Egen kategori

Att tvivla

2016-05-18 14:11 #0 av: [Morfalum]2

Jag är själv ateist och har vart så länge jag kan minnas. Jag hade när jag var liten någon slags barnatro som någon försökte tuta i mig av någon märklig anledning, där jag fick lära mig att det fanns en himmel och att de som dör flyger upp dit och alla återförenas efter döden, att de första människorna hette Adam och Eva och att det fanns någon slags gud.

Trots detta växte jag upp och var nöjd med det som fanns framför näsan, inte i himmelen och jag utvecklade aldrig någon riktig tro. 

När jag flyttade till Uppsala och kom ifrån familj och vänner (samt att jag började vackla i min tro på ett socialistiskt samhälle och gick ur partiet jag stödde) så uppstod ett tomrum och jag kände ett behov av att fylla det med något. Jag började på något sätt att vända mig till något bortom, något jag tilltalade, naturen, eller någon slags 'kraft'. Jag talade till detta 'bortom' och fann tröst och värme i det. Det försvann ganska snabbt då jag märkte att dessa känslor av trygghet och värme bara var en inbillad verklighet, en fantasi och de kunde inte hjälpa mig ta itu med det verkliga livet och de problem jag då hade. 

Jag kom ut ur det hela med lite skamkänslor över hur min depression hade lett mig till att bli så desperat. Återigen är jag är och nu och känner mig ganska nöjd med att mitt liv är just här, just nu och det kommer att ta slut någon gång varpå jag upphör att existera. 

Har du haft någon upplevelse/erfarenhet som fick dig att vackla åt det ena eller andra hållet? 

Anmäl
2016-05-26 10:11 #1 av: Huygens

Om man har haft en särskild upplevelse tror jag man tvivlar mindre, det är i alla fall mitt intryck, så att säga att det rör sej om "tvivel" är nog fel uttryck. Man blir istället tvungen att ompröva sina rådande ståndpunkter och då får man förändrade eller nya ståndpunkter.

Mitt intryck är att dom flesta som har en egen ovanlig upplevelse, har det under ganska kort tid, kanske bara sekunder, timmar eller återkommande under några dagar. Det kan upprepas vid fler tillfällen såklart. Sen över tid beror det väl på om folk glömmer eller förtränger vad dom upplevt och hur tydligt minnet är.

.

Jag minns en berättelse av en skeptiker som hade en ovanlig upplevelse och denne beskrev hur han drabbades av fasa, för det han upplevt var egentligen omöjligt. Skeptikern funderade på flera alternativ och det var först när han började intala sej själv att han hade blivit mentalsjuk som han lugnade ner sej, för att vara mentalsjuk är ju inte övernaturligt, utan ett högst vanligt, om än inte helt alldagligt, fenomen. Det gjorde också att skeptikern hittade en utväg och slapp ompröva sina föreställningar om världen.

Jag har haft upplevelser i vaket tillstånd, ett tag återkom det i månader och jag insåg att vår värld måste bestå av mer än den fysiska verkligheten. Det är länge sedan, så minnet har bleknat, men jag tror inte på några gudar efter det som hände. Jag avstår från att gå in på omständigheterna, det har inte gett så mycket. Jag kan bara säga att dom förklaringsmodeller om vår verklighet, som finns i olika religioner, är otillräckliga. Den som är uppmärksam kanske själv noterar spontana upplevelser, den som är ointresserad ignorerar troligen sånt.

Så även om man har tydliga återkommande upplevelse i den fysiska vardagen över tid, innebär det inte att man automatiskt tror på någon högre makt. Det gör att ordet "tvivel" blir lite missvisande. Snarast känns det som att en ateistisk tro stärks av ovanliga upplevelser.

Det är bättre att säga att världsbilden ändrar sej en aning och sedan går man vidare med livet och med en annan syn på tillvaron. Jag tror heller inte att man blir en "bättre" människa, möjligen en smula mer ödmjuk, men sånt kanske kommer med åldern ändå.


Anmäl
2016-05-26 15:52 #2 av: Davbjo

#0: Den mänskliga perceptionen är så enormt begränsad att jag inte skulle göra några påståenden rörande verklighetens beskaffenhet baserat på egna upplevelser. Av den anledningen så har jag inte heller varit med om saker som ruckat min verklighetsuppfattning, då jag tenderar att kräva mer än så.

Anknutet till detta är en term som jag myntade för några år sedan, och den termen är "erfarenhetshybris". Det är vad det låter som, när man tar sina egna upplevelser som totala representationer av verkligheten. Detta är dock ett misstag och ofta ett ganska digert sådant.

Man kan absolut värdera sina erfarenheter, det ska man också göra, men hur man än vänder och vrider på det så är de inte pålitliga. Skäl till tvivel bör alltså komma från annat håll än personliga erfarenheter.

Kvackyou.se | Imsoevil.com | @davbjo | OmVardagsmat | Viktoperation
"A wise man can learn more from a foolish question than a fool can learn from a wise answer." - Bruce Lee

Anmäl
2016-05-26 21:35 #3 av: [Morfalum]2

#2 Superintressant! 

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.