Annons:
Etikettegen-kategori
Läst 3189 ggr
[Morfalum]
2011-04-01 13:10

How come you're an atheist? Varför är du Ateist?

Alla är vi ju födda som ateister, negativa ateister. Vi är födda utan gudstro (Tack för korrigering från "Oskar") Men vissa människor tar det längre, de har inte bara en avsaknad av gudstro utan har en övertygelse om att gudar inte finns. Intressant är då, hur man anammade denna världsbild. Var ateismen blandad i modersmjölken(arv)? Blev du övertygad efter att ha lett ett religiöst liv? Eller var vårat öde redan skrivet i sanden dagen vi kom till, är vissa genetiskt lagda åt en ateistisk eller en religiös världsbild?

Vad tror du och hur var det i ditt fall?

  • Redigerat 2021-04-03 12:01 av Niklas
Annons:
LaSadie
2011-04-25 20:29
#1

Funderade en hel del i min tonår och kom fram till att jag inte tror på nått. Är påtvingad kristendom genom dop och konfirmerade mig utan att jag visste vad det innebar.

Jag är har ett ganska kritiskt synsätt rent generellt och ifrågasätter en hel del. Tycker man inte ska svälja allt med hull och hår.

Denna kommentar har tagits bort.
LaSadie
2011-04-26 13:34
#3

#2 Instämmer helt, religion känns väldigt irrationellt och i mina ögon ologiskt.

giffan
2011-05-04 00:05
#4

#2 Man tror väll det man får veta som barn, antar jag.

Härlig sajt, den berör verkligen! Har funderat så mycket på vad man är om man inte tror på gud… för det gör inte jag, tror jag.

vet egentligen inte om jag tror på något alls. Jag e döpt, för det väljer man inte själv när man e så liten… Jag e inte konfirmerad, för ingen kunde tala om för mig varför man gör det… så då valde jag att inte göra det. För man kaninte göra något för presenter lixom…

Mina barn är döpta, men det var endast för husfridens skull… man ska göra det typ… men barnen har inte konfirmerat sig, det får de välja själva…

jag tror den här sajten kan blir bra att komma till och läsa lite på.

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus

[Morfalum]
2011-05-04 08:21
#5

Tack så jätte mycket för uppmuntrande ord! :)

haineswestheim
2011-05-09 10:46
#6

Ateism alltid har funnits i min familj så det har alltid funnits där.

Jag har aldrig förstått hur man kan tro på gud och på ett sätt tror jag att ingen riktigt gör det. Jag tror att det är känslor av hjälplöshet och tomhet som driver dem till att tro på sådant.

Annons:
[Morfalum]
2011-05-09 11:40
#7

#6 Jag håller inte med dig, det behöver inte alls vara sådana negativa känslor som ligger bakom människor och religion.

Skogshumblan
2011-05-09 19:04
#8

Jag är inte helt klar med min världs- och gudsuppfattning men jag är rätt säker på att det i mitt fall var en slags insikt. Helt plötsligt lyftes den skokartong jag tidigare levt i av mig och jag såg tydligt hur allt jag trott på förhöll sig egentligen. För mig är Gud och religioners heliga skrifter en form av drömmar och andliga "kontakter" med andevärlden som tolkats av dem som fått dem och blivit feltolkade rakt av genom årtusenden. Mycket av det som står i dem är grundläggande hyfs som att visa respekt och omtanke åt andra människor och att söka det goda hos alla och sig själv. Evolutionella förmågor vi fått med oss om du frågar mig. Oj det blev långt det här…

/ Skogshumblan

Medarbetare på tarot och healing.

"I am not what happens to me, I am what I choose to be" Carl Jung.

ekorren
2011-05-10 03:08
#9

Är uppväxt i en kristen familj med söndagsskola, gudtjänster och hela köret men inte blev jag troende för det. Glad

Jag tror det finns en bidragande genetisk förklaring till varför vissa tror och andra inte. Båda är normalvariationer för människan. Båda lika förvånade över att den andra sorten finns.

[Morfalum]
2011-05-10 08:38
#10

#8 Vilken intressant teori. Jag skulle kunna tänka mig något sånt också, att källan till tron på olika guddomar och evigt liv osv har samma källa men med andar vet jag inte. Jag tror att det går att förklara med ren fysik. Är det någon form av andar så är de inte kvarlevor efter de levande utan något helt annat Glad Verkligheten är inte "verklig" i min mening.

#9 Jag tror också att det finns vissa genetiska faktorer och ditt exempel visar ju till denna teoris fördel. Jag är motsatsen till dig i den aspekten, jag har växt upp i en ateistisk familj men har många gånger längtat efter former av "andlig verksamhet". Inte i kontakt med en annan gud utan jag är min egen gud.

