Ateistiska tänkare

Religion hos äldre nära och kära

2012-02-09 11:16 #0 av: [Morfalum]

Är din upplevelse att äldre nära och kära i större utsträckning är religiösa, har du någon erfarenhet av det i din egen krets. Hur förhåller man sig till detta som sekulär? Hur förhåller man sig tiill att en person som står en nära och besitter mycket livserfarenhet har en så annrolunda syn på gudfsrågan?

När jag besöker min gammelmormor, som nu är över 80, blir det uppenbart att vi växt upp i olika land. Hon har växt upp i ett kristet Sverige där religion sågs som något självklart, giftermål, dop begravning i kyrklig anda är inte att tala om, det är något "man" gör. Det händer att hon ibland ber. Jag har växt upp i ett sekulärt Sverige och har till och med valt att kalla mig själv ateist, jag protesterar mot gudstro och skulle motsätta mig starkt till ett återkristnande av det här landet.

Min gammelmormor har vi flera tillfällen haft åsikter om mitt förhållande till hennes gud. Hon har vid många tillfällen uppmuntrat mig att gifta mig kyrkligt med min sambo och hon har även frågat om jag ber till hennes gud och uppmuntrat mig att göra det. Jag är döpt och konfirmerad likt alla andra barn i min släkt, det är något vi alltid har gjort, även om ytterst få av oss är troende.

Hur förhåller man sig till detta? För mig är det en konflikt i ena sidan att jag inte alls delar hennes åsikt men samtidigt har stor respekt och vill lyssna till vad hon har att säga.

 

Anmäl
2012-02-09 18:53 #1 av: [MargaretaA]

Ett bra etikettknep är att undvika alla diskussioner om religion och politik på familjemiddagar - det finns alltid annat man kan prata om Flört

Anmäl
2012-02-09 20:34 #2 av: [Morfalum]

#1 hahah! Ja det är faktiskt en idé.

Anmäl
2012-02-09 21:18 #3 av: Maria

Jag jobbar ju med populationsstudier bland äldre befolkning och vi har frågor om just tro och många fler än vad jag trodde uppger att de inte har någon tro. Tyvärr har jag inga siffror att komma med.

Själv har jag erfarenhet av mina farföräldrar som var frikyrkliga och det ger mig kalla kårar. Skenhelighet på högsta nivå enligt min erfarenheter.

/Maria

 

Anmäl
2012-02-10 08:14 #4 av: starhawk

Jag blev döpt snarast för att "det var så man gjorde" inte för att mina föräldrar var religösa. Mor erkände att hon inte trodde på Gud med hänvisning hur det såg ut i världen. Far sa ingenting, men religös var han knappast. Båda var med i statskyrkan "av födsel och ohejdad vana" själv gick jag ur så fort jag blev myndig. På släktmiddagar kom religon aldrig på tapeten och eftersom det mesta av släkten bodde i Västerås så har jag ingen direkt koll på om dom var religösa, men jag tror inte det, inget som tydde på det. Så religon har knappast varit en fråga i min relation till nära och kära, den har helt enkelt inte existerat

Värd för Knivtillverkning  & Slöjd iFokus

Anmäl
2012-02-10 08:15 #5 av: [Morfalum]

#3 Det är intressant. Under mina studier den här terminen har jag vid några tillfällen stött på teorin att äldre människor är religiösa till större utsträckning eller hittar tillbaka till religionen på äldre dar Glad

Anmäl
2012-02-10 13:45 #6 av: Maria

#3 Med all säkerhet är äldre mer religiösa än den yngre generationen men jag är ändå förvånad över att så många är ganska likgiltiga inför religion. Jag ska se om jag kan luska fram några siffror.

Sedan är det ofta skillnad i svar när det gäller intervjuer eller om det är självskattningsformulär.

Kanske lättare att svara anonymtObestämd

/Maria

 

Anmäl
2012-02-11 01:31 #7 av: Cindy

"När fan blir gammal blir han religiös" stämmer rätt bra i min släkt. Ingen är uttalat religiös, men om en kris uppstår (t.ex. någon dör) så tenderar de äldre damerna i släkten att plötsligt besöka kyrkan, prata om himmelen etc. Jag kan bara anta att det är deras sätt att försöka hantera sina känslor kring förlusten, och dödsångest i allmänhet.

Jag är döpt eftersom det i min släkt är en tradition, och man har varit för lata för att hitta på en egen namngivelseceremoni. Och kyrkor är ju fina. Men få gifter sig, och i min generation är ingen konfirmerad.

Själv gick jag i konfirmationsläsningen för att jag var intresserad av religion, och med tiden för att det var så fantastiskt kul att ställa frågor till prästen som han inte kunde svara på. När jag någon vecka före konfirmationen förklarade för prästen att jag hoppar av så fick jag svaret "jag har känt på mig att det här kanske inte är något för dig".

Vänliga hälsningar
Cindy

Anmäl
2012-02-11 19:38 #8 av: [Morfalum]

#7 intressant! Välkommen till sidan förresten!

Anmäl
2012-02-11 19:54 #9 av: Cindy

#8 Tackar :-)

Vänliga hälsningar
Cindy

Anmäl
2012-02-19 11:25 #10 av: aggeelin

Min mamma, som skulle vara ca 80 år idag var alltid mycket kritiskt mot religionen och ansåg att den skapat mycket problem i världen. Hon läste gamla testamentet och plockade ut många råa och otäcka delar (om din son sagt emot dig ska du...  osv).

Min pappa som var lite äldre hade ingen tro men gick i kykan ibland för att "så skulle det vara".


Aggeelin / medarbetare på Livskvalitet

Anmäl
2012-02-19 13:01 #11 av: [Morfalum]

#10 Min mamma, som skulle vara ca 80 år idag var alltid mycket kritiskt mot religionen och ansåg att den skapat mycket problem i världen.

Ja jag har hört detta argumentet förut, det är nog ganska vanligt ur sekulär synpunkt. Jag bara spekulerar, har inga som helst data. Tungan ute

 

Min pappa som var lite äldre hade ingen tro men gick i kykan ibland för att "så skulle det vara".

Lite så med mina släktingar också, men de gör som majoriteten av svenska kyrkans medlemmar, de nyttjar kyrkan som en resurs för att upphöja vissa meningsfulla händelser i livet; dop, begravning osv. Men de är inte alls kristna i sitt sätt att leva eller ser sig själv som sådana.

 

 

Anmäl
2012-02-19 13:27 #12 av: aggeelin

#11 Vad jag vill säga med detta är att dessa personer som är/var äldre inte alls var kristna fast de var äldre.

Som jag uppfattar det var min mormor mer kristen men egenligen inte så mycket som jag märkte av mer än det inte var ok när min mamma färgade håret, jag som tonåring var utan bh - det som jag märkte av var alltså mer en moralisk yttran


Aggeelin / medarbetare på Livskvalitet

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.