En imaginär person som har skapats för att lugna människors ångest över att dö och vad ens mening med livet är.

"Gud" är ett religiöst påhitt. Jag tror inte på en farbror uppe i himlen som ägnar sina dagar åt att straffa/belöna oss människor.

Enligt min tro så är gud skaparen och skapelsen på samma gång. Gud är allt.

flummigt jag vet 

#1 Det är väl lite min tanke också. -Man hittar inget svar på frågan så man besvarar den själv. Man vill inte dö så man väljer att tro att man inte dör. Osv.

#2 Min musikförebild och absoluta idol, Omar Rodriguez citerade en gång en gammal grekisk filosof som skrev något i stil med -If horses could speak they would say that god is a horse. I laugh at the belief in god being a man. God is only love.

Jag tycker det är intressanta tankar, gud är enbart kärlek. Som en universums sammanhållande kraft.

Jag tycker inte att det är flummigt :) Det finns många som ser gud som uppenbarad i naturen, uppenbarad i alltet. Naturen och dess komplexitet, genialitet som ett bevis på gud. Det tycker jag är ett förhållningssätt som ligger närmare sanningen än tron på att gud skulle ha sänt profeter att tala för honom, att gud skulle ha orsakat syndafloden och förgjort Onan för hans hemska synd.

Gud är ett så personligt begrepp, gud kan vara vad som helst för vem som helst. För mig är naturen och dess makter helig. Jag skulle kunna kalla naturens lag gud, en balancerande kraft i universum för gud. Jag kallar det inte gud men ja ni fattar poängen kanske

#3

Har aldrig hört talas om Omar Rodriges. Men ja jag fattar poängen

själv funderar jag inte så mycket på gud - jag blir bara knäpp av det. jag tänker att jag får veta när den tiden kommer.

Men jag är inte rädd för att dö - jag är bara rädd för att dö för tidigt.

jag trivs med att vara jordgumma och njuta av alla det fysiska livets fröjder. 

Min musikaliska förebild är Bob Marley; "Get up, stand up for your rights"!

#4 Intressant :) Jaa nee döden är inget jag funderat på, förutom att tanken slagit mig några gånger "jag kommer inte att finnas om några decennier (förhoppningsvis) och det är så många som funnits som inte finns nu och jag är bara en i myllret av alla människor" och då drabbas man av en känsla som om man är en liten obetydlig myra. Jag blir knäpp av att tänka på de flesta sådana frågor men roligt är det, älskar att filosofera XD

Då får väl jag vara jordgubbe. Bob är underbar, funkar alltid att lyssna på!

#5

har du ingen kontakt alls med det där som "sitter i mitten och vet" att du alltid har funnits och alltid kommer att finnas?

#6 Haha "sitter i mitten och vet"  Jaa du, svaret är tråkigt nog nej. Naturen har jag en närmast andlig kontakt med, det är antagligen många intryck på samma gång, ljudet av bladen i vinden, fåglar och humlor, lukten av grönska, känslan av fuktig mark och synen av färggrannheten. Det är inte konstigt att man kan älska naturen och känna sig så dragen till den.

Jag tror helt enkelt att vi ställer fel frågor. De stora frågorna är fel, därför hittar vi inte svaret och därför finns det så många olika svar. Vi frågar oss när allting började? Och vissa ser det som ett bevis på gud att det måste ha funnits någonting där innan "allting" började. I det fallet så tror jag att det rör sig om en mänsklig idé. Vi går på jorden och vi ger namn åt saker, vi säger att de börjar, vi säger att de slutar. Där är djuret, det föds och sedan dör det och då finns inte djuret längre. Men om vi tänker steget längre: Beståndsdelarna i djuret finns kvar, de har blivit näring åt jorden. Djuret har egentligen inte slutat utan bara tagit en annan form. Så tror jag universum fungerar. Det är cykliskt, det tar aldrig slut och så frågar sig människan "när började allt? När slutar allt?" när svaret är "det fanns ingen början. Det kommer inte ta slut". Vi ställer fel frågor och så tror jag det är med många av de stora frågorna, de bygger på mänskliga idéer om universum som inte stämmer.

#7

tja… du får väl fortsätta att brottas med de stora frågorn om du vill. själv har jag lagt ner det. Jag blir i alla fall inte klokare på det och svaren lyser med sin frånvaro.

jag gör en Ferdinand och stannar under korkeken och luktar på blommorna. 

#8 Jaa, det är roligt XD men man blir galen ibland alltså.

Hahaha, det låter bra det.

Jag tror att det var människans naturliga förklaring på saker hon inte förstod, sån't som vetenskapen idag kan förklara. Eftersom "Guds vägar äro outgrundliga" så behövde man inte förstå det som hände, Gud (och Djävulen) hade det under kontroll. Döden är förstås en av dessa saker, och som man fortfarande inte kan förstå.

Alla har ju haft en religion, "hedningar" som "rättroende", hos de flesta "hedningar" har man haft flera olika gudar för att förklara saker. Grekernas, och romarnas, gudar var dödliga och bodde på jorden (Olympos), och de var tvungna att äta näktar för att bli odödliga. De felade, precis som människor. De har alltid funnits till för att göra livet och världen mer logiska. Å andra sidan var dessa två samhällen mycket vetenskapliga av sig, även om det fanns en del skrock. Senare blev ju vetenskapen det som kyrkan sade att det var.  Den kristna guden är ju också mycket mer magisk och allsmäktig än grekernas gudar som både var dödliga och uppvisade mänskliga beteenden som Gud aldrig skulle göra.

Det tycker jag är intressant, om än kanske lite OT i tråden, att när man kom ifrån vetenskapen så krävdes det en mycket mer magisk gud och nu när vetenskapen har gjort comeback så behövs det en ganska omagisk gud igen. (Generalisering!) Så gud är något som skapats för att förklara det människan inte förstod.

Gud är något man hittar på för att tro att man fått ordning och en mening, på chaoset, ovissheten och otryggheten det innebär att leva och dö. Men eftersom det är människan själv som hittat på/hittar på gud så är det stor risk att att förvirringen ökar istället hehe

#10 Jag skulle också hävda att det är grunden till religion. Jag tror att gudstron kan ha andra funktioner också än att förklara saker vi inte förstår. T.ex. att det är en form av extern varelse som har alla befogenheter, makt samt ger människor befogenhet och makt. All auktoritet är ju given av gud exempelvis sägs det :) Listan kan göras lång tror jag.

#11 Ja precis

#12 Så är det nog också, och antagligen också en tröst i svåra stunder.