Skogshumblan
2011-05-10 09:28
#11

Morfalum. För mig är andar och "döingar" en verklighet. Vad det beror på eller om de kan förklaras logiskt är en grej jag grubblar på. Men efter att ett hitills nästan 35-år kort liv "bara vetat" saker som jag omöjligen kan veta är jag för övertygad om det här andliga med varsel osv för att kunna förneka det.

/ Skogshumblan

Medarbetare på tarot och healing.

"I am not what happens to me, I am what I choose to be" Carl Jung.

[Morfalum]
2011-05-10 13:21
#12

#11 Jag förstår. Vad spännande. För mig blir det, om det finns, något perifert eftersom jag inte har upplevt det. Jag öppnar möjligheten att det finns men det är i periferin ännu, om det finns något. Hmm viljket jag tror det gör hmm. Aa… haha. Jag slår knut på mig själv helt enkelt.

Skogshumblan
2011-05-10 19:18
#13

Morfalum nä inte alls. Så kände jag i höstas då allt jag hela mitt liv trott på och levt efter kastades omkull och det här med varsel, spirituella andliga väcktes i mig. Jag har många många gånger sedan dess stött och blött det jag upplevt och upplever men vissa saker kan jag bara ord förkasta utan jag får ödmjukt acceptera att knäppa ologiska saker händer mig eller inse att kanske är jag lite mer ding i kolan än jag trott ;P Tvivel är för mig ett sundhetstecken, där kan både sunt förnuft och en smula "blind tro" bo i balans och harmoni:)

/ Skogshumblan

Medarbetare på tarot och healing.

"I am not what happens to me, I am what I choose to be" Carl Jung.

Annons:
[Morfalum]
2011-05-10 20:48
#14

#13 haha jasså. Jaa det är märkligt, jag har ju själv haft märkliga upplevelser men inget som fått mig att ändra världsbild faktsikt.

Tvivel är sannerligen ett sundhetstecken skulle jag säga Glad Förutsatt att man någon gång slutar tvivla.

Oskar
2011-05-10 21:38
#15

Tycker nog frågan är lite felformulerad, den liksom antyder att man är religiös från födseln men att vissa sedan väljer att bli ateister. Man så är det ju inte. Och antagligen inte så du menade heller. Skrattande Vi är ju givetvis ateister när vi föds för ingen kan väl tro att ett barn själ skulle komma på att börja tillbe en gud? Knappast. Jag har fortsatt att vara ateist ända sedan födseln för att jag har fått en upväxt som gjort det möjligt att använda mitt egna sunda förnuft.

Oskar

Frida
2011-05-10 21:53
#16

Jag har växt upp i en icketroende familj (vad jag vet om i alla fall, mina föräldrar har aldrig yttrat ett ord om vad de tror eller inte tror på). Men jag är likväl döpt för det är ju sånt man gör bara. Jag fattade intresse för kristendomen i skolan när vår lärarinna läste ur barnens bibel, vilka fantastiska berättelser! När det sedan närmade sig konfirmation såg jag det som en möjlighet att få veta mer och "börja tro på riktigt". Vi hade en väldigt bra konfirmationstid med mycket skoj och lek där religionen vävdes samman med det vardagliga livet. Men det som faktsikt fick mig att börja tänka om var när vi hade bibeltolkningar och mina svar inte alls dög åt min fadder. För henne var det mer ris än ros och där började flamman så sakteligen svalna för att ett år senare dö ut, det var den 11 september 2001. När jag satt hemma och såg hur det andra planet flög in i det andra tornet var det plötsligt helt klart: det finns ingen högre makt.

Värdinna på Fantasy
Medarbetare på World of Warcraft

[Morfalum]
2011-05-11 10:24
#17

#15 Jo det är väl en sanning när jag tänker efter, man är ju en negativ ateist när man föds. Tanken var väl att man anammar olika världsbilder under uppväxten eller senare på ett eller annat sätt.

Tack för korrigeringen!

Skogshumblan
2011-05-11 11:34
#18

Jag håller inte med om att vi föds utan tro, jag tror vi föds med en vetskap om var ifrån vi kommer och att den sen antingen formas till en religiös tro av de som föds in i de hemmen eller som för många av oss, blir mer och mer medvetna om de blå dunster som religion står för. Hmmm flummigt som vanligt…

/ Skogshumblan

Medarbetare på tarot och healing.

"I am not what happens to me, I am what I choose to be" Carl Jung.

[Morfalum]
2011-05-11 11:37
#19

#18 Hur menar du från var vi kommer? :) Är vi någonstans innan vi blir till menar du?

