper och förstånd att företräda sin lära.

I dagarna håller jag på att avsluta ett manus "Andlighet och kärlek - ett kunskapsäventyr", som jag ämnar ge ut som e-bok så snart jag är nöjd med det hela. Den handlar om mina resor och vistelser  i buddhistiska länder, Sri Lanka och Indien, där Dalai Lama regegar i exilen.

Jag har träffat honom vid ett par tillfällen, liksom tibetanska nunnor, så jag vet att de finns! Jag har också bott som gäst i deras kloster.

Apropå krig: buddhismen predikar icke-våld, fördragsamhet och tolerans, men vet att manipulera. Dess främsta vapen! 

Gå gärna in på min hemsida. Länken finns här nedan. Där har jag skrivit en del om min uppfattning, samt lagt ut bilder.

#6 Oj vad häftigt, till och med träffat the man. Har inte tid nu men det vore absolut något att kolla in Vilka upplevelser du måste ha haft.

Jag meddelar när e-boken blivit tillgänglig, så kan du skaffa den oxå eller låna från bibliotek!

Jag har redan skrivit o gett ut en bok: "Färdkamraten." Den finns tillgänglig på bibliotek. Den handlar om en resa i Himalaya med en tibetansk nunna. Samtidigt var det då jag förstod att jag måste dra mig ur det hela.

#8 Låter intressant. Ja hojta till! :)

Skall ske!

#4

Buddhismen, som ju är ateistisk eftersom den inte innehåller tron på en högre makt som styr våra liv.

Det är missvisande att kalla Buddhismen "ateistisk." Buddha förnekade aldrig de Hinduiska gudarnas existens. Han menade bara att de också -- precis som männisorna -- är instängda i livsljulet, och att deras himelriken är fängelser.

Buddha var således teist.

#11 Jo,du har rätt. Men jag menar ateistisk i just den bemärkelse jag nämner. Alltså avsaknad av högre makt som styr våra liv, vilket ju dessa gudar inte anses göra. Däremot kan de, stundtals, ingripa för att hjälpa oss, i enlighet med legenderna.

#11 Men om de inte återfinns i hans läror och hans följeslagare inte erkänner dessa gudar så är det väl en befogad teori. Det är ju skillnad på Buddha och Buddhism. Såvida det inte finns rad bland hans lärdomar som erkänner gudarna så är det ju inte en teistisk religion.

Det finns ingen "Allsmäktig fader i himmelen."

#14 Inom buddhismen menar du?

#15 Inom buddhismen, ja. Ingen trosbekännelse, ingen åkallan, ingen tillbedjan.

#16 Nej precis, och därför tycker jag det är ointressant om Buddha var teist eller inte :) Det är ju inte en teistisk rörelse.

#17 Kanske kan buddhismen kallas en visdomsrörelser med religiösa förtecken? Om det nu skall kallas något alls. Det här har ju diskuterats fram o tillbaka, dvs om buddhismen kan kallas religion eller inte. Strunt samma, tycker jag. Där finns mycket att hämta o inspireras av, men också en helt del att hålla på avstånd. Inte minst synen på kvinnor och vad som sägs därvidlag.

Jag menar bara att ordet ateism är oförenligt med Buddhismen eftersom de faktiskt (generellt) anser att personliga gudar existerar. De är bara meningslösa att tillbe.

Jag kan ju anse att den kristna guden är meningslös att följa -- eller att han saknar verklig auktoritet -- men om jag faktiskt håller hans exitens för sann kan jag ju omöjligen kalla mig själv ateist.

#18 Buddhism är definitivt en religion eftersom det är en rörelse där tron på reinkarnation är central :) Varför ksulle det inte vara en religion? En religion måste ju inte vara teistisk för att kallas religion Nu vet jag inte hur det är tänkt. Eller har jag fel?

#19 Hur visar sig tron på personliga gudar? Nu har jag missat nåt här

#19 Jag undrar om det inte handlar om olika sekter och traditioner. Den tibetanska varianten av b tror definitivt på personliga gudomligheter med namn, utseende och allt. Dessa finns på bild i de flesta tib/buddhistiska tempel, som tex Cherezig, manlig gudom, och Tara, kvinnlig gudom. Men det är tib.b, å andra sidan ganska ensamma om. Nu är det väl så att väldigt många identifierar b med just tib.b. på grund av att dessa lyckats etablera sig i västvärlden genom exilen. Andra buddhistiska varianter är mer återhållsamma vad beträffar personliga gudomligheter.

#21 Då förstår jag, har endast en översiktlig bild av buddhismen. Då är jag med på noterna.

#21

Men finns det verkligen någon sekt eller partition av Buddhismen som faktiskt slår fast att inga gudar ens existerar? För gör de inte så kan man ju heller inte kalla dem ateister.