Jag ser det så att det finns "bra" och "dåliga" sidor av allt. Saker som de flesta tycker är fel kan dem i andra stunder tycka e rätt. Mitt personliga synsätt är att det inte finns fel eller rätt handlingar, bara handlingar.

T.ex. Det är fel att döda.

Det tycker dem flesta. Men samtidigt är det okej med krig, många är för dödsstraff och om någon råkar döda något i t.ex självförsvar är det okej.

I bibeln står det också att det är fel att döda medans det är fullt med mord i boken och texten uppmanar läsaren att döda dem som tänker eller gör fel. Jag skulle vilja säga att det handlar vädigt mycket om subjektiva uppfattningar.

Och till varför människor begår brott? Jag tror att många ser för trångsynt på situationer där en person begår ett brott. Människor föds inte till kriminella eller onda. Samhället formar oss till vilka vi är. Så att istället för att fråga sig varför någon gör fel borde man kanske ta ett steg tillbaka och fråga sig, vad skulle jag kunna förbättra? Vad skulle jag kunna bidra med för att få människor att må bättre och inte skada andra?

/Kim

Svarade jag på din fråga? :)

#1

Så du tycker alltså att när vi säger saker som att "det är fel att döda" uttrycker vi alltså bara en subjektiv uppfattning? Det är ungefär som att hävda att vaniljglass är godare än päronglass. Det är vår egen subjektiva uppfattning och varken mer rätt eller fel än någon annans?

Har jag förstått dig rätt då? :)

Man kan analysera olika händelser utifrån

- Hur de fungerar i ett samhälle.

- Hur man vill/inte vill bli behandlad själv.

Dessa är inte subjektiva grundpelare om ambitionen är att ha ett samhälle med nån form av kontrakt. Det är klart att man kanske skulle ha en värld utan ett samhälle, men det är knappast en praktisk realitet. Vi är en art som bygger samhällen.

Jag är inneligen trött på människor som tror att bara för att vi inte kan avgöra vad som är en moralisk handling i varje enskilt fall, kan vi inte säga något om moral och etik.

#2 Ja, jag tror att det är på det viset. 

#0 Finns det några objektiva moraliska sanningar här i världen?

Detta är en ständigt återkommande fråga som många ställer. Det beror ju på vad du menar med objektiv? Om du menar objektiv i det avseendet att det skulle finnas moraliska värden som vore helt fristående från allt annat men ändå kunna fungera som mallar för våra handlingar, som flyger runt någonstans i rymden eller i någon slags Platonsk idévärld - Nej!

Det finns värdeobjektivister, och även den mest inbitna värdeobjektivist som jag har hört, som är vettig, erkänner att moralsika värden naturligtvis aldrig kan vara objektiva i meningen helt oberoende av oss själva.

Varför jag börjar med just detta, är därför att det är, tror jag mig ha sett en mycket vanlig missuppfattning (och feltolkning i vilket avseende moraliska värden ska vara objektiva) bland många.

Om det finns objektivt moraliska värden, måste dem vara naturliga.

Om dem vore icke naturliga vore de konstiga.

Moral och kultur hänger mer ihop än vi vill tro…tror jag.