Katti
2011-05-15 21:35
#20

Jag valde alternativ 1 (arv/miljö), men skulle vilja ha dem åtskilda. Arv är en sak och miljö en helt annan! Jag tror att det till stor del handlar om miljön vi växer upp i. Vad våra närmaste tror och hur de handlar. Till viss del handlar det också om läggning, d v s arv. Vissa föds mer ifrågasättande än andra. Men även det handlar självklart om hur tillåtande klimatet är under uppväxten.

Själv är jag uppvuxen i en familj där vi aldrig har pratade om tro eller religion. Men mamma reagerade (lite) på att jag gick ur kyrkan. Hon vill inte kalla sig ateist, men inte heller troende.

Mina barn däremot umgås med en familj som är mycket religiösa. Där är det massor av aktiviteter i kyrkan (som de alltid vill ha med oss på), aftonbön och hela konkarongen. Så vi har haft många diskussioner om tro och religion. Jag säger vad jag tror, men är noga med att de väljer själva och att de inte behöver ha en åsikt i frågan nu. Så vilken väg de än väljer så småningom vet jag att det är ett aktivt val.

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

Annons:
Skogshumblan
2011-05-15 21:46
#21

Morfalum (och alla ni andra såklart).

Ja det här är ju om något jag skrivit hitills flummigt!

Men jag tror inte vi människor är här en endaste gång och sen är allt över, jag  tror inte att det är en slump eller lite hipp som happ som ligger bakom att just du är den du är och finns här och nu.

Jag är inte så säker i min uppfattning att jag kan eller vill säga något mer än att jag leker med tanken, fast på ett seriöst sätt, att det finns fler liv du och jag levt, det finns något mer än just det som är här och nu som vi alla är del av men väljer att lite då och då lämna och leva liv för att få erfarenheter. Ush jag känner mig som värsta flummhippien nu och jag är som sagt långt i från säker på det här men lite vagt sådär har jag denna tanke kring det hela.

/ Skogshumblan

Medarbetare på tarot och healing.

"I am not what happens to me, I am what I choose to be" Carl Jung.

Allamej
2011-05-20 21:36
#22

Min världsbild är inte direkt gudlös, jag ser mig som en del av ett oändligt universum som vill lära sig allt som finns att lära, samtidigt så finns det universumet i mig. Kristna har satt ett namn på det eftersom dom inte kan förstå det själva, inte acceptera.. Dom kallar det gud och guds vilja när det egentligen är något som dom eller någon annan ska lära sig av.

När jag pratar med kristna så använder jag ordet Gud eftersom ordet universum är för stort.

Stephen Fry - There are many people out there that will tell you that "you can't". What you've got to do is turn around and say, "watch me". Veronica/ Sajtvärd på Smyckestillverkning och råttor

 

 

[Morfalum]
2011-05-20 21:40
#23

#22 Jag förstår! Intressant. Jag har vart inne på liknande banor. Men finns det någon "högre extern makt" i ditt universum? Eller är "gud" allt?

Allamej
2011-05-20 21:50
#24

Den högre kraften i mitt universum är ju trädet som är utanför mitt fönster, barnet som leker i gräset, gräset i sig självt och jag…. Allt är universum och universum är allt. Om man hugger ner ett träd så hugger man ner en del av sig själv. Om man slår sitt barn eller vem som helst så slår man ju bara sig själv. Allt ont som sker gör vi mot oss själva… varför vet jag inte, det finns ingen anledning. Det är förts när man tittar upp på trädet och känner gemenskap med det som man kan börja förstå… Vi är gjorda av samma stjärnor allihop så det finns för mig ingen skillnad. Jag har vissa saker jag inte kan acceptera själv men det är vad jag ska lära mig den här gången.

Stephen Fry - There are many people out there that will tell you that "you can't". What you've got to do is turn around and say, "watch me". Veronica/ Sajtvärd på Smyckestillverkning och råttor

 

 

[Morfalum]
2011-05-21 12:58
#25

#24 Jag är intresserad av hur du kommit till denna insikt för det är precis samma världsbild och attityd som jag hade för två år sen. Jag insåg att man inte kan isolera saker ifrån varandra, allting hör ihop. Det finns ingen början och slut, allting ändrar bara form. 

Men är det verkligen en högre makt vi talar om. Är det inte snarare en balanserande kraft som genomsyrar allt?

Kul sammanträffande.

Allamej
2011-05-21 13:16
#26

Buddism blandat med wicca har gjort mycket. Samt ett stort förakt mot översittare som ska föreställa allsmäktiga… kan inte acceptera EN gud skapad av människor som är rädda att se alltet som det är, en enda stor samhörighet.

