Annons:
Etikettempirism-och-vetenskap
Läst 1368 ggr
[Morfalum]
2012-04-20 12:52

Universum oändligt?

Vi gräver djupt. Tror ni att universum är oändligt? Om inte, vad finns då bortom universum? Och vad finns bortom vad som finns bortom universum? Och bortom vad som finns bortom vad som finns bortom universum?

Annons:
starhawk
2012-04-20 14:37
#1

Jag tror universum är oändligt!

Värd för Knivtillverkning  & Slöjd iFokus

Maikailoa
2012-04-20 15:32
#2

Jag tror också att universum är oändligt, både utåt och inåt.

[Morfalum]
2012-04-20 17:42
#3

#1 #2 Tror det med! Rolig tanke om jag förstår dig riktigt Maikailoa (i positiv bemärkelse), menar du att det inte finns en ände som man söker sig neråt i storleksnivå?

[Joanna76]
2012-04-20 18:31
#4

När jag var yngre brukade jag ofta tänka på detta men det resulterade alltid i huvudvärk så jag låter bli Cool

Relaterad fråga; vad fanns innan universum skapades? Och varifrån kom stofftet universum skapades av?

Maikailoa
2012-04-20 19:26
#5

#3

Ja. Tankemässigt är det inga problem att gå oändligt inåt i rymden och materian, på samma vis som att gå oändligt utåt.

JonasDuregard
2012-04-21 09:20
#6

#0 Det är tänkbart att universum är ändligt utan att det finns något utanför (beroende på vad man menar). Ett tankeexperiment är att tänka sig en civilisation som bara kan upfatta två dimensioner. För dem skulle universum vara ett plan som tillsynes sträcker sig oändligt i alla riktningar. Men det är också tänkbart att deras universum egentligen ligger på ytan av en sfär i tre dimensioner. I så fall skulle ett rymdskepp som skickades mot universums ände till slut komma tillbaks till punkten det startade i. Samma sak om de bott på en linje (en dimension) som egentligen är en cirkel i två dimensioner.

Kanske är vårt universum krökt i en fjärde dimension och kanske skulle ett rymdskepp till slut komma tillbaks till jorden (bortsett från att jorden flyttat på sig) om det slungas ut mot universums kant?

NB. Det här är inte en teori jag förespråkar framför ett oändligt universum, men det är ett intressant tankeexperiment!

Annons:
JAUS
2012-04-22 19:10
#7

Syftar frågan på tid eller storlek? Jag anser åldern är betydligt intressantare än storleken på universium.

Min nuvarande tes är att vårt universum är bara ett av ett oändligt antal tidigare universum. Enligt mig är existens en logisk nödvändighet, icke-existens är helt enkelt omöjligt. Om man tänker sig att ingenting fanns innan universum, då måste man också acceptera att det inte fanns någon tid under den "perioden" då universium inte fanns. Icke-existensen försvinner därmed direkt eftersom ingen tid passerar.

Som jämförelse så kan man tänka på tiden innan man föddes. All tid som fanns innans ens egen existens var obefintlig för en själv och passerade snabbare än den kortaste tid man tänka. Samma sak måste då gälla för universium, den period då universum inte existerade var helt obefintlig i tid så tvingar detta fram en existens innan detta universum.

Den perioden var alltså obefintig eftersom ingen tid existerade, slutsatsen är att det fanns ett annat universium innan big bang eller att det var samma universium som kollapsat innan det expanderade igen. Jag hoppas att jag förklarade detta på ett så enkelt sätt så att alla förstod.

Svaret på frågan om universum är oändligt är enligt mig är alltså: Ja, det har altid funnits ett universium i någon form.

Sen finns det ju andra intressanta frågor som t.ex. multiversium, omniversum, fler rumsdimensioner än 3 (10 rumsdimensioner plus 1 tidsdimension är vad fysikerna tror just nu) osv. Oändlighet är inget som vi någonsin kan begripa, vi kan inte ens verkligen förstå hur oerhört stor vår lilla galax är.

Om vill försöka att förstå 11 dimensioner så rekommenderar jag detta klipp:

[Strawman]
2012-04-26 11:40
#8

#0

Det beror väl på vad du definierar som oändlighet. Vi kan ju ta Zeons paradox som exempel. Akilles utmanar sköldpaddan i en springtävling och ger sköldpaddan ett försprång. Argumentet är att, då startskottet har gått, måste Akilles först bege sig till den punkt där sköldpaddan befann sig från början. Men när Akilles når dit, har sköldpaddan kommit ytterligare en sträcka. Och när Akilles når denna nya plats, har sköldpaddan åter flyttat sig o.s.v. Akilles kan på så vis aldrig komma ifatt sköldpaddan. (Fast vi vet att det naturligtvis är falskt)

Problemet ligger här i betydelsen aldrig. Där resonemanget är upplagt så att med ordet aldrig, kommer att avse den oändliga sekvens av allt kortare sträckor. Använder vi däremot den vanliga betydelsen av aldrig (inte någon gång i tiden) uppstår inte problemet. Så ser jag det som Wittgenstein att denna typ av problem mera beror på ett missförstånd av vårt språks logik".

Aristoteles, på 300-talet f.Kr., hade en liknande förklaring. Han menade, att invändningar mot oändlighetsbegreppet, och Zenons paradoxer, beror på att man blandar ihop faktisk oändlighet (oändlighet för given tidpunkt) och potentiell oändlighet (utbredd i tiden).

Frågan: är universum oändigt genereras med att man inte först tänkt igenom vad man definierar som oändligt. Det är ingen kritik mot dig. Jag tror de flesta gör det så men att det mest bara beror på vanlig slarvighet, slapphet eller slentrianmässighet.

Jag har svårt att överhuvudtaget kunna tänka mig ett universum som är oändligt i meningen potentiell oändlighet. Att sedan ställa frågan: Vad finns bortom bortum, och vad finns bortum detta bortum osv. blir helt enkelt meningslöst eftersom det övergår vårt förstånd.

Kanske är universum ändligt? Nej då tror jag mer som #6 att kanske vårt universum är krökt i en fjärde dimension så att ett rymdskepp kanske till slut skulle komma tillbaks till jorden (bortsett från att jorden flyttat på sig) om det slungas ut mot universums kant?

Upp till toppen
Annons: