Annons:
Etikettateismen-och-samhället
Läst 678 ggr
[Morfalum]2
5/7/16, 11:15 PM

Religiösa ceremonier för barn som ej är troende

Jag är döpt, konfirmerad och har stått och sjungit psalmer vid skolavslutningar, deltagit i andras dop och kyrkliga vigslar. Varför har jag gjort det då jag aldrig har trott på gud? Ja, det självklara svaret är väl sociala strukturer, tradition och sed. Men jag nöjer mig inte där. Varför är detta tradition och sed som vart närvarande hos mig och hos min familj där det inte funnits en uns av tro?  Jag är en person som har ett stort behov av att ifrågasätta sociala strukturer och i synnerhet då de bygger på stela uråldriga, trosföreställningar, seder och värderingar. Jag tyckte tidigt att det hela verkade så meningslöst och gick ur kyrkan helt, blev uppringd av prosten i mitt stift (som jag aldrig träffat) som tålmodigt hörde på min historia om varför jag gick ur. Jag ville göra ett aktivt val. Mitt liv och handlingar skulle ske i något annats namn än gud då gud inte hade någon plats i mitt liv. 

För mig är det problematiskt att vissa skolor (särskilt grundskolor) väljer att ha avslutningar i kyrkan, att sekulära föräldrar som aldrig öppnat bibeln väljer att gifta sig och döpa sina barn i kyrkan. Varför? Javisst, det är fint och det är tradition. Ja men varför? Det finns så många andra sätt det kan vara fint och högtidligt på utan att det sker i guds namn som inte alla tror på. Finns det inte andra saker man kan vända sig till om man ändå inte tror, saker som faktiskt på riktigt är viktiga i ens liv? Livet, kärleken eller kosmos?

Det hela framstår som så oreflekterat för så många. I alla fall för mig där gud, religion och filosofi är viktiga frågor. För andra är det inte en så big deal (Det förstår jag med), men varför? Hur resonerar man?

Annons:
Calcifer
5/7/16, 11:33 PM
#1

Jag tror det är en sån där sak som helt enkelt hänger med från förr, när det alltid var så bara för att. Oavsett om man var troende eller ej. Nu personligen lägger jag ingen större vikt på det alls, varken bu eller bä. Jag har varit väldigt aktiv inom kyrkan, sommarjobbat där flera gånger och varit konfirmandledare och även varit på flera helger i fjällen på konfirmandledarutbildning. Jag har bara roliga minnen från den tiden för jag tror jag haft en otrolig tur och hamnat bland människor som visserligen varit troende men samtidigt varit så väldigt öppna för annat. Präster som skämtat och dragit med oss på typ "spökvandring" där en präst t:ex kröp omkring i buskarna med en fäll över sig och lät som en björn så vi nästan kissade på oss mitt i skogen, haha. Så för min del om jag skaffar barn så ser jag det mer som en lärorik upplevelse hela grejen, oavsett om de är troende eller ej, däremot skulle jag såklart inte tvinga dem till någotdera om de inte vill eller är intresserade.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

[Morfalum]2
5/8/16, 9:21 AM
#2

#1 Jag har också haft kul erfarenheter av konfirmandläger även om själva det religiösa innehållet och syftet med lägren framstod som helt meningslösa för oss (träffade min nuvarande fru på ett konfirmandläger). Jag vet att många hittar en gemenskap i kyrkan. Det låter roligt det som du vart med om och det finns få sammanhållande faktorer i samhället idag, något som kanske var mer självklart 'förr' i form  då folk var aktiva i fritidsgårdar, föreningar, ordenssällskap eller kyrkor. Det tycker jag är jättefint och tycker att det är fantastiskt att det finns såna samlande krafter. Jag vill absolut inte avfärda sådant som något negativt i sig. Jag frågar mig bara varför kan inte sådant göras utan en religiös agenda då det är så många som är icketroende som engagerar sig i konfirmation, körer osv? Måste det vara religiösa förtecken (nu förstår ju även jag att aktiviteter i kyrkan kan vara avslappnade och kravlösa utan någon särskild agenda) :) 

Jag frågar för jag har själv ett behov av att veta varför jag gör något, för vilket syfte, om jag själv kan stå för mitt engagemang i en organisation eller förening, eller kyrka. För andra spelar det kanske inte så stor roll så länge man finner en gemenskap och kommer iväg på kul aktiviteter.

