Annons:
Etikettegen-kategori
Läst 1337 ggr
Pan Narrans
2/2/12, 10:08 PM

Religiös eller sekulär samhällsgrund

Jag valde att skriva sekulärt istället för ateistiskt i rubriken eftersom jag anser att ett ateistiskt samhälle är sekulärt till sin natur. Alltså, att ateismen inte har en missionerande funktion att omvända religiösa människor, utan istället verkar för ett sekulärt samhälle där det finns åsikts- och religionsfrihet.

Nåiallafall…

Min poäng är att i ett sekulärt samhälle är samtliga trosinriktningars medlemmar fria att utöva sina religiösa ritualer och leva efter sina egna övertygelser.
Ingen tvingar dessa troende att t.ex. gifta sig med en samkönad partner, göra abort, dricka alkohol eller utföra andra saker som står i konflikt med deras religion.
I ett religiöst grundat samhälle är däremot de som inte skriver under på den rådande trosriktningen på motsvarande sätt förhindrade att leva efter sina övertygelser.

Av den anledningen anser jag att ett sekulärt samhälle är mer frihetligt demokratiskt än ett motsvarande religiöst.

Jag inser att detta är en komplex frågeställning som kan debatteras, och jag hoppas att någon är pigg på mothugg/munhuggning.

Pan Narrans

"Utan tvivel är man inte Tage"

Medarbetare på Ateism i fokus

Annons:
[Morfalum]
2/3/12, 9:24 AM
#1

Väldigt intressant tråd! Kul!

ateistiskt samhälle är sekulärt till sin natur.

Jag förstår vad du menar och delvis håller jag med dig. Men eftersom jag är religiös ateist vill jag bara poängtera att all ateism inte är sekulär Tungan ute Jag hör det varje dag bland mina kursare på teologen, dikotomin Ateist-religiös, men jag tycker den är för generaliserande, jag kan åtminstonde inte identifiera mig med den.

Av den anledningen anser jag att ett sekulärt samhälle är mer frihetligt demokratiskt än ett motsvarande religiöst.

En fundamentalistisk totalitär religiös stat (oj vad många adjektiv) av t.ex. abrahamitisk art, där lagar och regler baserades på vad som står i bibeln eller koranen skulle sannolikt vara en sådan stat som du beskriver, en stat där statsmakten skulle lagstifta även kring de mest privata saker. Homosexualitet skulle vara synd, kvinnor och män skulle ha väldigt olika roller osv osv.

Men någonstans så tycker jag att alla stater bygger på något form av anspråk på vad som är rätt och fel, en religiös stat skulle inte skilja sig i den bemärkelsen. Både en religiös eller sekulär stat skulle kunna vara totalitär i sin metod och vägra folk att göra fria val. Bara för att inte staten baserar sitt rättsystem på en religion betyder inte det att det inte finns uttrymme för att peka med hela handen i de mest personliga frågor.

Jag föreställer mig det omvända, tänk om en sekulär stat ville avskaffa religion och förbjöd folk att driva religiös verksamhet?

[trumman]
2/3/12, 10:22 AM
#2

*poff*

[Morfalum]
2/3/12, 10:27 AM
#3

#2 Haha! Mao? Men han var kines och död, eller hur var det nu?

Pan Narrans
2/3/12, 11:08 AM
#4

#1

Jag håller med dig om att ateism inte behöver vara mindre totalitär till sin natur, men den har färre inbyggda mekanismer leder dit. Min definition av ateism är helt enkelt en frånvaro av gud(ar). De(n) figurerar helt enkel inte i min övertygelse och är därför ointressant för mitt liv.

Problemet som jag ser det är att religioner, i olika stor grad, anser sig ha monopol på sanningen, den absoluta sanningen, och denna kan man inte kompromissa med. Den hänför sig till skrifter som är statiska och som ofta har sin grund i ett samhälle som är väsenskilt från vårt eget i både tid och rum.
Många har dessutom ett uppdrag att missionera om sin övertygelse, att omvända "hedningarna".

Dessa element saknas i ateismen. Istället tvingas man enas om vilka moraliska och etiska "sanningar" som ska gälla och, inte minst, när och hur de ska ändras. Sanningen är inte absolut. Allt är öppet för debatt, även guds existens. Allt kan ifrågasättas, även ateismen i sig.

Jag är medveten om att samma argument mot ett religiöst samhälle kan tillämpas mot ett politiskt fundamentalistiskt samhälle som också presenterar en absolut sanning, men jag anser att skillnaden är att denna saning sällan är grundad i en gudom vars existens och edikt aldrig kan ifrågasättas.

Pan Narrans

"Utan tvivel är man inte Tage"

Medarbetare på Ateism i fokus

[Morfalum]
2/5/12, 12:00 PM
#5

#4 Jag förstår vad du menar och jag håller med dig. Jag har aldrig tänkt på det på det sättet.   

Men jag kan inte se problemet egentligen med en etablerad "sanning", jag ser snarare fördelarna. Jag ser snarare ett problem i denna postkoloniala, pluralistiska tid där inget hålls för sant eller för heligt. Allting blir relativt och framförallt; alltid blir en marknad. Jag tror att man hade lättare att finna en mening i Sverige, tidigt 1900-tal. Det fanns en mening och ett mål, det fanns någonting att kämpa för. Många psykologer och sociologer lyfter idag fram de negativa effekterna av vår tid, psykisk ohälsa, passivitet och riktningslöshet. Det må låta oansvarigt och ignorant men för mig är det ointressant att komma underfund med vad som är den mest sanna världsbilden, hälsan och välbefinnandet kommer i första hand. Om gud gör folk lyckliga, ta inte gud ifrån dem, gud kan plocka fram de allra bästa hos många bara genom att skänka en mening, för det är det som religion i första hand erbjuder, en mening, inte lagar och förbud.

Upp till toppen
Annons: