Du måste ha dragit en slutsats utifrån dina personliga erfarenheter och det som dessa erfarenheter lärt dig är mest troligt.

Personligen tycker jag att hela diskussionen har gått för långt när det börjar krävas bevis. Då har man ingen respekt för den andres individuella upplevelser, och diskussionen är inte längre filosofisk grå, utan pragmatisk vit eller svart.

Känns så löjligt att be om bevis, hade man kunnat bevisa det vetenskapligt så hade det ju hetat "veta" och inte "tro". Då hade man antingen vetat att Gud funnits eller vetat att han inte funnits, så som man tror eller inte tror på honom.

Man kan helt enkelt inte veta, men det kanske man inte heller behöver göra så länge man hittat det som är rätt för en själv?

Personligen vet jag att Gud finns men ger mig sällan in i diskussioner om detta då det inte gårt att bevisa.

Det är en upplevelse och hur ska man bevisa en upplevelse?

Ateister har nog lättare när det gäller bevisföringen för allt talar för att livet är slut när döden inträder. Ännu har man inte hittat något som påvisar en fortsättning.

Det finns hur mycket litteratur om NDU som helst (nära döden upplevleser) men som sagt så är det ju precis som det heter "upplevelser"

Sedan att detta är ett spännande ämne är en annan sak.

#! Ne jag drog ingen slutsats själv om jag förstår dig rätt :) försöker vara objektiv och ofta har man hört "ge ett bevis" som argument mot gudstro. Det finns ju inget bevis på att gud inte finns likväl Nej jag förhåller mig så jag med. Det finns ingen vits att rota i det, varför kan man inte få tro olika? Jag tycker det är underbart att vi kan vara så olika på många sätt.

#2 Ja fast ateisters "bevis" är ju fatiskt inte ett bevis på själva huvudmålet så att säga. Det är ju bara ett uttryck för vad vi funnit och kunnat kartlägga hittils. Jag tror inte en sekund på att världen är så enkel som vetenskapen nu fastställt, jag tror att världen är många gånger förmer än vad vi kan uppfatta. Men jag tror inte på gudar och andar ;) Jag trot att det är något annat isåfall som ligger där och påverkar oss.

#3 Jag förnekar bestämt att objektivitet existerar. Även om man försöker vara objektiv så finns en viss del av subjektiviteten kvar och spökar, hos oss alla. 

Jag menade att för dig är det sant att Gud inte finns, vilket ju faktiskt är en slutsats, och antagligen har du kommit till den genom att du tycker dig ha sett "bevis" på att han inte finns. Men jag kanske missuppfattat ordets betydelse.

Jag tycker att när man börjar be om bevis så är man inte ute efter en givande diskussion, då ska man bara försöka övertyga den andre om att man själv har rätt, h*n har fel och bör ändra sin uppfattning. Så'na diskussioner är ointressanta och dessutom omöjliga att vinna. Nej, filosofiskt grått är min favoritfärg. 

#3 Det där är intressant faktsikt. Jag kan ju ha en intention när jag skriver inlägget. Men om intentionen i det här fallet var att skapa en tråd som bäddar för en bra diskussion och inte att faktiskt slå någon på nosen eller propagera för en materialistisk världsbild så är den ju mer eller mindre objektiv. Jag har ju en subjektiv intention bakom -den intressanta tråden för bra diskussion. Men det finns ju ingen värdering bakom det om du förstår hur jag menar  Sen finns det ju alltid en grundtanke bakom allt man gör, men allt därmellan intentionen och målet är ju inte subjektivt. Eller ? :S

Jag tror att du missförstått min intention bakom denna tråd. Den är inte -nu ska vi slänga fram bevis här och knäppa någon på näsan. Den är snarare -vissa kräver bevis och vissa försöker hitta bevis hur ska man ställa sig till det?

Jag har inget bevis men jag har min teori och vad jag tror är mest troligt :) Vad min övertygelse vilar på är väl satsen -ännu har vi inte sett något bevis så därför existerar det inte. Om någon säger att det finns röda skator i Skåne skulle jag säga "det var som sjutton" och vilja se det för att tro på det, det är ett drag hos mig själv, jag litar på mig själv i första hand. Jag har aldrig haft någon kontakt med en gud så personliga upplevelser kan jag inte bygga någon uppfattning på.

#5 Jag tror jag förstår hur du menar, med objektivitet. Å andra sidan är det inte en värdering att diskussionen är intressant? (Försöker inte få sista ordet, det bara så jag ser det. )

Men det är så jag ställer mig till det. När man börjar kräva bevis så är man inte intresserad av diskussion, då vill man bara övertyga den andra om att man själv har rätt och att denne bör ändra uppfattning. Då är det ingen idé att föra diskussionen vidare, eftersom den är egentligen är omöjlig och bara går runt i en cirkel.

Det är min erfarenhet av ett annat ifokusforum som behandlade spöken och som var helt övertaget av skeptiker som hela tiden ville ha bevis på att man faktiskt upplevt det man säger ha upplevt, och kunde man inte bevisa det så hade det inte hänt, bla bla bla. I grova drag var det så i alla fall, och dessa skeptiker var precis omöjliga att vinna över, för inget "bevis" var gott nog åt dem.

Mina tankar går lite åt dessa diskussioner, när diskussionen börjar kräva bevis, och jag tycker att ska man diskutera så'na här saker, som egentligen inte har några svar, även om somliga saker är troligare än andra, så bör man ha ett öppnare sinne än att kräva bevis. Det handlar ju mestadels om personliga erfarenheter, och dem kan man ju faktiskt inte bevisa.

Sen att folk vill hitta bevis på bibelns sanning, det är upp till dem. Det får de göra bäst de vill, även om jag inte tror att de kommer kunna hitta så mycket.

#6 Hmm en värdering att diskussionen ska vara intressant. Jaa kanske är det det. Vilken rysare.

Jo jag har sett sådana diskussioner, ger mig inte in i dom. Jag kräver inget bevis men jag är intresserad av att förstå hur andra tänker, där frågar jag gärna mycket.

Jag tror att diskussionen kring religion och bevis är ganska meningslös. Man står liksom och stampar på samma ställe och kommer ingen vart. Vi som är ateister tycker det är skumt att man kan tro på något vars sannolikhet för att det finns är i stort sett noll. Och de som är religiösa svarar att de inte bryr sig om bevis för de känner innerst inne att de som de tror på är rätt och sant.

Så att övertyga någon att "byta sida" skulle vara samma sak som att få den andra personen att erkänna att livet fram tills den punkten varit en enda stor lögn.

Oskar

#8 Du har alldeles rätt.

#7 Exakt min syn på sådana diskussioner, man har dem för att ta del av andras tankar, och det är klart att man frågar mycket, men kanske inte efter just bevisen.

#10 Jag tycker vi i allmänhet är ganska överrens här på sidan. Lite för kanske!

#11 Det kanske är lugnet före stormen? 

#12 haha jaa precis

Hur många av er här som är religiösa…

…tror att det bara finns en Gud?

…anser att de som inte är religiösa inte heller har förstått livet fullt ut?

…försöker få era icke religiösa vänner att närma sig religionen?

/Oskar

#14 Jag är religiös

Jag tror att det finns bara en Gud.

Men dina andra två påståenden vill jag inte alls hålla med om.

Skulle aldrig tycka att någon annan inte har förstått vad livet handlar om. Allting är personliga upplevelser och ingen är mer värd eller bättre än någon annan.

Jag skulle heller aldrig pracka på min tro på någon annan. Den är  min, men jag kan gärna berätta hur jag tänker men bara om någon frågar.

Kan bara instämma i tidigare trådskrivares tankar/åskiter kring frågan om att hitta bevis. Allt kan inte förklaras med pragmatiska, logiska eller ens rationella metoder/ sätt så varför stå och stånga huvudet blodigt?
Som jag ser på det hela är det här med tro eller inte lite som att vi  alla är blinda men står vid olika delar av samma elefant (livet eller vad frågan nu gäller). Den del jag har som jag kan ta på, känna och göra erfarenheter kring och utifrån är lika sann och äkta del av elefanten som någon annans, jag kan inte bevisa att min del är mer eller mindre rätt eller fel. Bara tala om mina egna erfarenheter.

Lika dant gäller för min del att säga att en ateist eller någon som har en tro på gud/ gudar har mer eller mindre rätt, eller att jag själv har mer eller mindre rätt. För det vi var och en tror på är ju våra egna erfarenheter summerat och  vem kan säga att det just du upplevt inte är sant?

# 14 - Jag är inte religiös. Jag bekänner mig inte till någon religion. Eftersom jag anser att en religion är styrande. Jag vill inte styras till att tro, detta måste jag känna och uppleva. Tyvärr så används religionerna i fel syfte, att förtrycka folket och hålla dem i styr.

Måhända att religionerna gjorde sin nytta i tidigare dagar då man inte hade någon ordningsmakt. Man ville ha ordning och reda i samhället men samtidigt predika Ordet. Med tiden har detta utvecklats till olika märkliga lagar och tvång som en del religioner använder sig av. Men det kanske var så en gång i tiden att dessa förbud hade en praktiskt betydelse. Till exempel så äter inte vare sig judar eller muslimer griskött. En praktiskt förklaring till detta är att grisköttet fort blir härsket och dåligt, man blev helt enkelt sjuk av att äta dåligt kött. Huruvida ox och lamm inte härsknar så lätt vet jag inte, men någon skillnad finns det säkert.

Det finns ju väldigt många förbud och påbud inom de olika religionerna, vilket jag ser som kontroll- och maktutövande.

Däremot så vill jag påstå att det finns en kosmisk energi som någon kallar för Gud. Jag vill inte påstå att denna energi är allenarådande eftersom jag ser den i dualitet. Men jag vet att den finns eftersom jag själv har upplevt den några gånger. Och har man haft dessa upplevelser - då vet man.

Vi moderna människor är väldigt pragmatiska och ska ha allting på pränt, annars gälls det inte. Men vem kan sätta en upplevelse på pränt? Kanske vi kan det någon gång i framtiden, men inte just idag.

#15 Ok, men vad anser du då om en person som tillber en annan Gud? Då måste du ju på något sätt anse att den personen gör fel eller inte förstått sitt eget bästa? Eftersom det enligt dig bara finns en Gud.

Oskar

#18 Jag kan tycka att den personen har fel såklart men jag skulle ju aldrig säga det om inte frågan kom på tal. Fortfarande så är ju tro en personlig upplevelse och vem är jag då att döma andra egentligen…?

#2

"Personligen vet jag att Gud finns men ger mig sällan in i diskussioner om detta då det inte gårt att bevisa.

Det är en upplevelse och hur ska man bevisa en upplevelse?"

Hur ser du på människor med andra religiösa övertygelser som är lika övertygade som du? Som också "vet" att (någon) gud finns?

När du skriver "gud" -- vilken gud är det överhuvudtaget som du talar om? Människan har ju föreställt sig tusentals olika gudar under historien.

Detta är faktiskt väldigt intressant att notera: även den djupt troende är väldigt ofta precis lika skeptisk som ateisterna när det kommer till andra människor från andra religioner och DERAS upplevelser och övertygelser.

#20 Se mitt svar i #19

#21

Men på vilken grund är dina upplevelser mer trovärdiga än någon annans? Hur kan du "veta" att du har rätt och att de har fel?

#22 Det kan jag givtvis inte veta utan som jag skrivt tidigare så är det mest en känsla, en personlig upplevelse.

#0

bevis för religioners trovärdighet.

Bevis, detta uttjatade ord. Är det inte det som är poängen med att tro?

Tror gör man när man inte vet (inga bevis). I samma stund som vi vet och får bevis upphör tron.

Jag blir alltid lite full i skratt i när folk säger typ; "jag tror det när jag får bevis".

Man kan inte tro och veta på samma gång. I detta fall utesluter det ena det andra 

#24 Jag håller med. finns ingen anledning att kräva bevis :)

Jag tycker inte det finns något romantiskt med att tro, jag vill veta. Men du kanske inte menade så

#25

romantiskt med att tro… hur fick du ihop det?

i vissa fall är det jätteviktigt att veta. som t ex vad man stoppar i sig.

Men när det gäller så harmlösa grejer som tron på spöken och andar kan man ta ut svängarna lite mer. Det är garanterat giftfritt 

Bevis, detta uttjatade ord. Är det inte det som är poängen med att tro?

Det lät som att tro var ett tillstånd du föredrog Men som sagt du kanske inte alls menade så.

nej jag föredrar bevis om det gick att få fram några. Fram till dess får jag nöja med att tro 

#28

#0

Går det att veta? Personligen vet jag att gudar inte finns men hur kan jag vara säker?

Nej, säker kan du ju aldrig vara. Vad som går att bevisa tog jag upp i den andra av dina trådar. om Existens. Existens-påståenden går ju att bevisa. Jag borde nog ha publicerat den här istället