Jag är döpt och jag är konfirmerad. Funderade inte så mycket på det då utan det var en grej som alla skulle göra, så jag gjorde det med. Känns lite jobbigt att vara tvingad in i en religion som jag inte tror på.

Jag kommer inte att gifta mig i en kyrka, eftersom jag inte tror på gud så kan jag inte ge ett löfte inför nått jag inte tror på. Kommer att ha en borgeligt bröllop om det kommer ske.

Begravning av mig kommer att betyda att min aska ska spridas nånstans som jag bestämt innan och sedan vill jag faktiskt inte ha en sten eller platta nånstans eftersom jag anser att det mest är en börda för efterlevande att ta hand om. Kommer ju inte ens vara "där" så Antar att det kommer bli en del diskussioner mellan familjemedlemmar i min familj, men det är min önskan.

Om jag får barn kommer jag heller inte döpa dem utan få väl ha en namngivningscermoni istället för att döpa barnet. Så alla blir nöjda :)

Jag är döpt och konfirmerad, ville egentligen tro att det fanns något mer men det gick åt pipsvängen för snart tio år sedan. Valde därför att gå ur Svenska kyrkan och när jag gifte mig för två år sedan så skedde det borgerligt. Har redan planerat hur det ska vara den dag jag dör för att underlätta för min familj och det kommer bli till att sprida min aska till havs (om det tills dess inte blivit lagligt att sprida askan via en fyrverkeripjäs, för då får de skjuta upp mig istället ).

Om vi får barn kommer det bli en namngivnignsceremoni. Hen får själv välja vilken religion hen vill/inte vill tro på när hen blivit äldre.

Jag döptes, men vägrade konfirmation, inte ens för presenternas skull kunde jag tänka mig att göra det. Gick ur kyrkan för snart två år sen och min mamma, som inte alls tror, blev inte glad över det. Hon vet inte varför, men hon vill att jag ska vara med i kyrkan.

Jag känner inte att jag kan förneka något som jag inte sett, men en gud så som både gamla och nya testamentet samt koranen beskriver finner jag mycket otrolig. Mer troligt med en moder Gaia i fall det skulle finnas något överhuvudtaget, så jag kände inte att jag kunde vara kvar i en "förening" som verkligen bara sprider "osanningar". Den enes sanning är den andras osanning, och för mig är de osanningar.

Tycker samboförhållande ska få samma lagliga status som äktenskap, för blir man sambo, så borde ju förhållandet vara ganska seriöst, och tar det slut… då gör det, precis som en del äktenskap tar slut. Men skulle jag gifta mig, så hade det varit borgligt.

Jag bryr mig inte så mycket om vad som händer med min kropp när jag dör, jag har ju ändå lämnat den för alltid. Vill inte ha någon begravning där man ska be till Gud att jag blir väl bemött i himlen, dock, vill ha den borglig, i så'na fall. Men vill mina anhöriga ha mig i en grav, som de kan pyssla om som ett sätt att vara nära mig fast att jag är borta, så får de väl skaffa det. 

Jag skulle vägra dop för mina eventuella barn, och tycker det är synd att så många döper sina barn, bara för att alla andra gör det. Ser det som en förolämpning mot de som verkligen tror.

Jag är inte döpt och jag har inte tagit konfan. är heller inte med i kyrkan, så jag kommer troligtvis inte att gifta mig (om jag gifter mig)eller begravas där.

Både min morfar och farfar var glödröda kommunister. Det betyder att jag kommer ifrån en familj där man tog avstånd från alllt "kyrkligt". Jag är varken döpt eller konfirmerad och inte mina barn heller. jag kan inget om de bibliska berättelserna. Tur att jag har en man som har katolsk uppfostran  - han kan lära mig 

#3 Jag håller med dig i din sin på religiösa cermonier, de borde vara reserverade för de religiösa. :) Min mor är likt din, inte religios. Jag har hört henne säga ibland att hon tycker att kristna är fina människor. Hon insisterade på att jag skulle konfirmera mig och döpas i kyrkan vilket jag gjort. Jag vet inte varför XD

#5 Vad kul att du nämner glödröd kommunism MargaretaA, det finns en tråd här som behandlar marxismen. Ska man se den som en ateistisk filosofi (det finns ju troende marxister) :) Har sett fram emot att diskutera detta. En intressant berättelse också!

#3 Vad eller vem är moder Gaia? Är hon synonym med "jordmodern" eller nåt liknande. Vad kommer det ifrån för mythologi? :)

#6

jag vet inte mycket om kommunism/marxism. Vi barn blev tack och lov inte indoktrinerade med varken religion versus ateism eller politik. Jag nöjer med att ha fått idén om rättvisa och solidaritet med modersmjölken,

men jag ska kolla tråden och se om jag har något att tillföra.

#7 Hon är den grekiska mytologins motsvarighet till Moder Jord, mycket riktigt. 

Man ser ju hur kraftfull naturen är, både de destruktiva och konstruktiva krafterna som naturen åstadkommer, bara genom att vara, därför tycker jag att Moder Jord skulle vara mycket mer trolig än "Gud", om det finns några gudomar alls, vill säga. Men det är inte tvunget den grekiska Gaia, jag bara föredrar att använda ett namn på denna moder.

#10 Jag håller med dig :) För mig är naturen "helig". Naturen är på sätt och vis min gud.

Och ja, det känns mycket mer troligt :)

Jag ksulle aldrig gå in i en kyrka eller en moské och så för jag vet att dom ljuger. Jag skulle aldrig göra något sånt som dop eller konfirmera mig. De ljuger ju, det finns inget sånt, varför ska man bry sig?

#11 Återigen, om du inte tänker om och hoppar på folk på detta sätt så är du inte välkommen att skriva här. Du bryter mot en av sidans regler och gör det otrevligt för andra här på sidan.

..

Är döpt, men hade tänkt att vägra konfirmation. Nu är det dags för konfa här och alla gör det för presenterna. Jag tycker helt ärligt att det är som att sälja ut sig. Har absolut ingenting emot folk som gör det dock. Det är ju deras beslut och det ska man respektera. Jag hade tänkt mig ett borgligt bröllop och lite senare gå ur kyrkan. Nu så har jag inte möjlighet till det på grund av att jag är minderårig. Jag är glad att min mamma står bakom mig nu när jag inte ska konfirmera mig, mormor och morfar blir nog ledsna och shockade. De tar det som en självklarhet. Men det är ju för att de är äldre. Tänkte mig kremering och att min familj får sprida ut min aska på ett ställe som blivit betydelsefullt för mig under livets gång.

#14 Har väl lite samma attityd hehe. Jag gick ur Svenska kyrkan så snart jag kunde. Blev uppringd av en snubbe från församlingen som frågade varför osv. Det är tydligen rutin. Men jag vart ganska förvånad haha!

Ja jag har också äldre släktingar som är religiösa. Min gammelmormor brukar frågam ig när jag ska gifta mig med min flickvän och jag vet att det finns en religiös tanke bakom :) Svårt det där , man vill ju inte göra någon besviken.

Jag gjorde faktiskt konfirmation men det var för morsan tyckte att det var ett bra tillfälle att lära sig om religionen. Jag lyssnar ju på mamma såklart! Det var ganska högtidligt med firande och så även fast religion inte alls är vanligt i min familj.

Jag funderar på att donera mig till forskning ;) En sista socialistisk gärning, sprida ut mina organ till folket. Det vore ju schysst.

#15 Rutin att ringa upp och fråga varför man lämnar? I sådana fall är jag glad att de inte ringde mig.

Jag har anmält mig till donationsregistret, minns inte om jag inkluderade forskning dock. Det borde jag nog ta och kolla upp.

Jag är döpt som liten men inte konfirmerad. Vi var ungefär 160 i min årskurs och jag tror att vi var 5-10 som inte konfirmerades, Det var helt självklart för de flesta. Jag funderade aldrig ens över saken. För mig var det självklart att inte göra det. Jag har aldrig varit mycket för hyckleri, vilket jag skulle uppleva det som ifall jag följt massan. Med mig som hycklaren då!

Gifte mig gjorde jag borgerligt. Och ingen präst ska förrätta min begravning!

#16 hahah, ne jag blev väldigt förvånad i alla fall. De kanske ringer dig en dag, de har sparat dig till sist där

Jasså du har det? Det ska jag kolla upp faktsikt.

#17 Jovisst, jag håller med dig. Jag har kännt på samma vis. Men kan man egentligen kalla hyckleri om de som praktiserar religionen tror på det själva? Eller menar du att hela verksamheten bygger på hyckleri?

Jag menar att jag skulle hyckla om jag t ex tog nattvarden och vad det nu är man gör när jag inte alls tror på det. Jag respekterar absolut de troende. Kan till och med avundas dem ibland. Tänk att ha en bok där man kan finna svaren på alla tänkbara frågor!

Just den respekten gör att jag låter dem ha sin tro och sin kyrka ifred.

#19 Okej, då missförstod jag dig :) Jaa precis, tänker väl så jag med.