Jag tror inte det finns något absolut rätt/fel överhuvudtaget utan att rätt/fel är helt beroende av den kultur inom vilken det hela definieras.

Jag kan dock tänka mig att vissa "etiska" principer (förbud mot mord och incest, säg) har gynnat samhällsutvecklingen och av den anledningen överlevt över tid och utgjort moraliska grundbultar i de flesta samhällen.

Jag har svårt att tänka mig hur ett sådant etiskt ställningstagande skulle formuleras.

Under rätt definition av 'rätt' () kan man så klart tänka sig att det går, men den definitionen utgör ju i sig en slags doktrin…

Vad som anses vara rätt eller fel beror på vem man frågar. Såvitt jag vet finns inget facit så vi famlar alla i osäkerhet.

Jag tror att nattliga samtal med huvudkudden är nyttiga. Liksom att ställa sig framför spegeln och möta sin egen blick.

frågar man tio olika personer får man tio olika svar. då kan man lika gärna fråga sig sjäv.

#0

Bara för att vi inte vet allt så betyder det inte att vi inte vet något. Det är klart att svårare etiska spörsmål inte har lätta eller ens ett enhetligt svar. Men, de regler och moraliska grundpelare vi har i samhället idag, runt t.ex. mord, våld, stöld osv. är inte godtyckliga, utan finns som konsekvens av att vi lever gemensamt i ett samhälle. Oavsett man vill det eller inte så lever alla i detta gemensamma samhälle och i samhällskontraktet finns det skyldigheter och rättigheter som är i praktisk mening oundvikliga.

Andra(eller ibland samma) är konsekvenser av att vi väljer livsfilosofier eller etiska utgångspunter, humanism eller utlititarism eller liknande, på goda eller mindre goda grunder. Andra väljer(om jag har fattat dig rätt så är det dig inräknat) en livsfilosofi utan grundvalar, typ nihilism. Men då gäller ju fortfarande första stycket(om samhällskontraktet)

#4 Bra skrivet. Det tycker jag var en bra sammanfattning av hela problematiken. Oavsett vilka värderingar och livsfilosofier vi utgår ifrån så måste vi förhålla oss till samhällskontraktets normer. Men vissa skulle ju mena att det är berättigat att bryta mot lagen för att uppnå de mål de kan tänkas ha och bakom det ligger det ju värderingar i sig. Att det är en plikt att ta hänsyn till samhälleliga normer är ju en av flera syner i det hela, även om det sannolikt på lång sikt inte är gynnsamt att bryta mot sådana normer för den enskilda individen, alla tjänar så att säga på att hålla sig på mattan vare sig de gillar det eller inte.

Andra(eller ibland samma) är konsekvenser av att vi väljer livsfilosofier eller etiska utgångspunter, humanism eller utlititarism eller liknande, på goda eller mindre goda grunder.

Talar du om i gott i nyttotermer eller vad som konventionellt anses vara gott eller ont? Jag tror inte att du lägger någon värdering i detta, men jag vart bara nyfiken.

Andra väljer(om jag har fattat dig rätt så är det dig inräknat) en livsfilosofi utan grundvalar, typ nihilism.

Jo men precis, i förhållande till andra livsfilosofier. Men kan man verkligen kalla en livsfilosofi nihilistisk? Är inte en livsfilosofi något högst subjektivt och väldigt vinklat, eftersom den är konstruerad hos en unik individ medans världsåskådningen nihilism är ett förhållningssätt till andra individers livsfilosofier.

Hmm.. det där kanske blev dumt, men vad jag vill framhålla är att min livsfilosofi har väldigt tydliga grundvalar, men de kommer inte av en absolut extern guddomlig eller profan makt.

Det är klart att den personliga moralen kan hamna i konflikt med samhällets regler, ibland rättar sig reglerna och ibland får människorn rätta sig, det är en spännande dynamik. Jag skulle nog säga att de två skäl för val av livsfilosofi är två som förekommer, men de är inte uttömmande. Stöta och blöta moraliska frågor inom en grupp upplever jag att det har gett mig mycket, Studera olika författare kan vara ett annat. Jag kan för lite om nihilism för att rätta dig, så det låter jag vara osagt.