Annons:
Etikettreligion
Läst 2955 ggr
Internettan
2/10/12, 4:52 AM

Religionens återkomst

Några klipp från en intressant artikel:

År 2005 höll en av Tysklands ledande filosofer, Jürgen Habermas, som länge hävdat att religion inte hör hemma i det moderna samhället, ett tal där han plötsligt bytte ståndpunkt. Talet kom att bli startskottet i en bredare europeisk diskussion om religionens återkomst.

Teorin om sekulariseringen formulerades på 1960-talet av ledande religionssociologer, bland andra Peter Berger. Kort sammanfattat innebär den att ju modernare ett samhälle blir, ju mindre betyder religionen för allt fler människor. Modernitet och religion är varandras motsatser. Det är ett förhållande som länge sågs som självklart. Men riktigt så enkelt är det inte. Dagens sociologer talar snarare om att sekulariseringen i Europa har varit unik sett till övriga delar av världen.

Sekulariseringen av det svenska samhället verkar ha avstannat. Fler talar nu om en religiös förändring. Magnus Hagevi går så långt som att påstå att det svenska samhället genomgår en sakralisering – att religionen betyder alltmer för allt fler människor.

http://www.fokus.se/2012/02/ateruppstandelsen/

"Every point of view is a view from a point."

Annons:
[Morfalum]
2/10/12, 8:07 AM
#1

Sekulariseringen av det svenska samhället verkar ha avstannat. Fler talar nu om en religiös förändring. Magnus Hagevi går så långt som att påstå att det svenska samhället genomgår en sakralisering – att religionen betyder alltmer för allt fler människor.

Jag har svårt att tro att den samhälleliga sekulariseringen avstannat . Men precis som du säger så är det snarare religiös förändring vi ser, inte sekularisering som the founding father of sociology förutspådde. På individnivå har religion ett uppsving men på instutitionell nivå finns det fortfarande ett svalt intresse är min uppfattning.

Kul att du tog upp detta! Det är spännande tider vi lever i! Glad

[Boxman]
2/10/12, 12:32 PM
#2

#0

Man hör ibland folk tala om denna "religionens återkomst" -- men hur omfattande kan den egentligen vara? Enligt denna undersökning från 2009 tycker ju ändå 83% av sveriges befolkning att det här med religion är ganska betydelselöst. Vilken fakta lutar sig egentligen emot när man talar om att "religionen betyder allt mer för allt fler människor"?

XxKimxX
2/11/12, 11:50 AM
#3

#2 Jag är jättestolt att så mång människor i svergie vågar tro på sig själv och inte behöver bekräftelse eller/och regler från någon annan att följa för att finna trygghet! Glad

"Våra brister gör oss till människor."/Daniel Adams Ray

[MargaretaA]
2/11/12, 6:10 PM
#4

Jag tror att det är ett inbyggt behov i människan att ha någon form andlighet och tro. I samma veva som religionen (de traditionella) har minskat i betydelse i västvärlden så har den sk nyandligheten ökat.

Brukar också roa mig med att se TV-program på Discovery t ex där man besöker naturfolk. Utan undantag så är andar och andevärlden ett mycket viktigt inslag i deras kulturer.

Vet inte vilka växlar man kan dra av det… men jag tycker det är intressant och tankeväckande.

Internettan
2/12/12, 11:31 AM
#5

#1:

I artikeln står det lite om att nu när vi är så mångkulturella har religionen hamnat mer i fokus. T ex med skolavslutningar och annat. Ett tag var religion/andlighet en privatsak medan man nu upptäcker att religionen ändå finns där ganska tydligt.

Samtidigt som det är kris inom kristenheten där församlingarna krymper och besökarna lyser med sin frånvaro är det också så att vissa församlingar/möten drar massor av människor. Det verkar alltså finnas ett behov där inte minst de yngre sluter upp. Som om den gamla formen fått människor att söka sig ifrån kyrkan men att med nya former så vill ändå många ha religionen.

På individnivå har religion ett uppsving men på instutitionell nivå finns det fortfarande ett svalt intresse är min uppfattning.

Om du menar att vi inte går mot ett religiöst samhälle i betydelsen att religion blandas in i politiken så har du nog rätt förstås. Men å andra sidan är det människor som styr samhället och ju mer religiösa dessa är desto större inverkan får ju tron, fast på ett mer indirekt sätt.

Men jag tror också att vi vill ha ett samhälle fritt från religion. Det är väl mer religiösa (kristna) kvaliteter som vi vill ha, alltså medmänsklighet, ärlighet osv. Idag tycker jag vi har ett samhälle som går överstyr med stora företag som får lov att lura människor hur som helt för att tjäna pengar. (Livsmedelsföretag, läkemedelsföretag …) Och de styrande vågar inte bråka eftersom de inte vill förlora röster eller skatteintäkter.

#2:

Kanske folk skiljer på personlig tro/andlighet och religion? Jag har för mig att andra undersökningar visat att en ganska hög procent av svenskarna har en tro på "något". Det säljs ju mängder av andlig litteratur så det finns nog ett stort intresse/behov.

Svårt att veta exakt vad folk lägger in i olika begrepp. Många av de som går till kyrkan kanske inte upplever sig som religiösa (= traditionellt och gammaldags) utan mer som sökare eller att de har en personlig tro? När man i en undersökning frågar om religionens betydelse kanske man delvis lägger in saker i detta som man inte kan identifiera sig med? Ordet religion är ju lite "nedtyngt" kan man säga.

Men det är svårt att veta och din fråga är relevant.