Calcifer
5/8/16, 9:46 AM
#3

#2 Jag förstår hur du menar, men jag tror helt ärligt att folk gör det fortfarande "för att". Man har alltid gjort så. Gift sig i kyrkan, döpt sina barn, konfirmerat sig. Tror det börjar minska, jag har märkt mer och mer folk som pratar om sina vigslar i tingshuset, odöpta barn och konfirmation är inte ens på tapeten. Men de som följer dessa religiösa traditioner utan att vara religiösa gör det förmodligen för att det varit så i deras familj länge. En vän till mig döpte sin dotter i kyrkan för att det var så otroligt viktigt för hennes familj - inte för att de är troende utan för att de alltid gjort det.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

[Morfalum]2
5/8/16, 9:59 AM
#4

#3 I min värld är det nästan den 'värsta' motiveringen, 'för att', då är det sannerligen oreflekterat, men jag kan förstå att man gör det! Jag känner ett tryck från mina äldre släktingar att döpa i kyrkan och att gifta sig kyrkligt (så har vi ju faktiskt alltid gjort), och jag och alla mina syskon och kusiner är döpta kyrkligt. Nu har jag ju gjort till min livsgärning att göra 'något annat' och bryta med traditioner haha, aningen påfrestande för mig och andra ibland men det är svårt att släppa det. 

Svårt om man känner att det är sånt pass tryck att man nästan inte har något val, som att man känner att man sviker någon och familjen om man skulle vilja göra något annat.  Nu kanske det inte var så pass i din väns fall, men kan tänka mig att det förekommer. 😛

Calcifer
5/8/16, 10:16 AM
#5

#4 Jo absolut. Att de äldre generationerna i sin familj inte på något aggressivt sätt försöker pressa till att man måste göra si eller så, utan mer att det kanske saknas en viss förståelse för att man behöver inte göra si eller så bara för att de gjort så och deras föräldrar gjort så, etc. Håller med om att det känns lite fånigt och onödigt, men samtidigt så stämmer det nog egentligen för rätt många grejer i livet. Man kanske pluggar på universitet för att man gör det, söker vissa jobb för att jo men det ska man, osv. Människor är rätt bra på det där med att följa strömmen och "man har alltid gjort så" tänket.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

vallhund
5/8/16, 7:38 PM
#6

Jag tror att jag är döpt, men vet inte säkert. Min son är inte döpt o benämndes för icke namngivet gossebarn.

Mitt yngsta barnbarn är döpt, förmodligen för att modern är född katolik, jag har inte frågat.

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 

Annons:
MelodyX
5/8/16, 7:58 PM
#7

Mina barn är inte döpta. Men jag och pappan är väl hyfsat otroende (jag är döpt men inte konfirmerad, han har gått ur kyrkan tror jag) . Barnen har en bonusfar som är troende muslim och på pappans sida har de dessutom judism nära. De får väl helt enkelt välja när de vill själva sedan. 

Men jag funderar lite, hur vanligt är det verkligen att avslutningar hålls i kyrkan? Vi hade avslutningar i aulan i vår skola, inte kyrkan. I 7-9 i ett kapell, anledningen var inte att fira den religiösa tron på något sätt utan för att vi helt enkelt inte hade plats att vara någon annanstans. Vi hade kapellet granne och var där även vid påsk visserligen och då var det mer kristen prägel på det, men det är ju trots allt därför vi firar påsk, det kan ju vara bra att veta för alla ungdomar tänker jag oavsett om man är troende eller inte. Jag hade faktiskt velat ha in mer religion i skolan, det är en så stor anledning till varför världen ser ut som den gör idag och jag tror också att det skulle bli lättare att bygga broar mellan människor med mer kunskap om varandras tro.

Davbjo
5/9/16, 9:54 AM
#8

Jag är döpt, men jag hade inte mycket att säga till om när det hände. Dock är jag inte konfirmerad, jag gifte mig borgerligt och mina barn är inte döpta. Jag är idag glad för att jag insåg att jag var ateist tidigt i livet (var troende som barn), samt att jag inte föll för grupptrycket runt konfirmation.

Kvackyou.se | Imsoevil.com | @davbjo | OmVardagsmat | Viktoperation
"A wise man can learn more from a foolish question than a fool can learn from a wise answer." - Bruce Lee

Upp till toppen
Annons: