Livsstil

Carlos Castaneda ur ett icke-vidskepligt persp.

2011-04-20 17:26 #0 av: [Morfalum]

Jag är ett fan av bokserien om Don Juan Matus, skriven av Carlos Castaneda. Jag tycker det är undebara, mystiska böcker som likväl går att läsa som skönlitteratur även om de kanske från början är skrivna för att presentera en shamansk religion och filosofi.

Det finns mycket filosofiska lärdomar i dem här böckerna som jag själv har tagit till mig ganska mycket. Jag är ju personligen inte den som i första taget tror på övernaturliga väsen som påverkar människans liv, särskilt inte när droger är inblandade i det hela (jag kan berätta lite mer noggrant vad det rör sig om ifall någon undrar). Men om man tar bort elementen av vidskeplighet så finns kvar en mycket vis, gammal man som lär en yngre man väldigt kloka filosofiska antaganden (tycker jag själv).

Huvudfråga: En sak som Don Juan lär Carlos (berättaren i serien) är faserna en lärling går igenom för att bli vad Don Juan kallar "en kunskapens man". Denna filosofiska teori tycker jag själv är genialisk och tillämpar på mitt liv. Kanske tycker ni det med? :)

Don Juan lär Carlos att tre fiender står i vägen på resan mot visdom. Rädsla, klarhet, makt och ålder.

När en "man" (jag uttrycker det som Castaneda skriver) börjar lära så lär han sig först små fragment som leder till större fragment osv. När han nåt ett stadium av kunskap börjar han bli rädd, (detta tänker jag stämmer rent allmänt, det finns så mycket man är rädd för som man skulle kunna övervinna och gå ut som en starkare person). Detta är första fienden han måste besegra, rädslan. Mannen bestämmer sig för att övervinna rädslan han kämpar och kämpar, han liksom vägrar att ge upp och låta rädslan styra honom, då försvinner rädslan plötsligt. Mannen får en klarhet, rädslan står inte i hans väg, allting tycks möjligt och det är då han stöter på sin andra fiende, klarheten. Klarheten får mannen att tro att han kan göra vadsomhelst och klara av vadsomhelst. Då och då är han nära att trilla ner i de fallgropar på hans väg men han struntar i dem därför han inte är rädd, han tror sig vara odödlig. Efter ett tag börjar mannen lära sig att tänka efter innan han handlar, kanske är det farligt ändå? Även om han inte är rädd så förstår han faran med att göra vissa saker och olämpligheten med att göra dem. Han börjar anta en mer sund och klok hållning, men han är inte rädd och han är inte dumdristig och plötsligt har han övervunnit klarheten. Nu börjar han få en riktig makt över skeenden. Han blir en mycket klok person,en mästare och folk börjar följa honom, han börjar instruera och kommendera, han får makt. Då har han stött på sin tredje fiende, makten. Mannen förstår inte hur han ska använda sina kunskaper på bästa sätt, han har ingen riktig självkontroll men om han ska vidare på lärdomens stig måste han lära sig att bruka makten på rätt, ansvarsfullt sätt, han måste akta sig för att bli en ansvarslös mästare eller en tyrann. När han börjar få detta ansvarstagande och denna självkontroll så har han övervunnit denna fiende och blir en sann kunskapens man. Han är en orädd person som är förnuftig och ansvarstagande. För eller senare kommer han stöta på sin sista fiende som sätter stopp för hans kunskap, döden. Han får inte låta sig vila, han ska kämpa på så länge han kan men för eller senare kommer döden att ta honom.

Oj! Nu blev det långt. Jag tycker detta är visdom, mycket kloka resonemang. Jag kämpar fortfarande mot rädslan i mitt liv, kanske når jag en dag klarheten. :)

Vad tror ni?

Källa: Samtalen med Don Juan, Carlos Castaneda.

 

Anmäl
2011-05-05 09:02 #1 av: [StaffanM]

Dessa böcker betydde mycket för mig på 70-talet

Bland det bästa som skrivits !

Speciellt de 4 första....

Anmäl
2011-05-05 18:19 #2 av: [Morfalum]

Nej vad roligt :) jag har aldrig stött på någon som delar min entusiasm. Får man fråga på vilket sätt? Tycker du också att de är lärorika? :)

Anmäl
2011-05-05 19:10 #3 av: [StaffanM]

Jag har lärt mig så mycket av dem. Fått mina egna erfarenheter bekräftade.

Hade själv en magisk erfarenhet 1972. Tredje ögat(pannchakrat) öppnades för ett tag. Efter det var livet sig inte likt.

Det hade fått en ny dimension. Och nu gick det inte att hejda.

Att dessa böcker kom bedtydde väldigt mycket för mig.

Det hjälpte mig att förstå vad som hände med mig.

Nu 39 år senare är jag nästan framme vid mitt mål....att uppnå detta tillstånd permanent.

Har varit en oerhört intressant väg. Och nu.....börjar den bli 10 ggr så spännande. Det är som jag drömmer fast jag är vaken !

Det stora mysteriet är vår känsla !

Vårt jag har sällskap av känslan. Det är alltså två olika saker.

När frekvensen höjs på känsloflödet och kan förnimmas i dagsmedvetandet.....då försvinner vår dualitet.

Man kan se det på barn ibland i 4-5 årsåldern....men det försvinner efterhand då det linjära medvetandet tar över mer och mer.

Det finns musiker som kan överföra detta i improvisation.

Bäst jag slutar nu innan det blir för långt.

Anmäl
2011-05-05 22:00 #4 av: [Morfalum]

Det låter väldigt intressant och låter som mäktiga upplevelser. Jag har lite svårt att hänga med när du skriver men som jag förstår är det något sorts tillstånd där känslan och jaget är förenade. Men det är väl som Don Juan säger, det går inte att prata eller skriva sig till kunskapen :P Jag har endast läst till journey to ixtlan och har inte så bra koll efter men det jag läst gillar jag mycket.

Tillämpar du några av de "metoder" man får lära sig i böckerna?

Kul att du delade med dig!  

Anmäl
2011-05-05 22:58 #5 av: [StaffanM]

 

Jag ger akt på mitt sinne så det inte pladdrar på av sig själv.

När en tanke är klar fäster jag uppmärksamheten på den behagliga varma känslan....tills en ny tanke kommer....så att man inte uppehåller sig för länge vid en tanke....för då tenderar den att bli trist.

Man har alltid det behagliga flödet att falla tillbaka på mellan tankarna och behöver därför inte klamra sig fast vid en tanke.

Det blir betydligt högre kvalitet på ens tankar då. Man kan och ska inte hindra att de kommer....men måste släppa tagen om dem så fort de är klara till förmån för det som KÄNNS.

Resan till Ixlan är den tredje och min favorit...liksom Samtalen med don Juan, En annorlunda verklighet och Berättelser om makt som är väldigt bra.

Försök få tag på dem.

Kanske på   http://www.bokborsen.se/page-start?issearch=1&sall=1&scat=0&maincat=1&extendedsearch=0&mediatype=0&sallstr=carlos+castaneda&screator=&stitle=

Anmäl
2011-05-06 07:13 #6 av: [Morfalum]

Otroligt intressant! Jaa jag ämnar göra det.

Anmäl
2011-05-06 08:42 #7 av: [StaffanM]

När vi inte tänker mer än nödvändigt(vilket kan vara mycket ändå) så blir våra tankar snabbare.

Då har vi chansen att haka på ett snabbare flöde av energi som plötsligt uppenbaras. Sitter vi fast i ett linjärt tänkande har vi ingen chans att uppfatta dessa subtila flöden.

Flödet av varm behaglig känsla och snabba tankar har en källa.

Det gäller att hitta den källan.

Att låta den uppfylla sig, bli ett med den....är målet för det som Don Juan kallar "En Kunskapens Man" (eller kvinna)

För att göra det så måste man få hejd på sinnets ouphörliga tjattrande, och egot som vill ta alldeles för stor plats. De måste hållas i schack Glad. Egot är en synnerligen opålitlig figur f.ö. som det gäller att lära sig känna igen...när det sticker upp sitt "fula tryne".

Anmäl
2011-05-06 14:46 #8 av: [Morfalum]

Okej, det är ungefär som jag förstått det också.

Det som förvirrar mig är den stora frågan: varför?

Anmäl
2011-05-06 16:02 #9 av: [StaffanM]

Du frågar varför.

Därför att meningen med våra liv är att uppleva och växa och få en allt rikare och djupare upplevelse ju mer erfarenhet vi får. Vi finns till för att uppleva lycka och glädje. Vägen dit går bl.a. genom lidande.(friktion).

Anmäl
2011-05-22 09:53 #10 av: [StaffanM]

Vet du vad ???  Jag har hittat de första böckerna inlästa både på engelska och svenska

De svenska ligger på drygt 200 mb

Samtalen med Don Juan

En Annorlunda verklighet

Resan till Ixlan

.....i mp3-spelaren....coolSkrattande

Hmm....synd att man inte kan bifoga mp3-filer på iFokus

Fillagringsajt kanske....

Anmäl
2011-05-22 10:56 #11 av: [Morfalum]

Nej vad schysst! Var hittade du dem? Glad

Anmäl
2011-05-22 18:19 #12 av: [StaffanM]

Jag skrev in Carlos Castaneda i ett program och vips !!!........så hade jag filerna där. Jag kan lägga upp dem på en fillagringssajt.

Vet inte om vi ska ta det via pm. Kanske är det ett känsligt kapitel....är inte säker på hur det förhåller sig.

Vad tror ni ?

Anmäl
2011-05-22 18:45 #13 av: [Morfalum]

#12 Bra idé och vad snällt av dig. Jaa skicka ett PM, man vet ju aldrig Glad

Anmäl
2011-05-25 17:03 #14 av: rolling

 

Hej!

Det talas en hel del om vikten av att vara medveten om sin egen död

i de första böckerna i serien. Jag skulle gärna höra era tankar om vad detta innebär och hur man kommer till den insikten.

 

 

 

Anmäl
2011-05-25 17:14 #15 av: [StaffanM]

I medvetenheten om sin egen död så förbleknar triviala frågor och man har lättare att inse vad som är viktigt. Man får sundare prioriteringar i ljuset från ens egen död.

Anmäl
2011-05-25 23:10 #16 av: rolling

 

Tack för svaret!

Det känns som om jag enbart har en rent intellektuell vetskap om min egen dödlighet. Jag önskar en djupare förståelse så att den insikten verkligen får fäste och blir en del av mitt synsätt.

 

Har du kanske något tips om någon bok eller site som kan guida mig

i rätt riktning för att nå denna insikt?

 

Anmäl
2011-05-25 23:55 #17 av: [Morfalum]

#14 Ännu en på jakt efter kunskapen :) Vad roligt, trodde det väl färre än såhär som kikat på serien.

#15 Det är min uppfattning också. Döden vid ens vänstra sida eller hur var det? Jag försökte försteälla mig den döden ett tag och jag upplevde att man klamrade fast vid livet starkare än tidigare. Återigen mycket kloka filosofiska antaganden.

Anmäl
2011-05-26 00:23 #18 av: [StaffanM]

#16  Du skulle behöva aktivera högra hjärnhalvan. Det är väldigt lätt och vanligt att det linjära tänkandet tar över så att man tappar kontakten med sin känsla litegrann.

Kolla Gregg Braden på youtube.

Anmäl
2011-05-26 09:56 #19 av: TristanChi

Jag tror att man skall akta sig för att försöka omsätta skönlitteratur till praktisk livsstil. Se bara på Bibeln och Koranen.

Anmäl
2011-05-26 10:46 #20 av: [Morfalum]

#19 Jasså, varför det? Förutsatt att jag har ett kritiskt tänkande och inte är osann mot mig själv så kan jag väl ta lärdom från en bok oavsett genre?

Anmäl
2011-05-26 11:12 #21 av: TristanChi

#20

Visst, men det ställer höga krav på just ditt kritiska tänkande.

"Såhär gör Jack Reacher/Jesus/Harry Potter, och han är en god person, så då gör jag också så." fungerar ju inte nödvändigtvis. De är ju (mer eller mindre) påhittade.

Anmäl
2011-05-26 11:19 #22 av: rolling

StaffanM skrev följande om vikten av att stoppa tankarnas tjattrande:

"Då har vi chansen att haka på ett snabbare flöde av energi som plötsligt uppenbaras..."

Jag har hört/läst detta i andra sammanhang. Om vi lyckas skingra tankarna så ska det finnas en underliggande känsla som ska upplevas som positiv. Det ska tydligen vara både njutbart och belönande att spendera tid i detta tillstånd som existerar mellan tankarna.

Jag har tyvärr inga egna erfarenheter att dela men skulle gärna ta del av era erfarenheter och tillvägagångssätt.

Om StaffanM har tid och lust vore det också intressant att få höra mer om hans erfarenhet av tredje ögat. 

 

Anmäl
2011-05-26 13:42 #23 av: [Morfalum]

#21 Absolut, jag förstår din poäng. Det ställer stora krav på det kritiska tänkandet men det är ju upp till var och en att vara just källkritisk.

Den här boken är unik på så sätt att den uppehåller sig kring lärdomar från en vis gammal man och hur författaren lär och tolkar hans lära. Det är inte som i Harry Potter där ploten är viktig och det finns en dualism och allt harry gör är kärleksfullt och rätt. Jag skulle vilja säga att Don Juan är ganska nihilistisk i sin attityd.

Ett exempel är en passage någonstans i serien, minns inte var när Carlos (berättaren) uttrycker sin sympati med några gatubarn och hur liten och oupplyst deras värld är varpå Don Juan kritiserar honom starkt för att tro att hans liv och hans verklighet är "bättre".

Personligen plockar jag delar av hans lärdommar, jag är i detta skede inte intresserad av att få en helhetsbild, jag tycker det är intressant att läsa om de märkliga händelser som författaren påstår sig ha upplevt och på vägen få andra perspektiv och sätt att se på världen.

#22 Jag har försökt stänga av detta "tjattrande" och jag gör det ofta när jag vill ha ett annat fokus. Jag började med det efter att ha läst böckerna. Men jag känner inte till något tredje öga eller att ha uppnått något annat tillstånd. Jag ska lyssna på ljudböckerna och lära ytterligare. Staffan är mannen att fråga Glad

Anmäl
2011-05-26 14:24 #24 av: rolling

 

#23

Jag minns väl passagen med gatubarnen och Don Juan återvänder till samma tema längre fram. Följande kommer från Resan till Ixtlan:          (kopierat från en site som återger stycket)

"Don Juan iakttog mina rörelser tydligt fascinerad.
- Nå… är vi jämlikar? frågade han.
- Visst är vi jämlikar, sa jag.
Jag var naturligtvis nedlåtande. Jag kände mycket varmt för honom, fast jag vid vissa tillfällen inte visste hur jag skulle bära mig åt med honom. Ändå fanns längst bak i mina tankar en övertygelse, som jag aldrig vädrade, att jag såsom universitetsstuderande, en man från västerlandets sofistikerade värld, var överlägsen en indian.
- Nej, sa han lugnt, det är vi inte.
- Jo, det är vi visst, protesterade jag.
- Nej, sa han stilla. Vi är inte jämlikar. Jag är jägare och krigare och du är en hallick.
Jag tappade hakan. Jag kunde inte tro att don Juan faktiskt sagt så. Jag tappade min anteckningsbok och stirrade mållös på honom och sedan blev jag naturligtvis rasande"

För att återgå till "tjattret"  så verkar det vara mycket viktigt för vidare utveckling att vara kapabel att tysta det. I andra boken stöter Carlos på problem gällande mötet med en s.k väktare till en annan värld. Hans rädsla får honom att uppleva en fluga som ett stort  skrämmande monster. Jag tolkar det som att  Carlos  oroliga "tjatter" manifesterades i skrämmande form. Han fick rådet att möta väktaren med rätt "inställning" vilket skulle leda till att han såg väktaren samtidigt som väktaren inte fanns.

Nu börjar det bli obegripligt men kanske menade Don Juan att om Carlos möter väktaren med ett stilla sinne och utan att projicera några som helst tankar på väktaren så skulle han "se" väktaren för vad den verkligen är.

 Nu blev det långt av bara farten =)

Anmäl
2011-05-26 21:03 #25 av: [Morfalum]

# Just det, herregud vad jag skrattade när jag läste det d'r första gången "du är en halick". det var så oerhört malplacerat.

Ja men visst, det är en väldigt tänkvärd teori. Carlos rädla och galoperande tankar kom ivägen.

Vad roligt det är att kunna diskutera detta, jag kunde inte drömma om att det fanns såhär tätt med folk som är intresserade av böckerna. Glad

Skulle du säga att du söker den typen av kunskap boken beskriver?

Anmäl
2011-05-26 23:13 #26 av: rolling

 

Haha ja ordet hallick är verkligen malplacerat.  Som jag förstått saken så är det delvis därför autenciteten i böckerna (och Don Juans existens) betvivlas. Någon språkexpert fann det omöjligt att Don Juan skulle använda sig av vissa ord. Ordet "weird" var ett annat exempel.

 

Jag har under ca 10 års tid sökt den typ av kunskap som bl.a beskrivs i boken. Anledningen är nog att jag känner att det finns så mycket mer än bara det vi har framför ögonen. Jag har samlat på mig väldigt mycket information om ämnet men kan tyvärr inte påstå att jag lyckats ta infon till mig på djupet och verkligen förstå.

 

Anmäl
2011-05-27 12:49 #27 av: [Morfalum]

#26 Ja, jag tycker det är ointressant egentligen hurvida don juan existerat eller inte, är det ett hittepå från Castanedas sida så tycker jag det är genialiskt att lägga upp det på det vis han gjort, att han skulle blivit upplärd av en väldigt vis, eccentrisk man. Han har verkligen isåfall lyckats skapa en bra karaktär som når fram till läsaren. Personligen älskar jag Don Juans inställning till allting, har han funnits var han en fantastisk, vis man.

Intressant, det är precis den känslan jag har också och jag har beskrivit den väldigt många gånger på den här sidan. Det blir alltid luddigt och sentimentalt, det är svårt att definiera något an inte kan sätta fingret på helt. Kanske finns många svar i den här läran, mitt direkta intryck efter att översiktligt ha läst de första tre böckerna är att det finns en hel del sanningar.

Okej, jag förstår, vad intressant, känner du att du gjort några "framsteg" eller vad mna ska kalla det Glad

Anmäl
2011-05-27 18:06 #28 av: rolling

 

#27

 

Tyvärr så lyser mina framsteg med sin frånvaro. Ofta tycker jag mig få bekräftelse på mina aningar om "andra världar" och olika medvetandenivåer. Ibland så undrar jag om allt kanske bara är inbillning och slöseri med tid =)

Ibland beskriver folk upplevelser av närmast religösa mått som förändrat livet för alltid. Jag hoppas få vara med om något liknande själv.

Anmäl
2011-05-27 18:18 #29 av: TristanChi

#28

  • Jag hoppas få vara med om något liknande själv.

Varför? Om du behöver förändra livet finns det säkrare sätt.

Anmäl
2011-05-27 18:56 #30 av: rolling

 

#29

Hej!

Utveckla gärna hur du menar. Anser du att det jag kallar andliga övningar inte skulle vara säkert? Kanske tycker du att jag istället för att läsa böcker om Castaneda och dylikt borde jag ägna mig åt mer jordnära saker som förändrar mitt liv till det bättre?

För att vara tydlig så hoppas jag alltså på en upplevelse som kanske kan liknas vid det kall som man kan höra präster berätta om eller händelsen som StaffanM nämnde högre upp i tråden då han upplevde att tredje ögat öppnades.

Haha..Jag känner mig alltid lite fånig när jag talar i såna här termer.

Men berätta gärna vilka sätt du har i tankarna.

Anmäl
2011-05-27 19:37 #31 av: TristanChi

#30

Jag tänkte närmast på att din tveksamhet kanske är berättigad. Kanske är Castaneda-berättelserna bara poesi eller flum som inte har förankring eller kan omsättas i verkligheten. Det finns åtmistone mycket som tyder på det http://en.wikipedia.org/wiki/Carlos_Castaneda#Reception.

Att satsa sitt riktiga liv på att uppnå något fiktivt förefaller inte optimalt.

Det präster eller StaffanM berättar faller inom samma kategori, tror jag.

Anmäl
2011-05-28 02:02 #32 av: [StaffanM]

#22  Upplevelsen av tredje ögats tillfälliga öppnande(tallkottskörteln) är den viktigaste och mest omvälvande upplevelsen i mitt liv.

Det var som en orgasm mellan ögonbrynen....som aldrig tog slut.

Uppmärksamheten i alla skikt av medvetandet var riktad mot detta välbehag (denna punkt mellan ögonbrynen).

Det fanns ingen tanke längre. Den behövdes inte längre. Man uppfattade allt mycket snabbare än den långsamma tanken skulle klara av. En vidunderlig klarhet. Det pågick i kanske en halvtimme.

Tallkottskörteln är bryggan mellan det materiella och det imateriella. Tanke och känsla är till sin natur elektriska.

#24  Intressant stycke du citerade. Carlos blir först rasande men kan inte förbli arg då Don Juan bara lungt och stadigt tittar på honom och sen förklarar vad han menar.....sen tystnar han och sitter alldeles stilla....mörkret faller och Don Juan har nu antagit en nästan skrämmande stelhet....timmarna går .

Tårarna rann på Carlos kinder när han insåg att Don Juan kunde sitta på detta sätt i all "evighet" Don Juans värld med exakta handlingar och otadlig vilja var sannerligen överlägsen hans egen tillvaro."

Ungefär så går fortsättningen på den händelsen. Jag har inte kvar böckerna.

Men det finns en del på nätet. Både i form av text och ljudböcker.

Den svenska ljudboken har inga källor längre så nedladdningen har avbrutits. Kanske den kommer igång igen i framtiden....hoppas verkligen det.

Anmäl
2011-05-28 10:44 #33 av: rolling

#30

Visst finns det mycket som tyder på att Don Juan aldrig funnits som en fysisk person. Om så är fallet kanske Castanedas trovärdighet bland tvivlare vore större om han från början klargjort att han skapade karaktären Don Juan för att på ett intresantare sätt framföra sitt budskap.

Jag hade läst ett antal av böckerna när jag fick reda på att Don Juan förmodligen aldrig funnits. Detta var nog i mina sena tonår och för en sekund kände jag nog ett styng av besvikelse. Jag insåg snabbt att det egentligen inte spelade någon roll. Budskapet i böckerna var ändå oförändrat.

 

#32

Mycket intressant att höra någon med egna erfarenheter av dessa ting. Skönt att få saker jag bara har aningar om bekräftade av andra även om jag inte nöjer mig förrän jag har egna erfarenheter.

Bra att du förtydligade min citering, stycket slutade såklart som du skrev och inte med att Carlos blev rasande =)

Jag hade själv ljudböckerna på svenska men har blivit av med dom. Jag ska se om jag kan hitta dom igen.

 

 

 

Anmäl
2011-05-28 11:32 #34 av: [StaffanM]

Oj, tänk om du kunde hitta dem igen.....Förvånad

Anmäl
2011-05-28 20:43 #35 av: Farwuq

Castanedas böcker? De har jag läst en gång. Jag tror jag har nio stycken här hemma.

Det är nog dags att läsa dem igen, de ligger nog i en dammig hög någonstans.

FlörtTungan ute

Den vilda glädje jag kände när jag var sexton och hittade en oöppnad flaska brännvin i snön vid fotbollsplan, är tyvärr utom räckhåll idag.

V:  för Astrologi & Psykologi M:  för Astronomi, Beroenden, Existens, Filosofi & Finland


Anmäl
2011-06-01 12:54 #36 av: [Morfalum]

#35 Gör det, kan jag verkligen rekommendera!

Hörni, nu har jag lånat magical passes på biblan. Fantastiskt att den fanns. Är den något som staffanM och rolling skulle rekommendera att läsa utan att ha läst hela bokserien om Don Juan?

Utövar ni tensegrity själva? Boken verkar behandla dessa magical passes uteslutande, har bara hunnit några 20 sidor.

Anmäl
2011-06-01 15:28 #37 av: [StaffanM]

Laddade ner några filmer som handlade om några speciella rörelsemönster.

Har ingen aning om detta. Känner mig inte dragen till att utforska det. Tror nog inte på det.

Böckerna kan man gott läsa oavsett vilka man läst i serien tidigare.

Anmäl
2011-09-05 20:41 #38 av: miradas

Kul att finna att det fortfarande finns de som uppstäcker Castaneda. Om magical passes kan jag berätta att det precis som annat utfört med uppsåt av en krigare: handlingar som har makt.

Själv läste jag böckerna i ordning, vilket är en poäng med de första böckerna som bygger vidare på kärnhistorien. De senare böckerna kan man säga är fördjupning i Don Juans schamanism, och går att läsa i vilken ordning man vill. Resan till Ixtlan är kanske den mest tydliga av de första, och praktiskt inriktade boken; som också ger en bra förståelse för fiolosofin och praktik för en "krigare". Är man nyfiken, och inte orkar läsa alla 12 böcker ska man läsa "Resan till Ixtlan". Även "Wheel of time" är läsvärd, som är en sammanställning av korta citat från alla böcker (med kommentarer från Castaneda).

/m

Anmäl
2011-09-05 21:01 #39 av: [Morfalum]

#38 Jag får säga detsamma :) kul att se att det finns fler. Vad skulle du säga är själv kärnan i filosofin, jag har aldrig kunnat greppa det riktigt.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.