#3:

Jag är jättestolt att så mång människor i svergie vågar tro på sig själv och inte behöver bekräftelse eller/och regler från någon annan att följa för att finna trygghet!

Samtidigt kan man se att det finns rätt många som inte känner sig trygga i dagens Sverige utan som känner tomhet eller där livet är fullt av bekymmer. Vi är lite lost många gånger.

Jag ser inte tron som du ser den. Du ser regler som tynger ner (vilka regler - att vara en god människa?) - jag ser den frid och frihet som kommer av tron när den "fungerar som den ska". (När inte människans tillkortakommanden tar över.) Jag vet att den värld jag ser omkring mig inte är vad den ser ut att vara. När andra har bekymmer kring ekonomi eller arbetslöshet så känner jag bara tillit och lugn. Jag ser medmänsklighet, generositet och förlåtelse. Och en slags kärlek till alla människor där man mer och mer växer in i viljan att vara till för andra. En glädje och meningsfullhet som går långt utanför det vanliga om att vilja ha ett drömjobb, högre lön och bättre levnadsstandard.

#4:

Jag tror att det är ett inbyggt behov i människan att ha någon form andlighet och tro.

Kanske Gud har byggt in det? :)

"Every point of view is a view from a point."

XxKimxX
2/12/12, 12:14 PM
#6

#5 Jag tror inte att alla som har en tro inte mår bra och man kan absolut känna sig otrygg om man inte tror. Men jag tror också att människor som känner sig trygga med livet som det är. Människor som inte är rädda för döden och som är nöjda med att inte veta inte har ett behov av att tro.

Jag tror personligen att alla tror på någonting eller någon men man kan tro på gud, magi eller andar. Men också, sig själv, en vän, en förälder eller kompis etc.

Så länge man håller sig till att tro (och slutar att säga sig själv att man vet) och hoppas för stöd, tröst och trygghet är det okej. Men så fort man börjar att följa personens alla regler utan att tänka själv, hata och se ner på människor eller må dåligt så måste man släppa taget.

"Våra brister gör oss till människor."/Daniel Adams Ray

Annons:
Pan Narrans
2/22/12, 6:50 PM
#7

#5

Hej igen. Jag ber om ursäkt för min frånvaro under en tid. Alldeles för mycket jobb och annat tvingade mig AFK.

Nåväl, frågan om tro/andlighet och religion är intressant. För mig är skillnaden ganska betydande. En religion är en andlig övertygelse med vissa fasta premisser (skapargud, absoluta moraliska regler/påbud förankrade i denne gud, strävan mot paradis, etc.)

Tro/andlighet är för mig något som tydligt måste definieras av varje enskilt subjekt, eftersom dessa termer är så vidsträckta att vad som helst kan sorteras in därunder. För mig kan dessa termer t.ex. betyda övertygelse/spirituell upplevelse.

Detta leder lätt till begreppsförvirring. En andig upplevelse eller en tro innefattar nödvändigtvis inte gudar eller andra övernaturliga väsen och är något som även ateister upplever (åtminstone gör jag det).

Pan Narrans

"Utan tvivel är man inte Tage"

Medarbetare på Ateism i fokus

[MargaretaA]
2/22/12, 8:29 PM
#8

Pan Narrans

ja ungefär. Så här ser jag det. Förenklat.

Religion är yttrestyrd - man föds/lärs in i det och uppfostras i ett visst "tänk" av yttre auktoriteter.

Andlighet - inrestyrd - man söker "svaren" i sitt eget inre.

[Morfalum]
2/22/12, 8:55 PM
#9

Detta leder lätt till begreppsförvirring. En andig upplevelse eller en tro innefattar nödvändigtvis inte gudar eller andra övernaturliga väsen och är något som även ateister upplever (åtminstone gör jag det).

Kunde inte sagt det bättre själv!

Pan Narrans
2/23/12, 2:12 AM
#10

#8

Jag är medveten om att du skrev en förenklad definition men jag skulle nog dessutom vilja inkludera en skapande gud (primum mobile) i någon form som en oskiljaktig del av religion. Annars kan definitionen även innefatta t.ex. extrema politiska rörelser.
Just denna typ av religion (eller tro om man så vill) tror jag är på nedgång i Sverige idag.

Andlighet som du definierar den tycker jag blir intressantare, för jag har intrycket att den har växt i takt med religionens tillbakagång.

Andlighet är ju dessutom, som jag skrev ovan, en så vittomfamnande definition att man kan fylla den med vad man vill. Kanske är det en reaktion på en ökad individualism och ovilja att underkasta sig rörelser och religioner som innefattar teorier och idéer som man inte känner att man till fullo kan ställa sig bakom.

Andligheten blir då en slags skräddarsydd kosmologi som man kan anpassa efter sin egen filosofi.

Frågan är väl i så fall om den har förklaringsvärde för någon annan än för en själv, och om den kan ersätta den känsla av gemensamt sammanhang och delad värdegrund som religionen ju erbjöd, på gott och ont.

Vad tror ni?

Pan Narrans

"Utan tvivel är man inte Tage"

Medarbetare på Ateism i fokus

[MargaretaA]
2/23/12, 8:50 PM
#11

Ja det här med inre- eller yttrestyrd kan överföras på mycket annat också.

och visst kan det stämma att egna skräddarsydda föreställningar inte är en bra plattform för gemenskap med andra…

Men den goda nyhten är att man behöver inte andlighet för att uppleva gemenskap och dela värdegrund med andra. Det finns ju som sagt mycket annat här i världen vi kan gemenskapa kring Glad

Upp till toppen
Annons: