Om man har haft en särskild upplevelse tror jag man tvivlar mindre, det är i alla fall mitt intryck, så att säga att det rör sej om "tvivel" är nog fel uttryck. Man blir istället tvungen att ompröva sina rådande ståndpunkter och då får man förändrade eller nya ståndpunkter.

Mitt intryck är att dom flesta som har en egen ovanlig upplevelse, har det under ganska kort tid, kanske bara sekunder, timmar eller återkommande under några dagar. Det kan upprepas vid fler tillfällen såklart. Sen över tid beror det väl på om folk glömmer eller förtränger vad dom upplevt och hur tydligt minnet är.

.

Jag minns en berättelse av en skeptiker som hade en ovanlig upplevelse och denne beskrev hur han drabbades av fasa, för det han upplevt var egentligen omöjligt. Skeptikern funderade på flera alternativ och det var först när han började intala sej själv att han hade blivit mentalsjuk som han lugnade ner sej, för att vara mentalsjuk är ju inte övernaturligt, utan ett högst vanligt, om än inte helt alldagligt, fenomen. Det gjorde också att skeptikern hittade en utväg och slapp ompröva sina föreställningar om världen.

Jag har haft upplevelser i vaket tillstånd, ett tag återkom det i månader och jag insåg att vår värld måste bestå av mer än den fysiska verkligheten. Det är länge sedan, så minnet har bleknat, men jag tror inte på några gudar efter det som hände. Jag avstår från att gå in på omständigheterna, det har inte gett så mycket. Jag kan bara säga att dom förklaringsmodeller om vår verklighet, som finns i olika religioner, är otillräckliga. Den som är uppmärksam kanske själv noterar spontana upplevelser, den som är ointresserad ignorerar troligen sånt.

Så även om man har tydliga återkommande upplevelse i den fysiska vardagen över tid, innebär det inte att man automatiskt tror på någon högre makt. Det gör att ordet "tvivel" blir lite missvisande. Snarast känns det som att en ateistisk tro stärks av ovanliga upplevelser.

Det är bättre att säga att världsbilden ändrar sej en aning och sedan går man vidare med livet och med en annan syn på tillvaron. Jag tror heller inte att man blir en "bättre" människa, möjligen en smula mer ödmjuk, men sånt kanske kommer med åldern ändå.

#0: Den mänskliga perceptionen är så enormt begränsad att jag inte skulle göra några påståenden rörande verklighetens beskaffenhet baserat på egna upplevelser. Av den anledningen så har jag inte heller varit med om saker som ruckat min verklighetsuppfattning, då jag tenderar att kräva mer än så.

Anknutet till detta är en term som jag myntade för några år sedan, och den termen är "erfarenhetshybris". Det är vad det låter som, när man tar sina egna upplevelser som totala representationer av verkligheten. Detta är dock ett misstag och ofta ett ganska digert sådant.

Man kan absolut värdera sina erfarenheter, det ska man också göra, men hur man än vänder och vrider på det så är de inte pålitliga. Skäl till tvivel bör alltså komma från annat håll än personliga erfarenheter.

#2 Superintressant!