Att min syn mer eller mindre är vetenskapligt bevisad gör det ju bara ännu roligare. Alla är gjorda av samma beståndsdelar. Bevisat.

Många säger ju att allt som sker har skett förr och kommer att ske igen… det tror jag, och till slut så kommer vi att få det rätt. Det är inte menat att vi ska förstöra vår förankring för våra manifistationer. Att vi blev som vi är idag innebär inte att vi är mer värda än träden i skogen.. Dom är gjorda av samma stjärnor som vi.

Stephen Fry - There are many people out there that will tell you that "you can't". What you've got to do is turn around and say, "watch me". Veronica/ Sajtvärd på Smyckestillverkning och råttor

 

 

[Morfalum]
2011-05-21 20:11
#27

#26 Jag håller med dig helt där!

Annons:
[MargaretaA]
2011-05-21 20:46
#28

Som svar på rubriken till tråden. Min världsbild var gudlös från början och så har det fortsatt.

[Morfalum]
2011-05-22 10:59
#29

#28 Samma här. Jag visste redan när jag var liten liten att mamma och pappa "inte trodde på gud" men att det fanns andra som gjorde det. Det är lite kul att tänka sig.

Ixectrona
2011-06-17 10:51
#30

När jag var sisådär fyra år gammal togs jag med till "kyrkis" och liknande, men när de lästa upp bibelhistorier där så tänkte jag bara att jag tror inte på det där, och så har det fortsatt. Jag är helt enkelt väldigt "praktisk", och inte särskilt spirituell av mig.

[Morfalum]
2011-06-17 12:54
#31

#30 Låter mycket som min sambos historia, hon gick på kyrkans barntimmar som liten (innan skolåldern) men visste redan då att hon inte trodde på något. Intressant det där Glad Väkommen hit förresten, kan inte minnas att jag sett några papegojor här tidigare.

starhawk
2011-07-11 08:45
#32

Var väl knappast någon religös familj jag växte upp i men ändå skickade morsan mig och brorsan till söndagsskolan och det var där indoktrineringen började, sen tog skolan vid och indoktrinerade vidare sen helt plötsligt började man tänka själv vad är det här egentligen? Kom så småningom fram till att det här var ju bara gamla tiders science fiction, och bibeln det är ju bara ett hopp-plock av gamla historier från ännu äldre källskrifter så fort jag fyllde 18 gick jag ur statskyrkan, döpt blev man ju mot sin vilja som spädbarn, tala om övergrepp! Konfirmering blev det alldrig, då hade jag redan kommit underfund med vissa saker. Vad man nu skall kalla min livsåskådning är ju en fråga, jag lutar snarast åt LaVey satanism

Värd för Knivtillverkning  & Slöjd iFokus

[Morfalum]
2011-07-11 09:00
#33

#32 Intressant berättelse. Och det var en bedrift att ta ställning själv när du var mitt inne i karusellen (om du nu var så pass)

Pappa och mamma "trodde inte på gud" sedan jag var liten och det har påverkat min tro, ändå är jag döpt och konfirmerad hmmm. Men jag tog aldrig de bibliska lärorna till mig, det var alltid bara strunt. Jag tyckte det var skoj att vara med polarna på konfirmationen, där fick man åka på läger, spela musik och träffa folk i samma ålder. Därför har jag aldrig brytt mig om att de försökte "indoktrinera" mig.

Gällande satanismen, kan man egentligen "luta åt" satanism. Jag skulle säga att man antingen är satanist eller inte. Det finns en ganska tydlig definition vilka värden vi står för. Men det är ändå roligt att höra om fler som läst LaVey.

starhawk
2011-07-11 11:04
#34

När man talar om satanism så måste man först ha klart för sig att det inte finns en satanism utan flera stycken. Många sätter likhetstecken mellan satanism och djävulsdyrkan och då är dom helt fel ute, dom flesta satanistriktningar erkänner inte ens satans existens så hur skall man dyrka nåt man inte tror på? Att luta åt satanism enligt LaVey innebär att man sympatiserar med många av dess riktlinjer men inte nödvändigtvis omhuldar allt

Värd för Knivtillverkning  & Slöjd iFokus

Annons:
Allamej
2011-07-11 11:19
#35

Är det inte bättre att kalla satanism för egoism… för det är ju egentligen vad det är

Stephen Fry - There are many people out there that will tell you that "you can't". What you've got to do is turn around and say, "watch me". Veronica/ Sajtvärd på Smyckestillverkning och råttor

 

 

starhawk
2011-07-11 12:41
#36

Satanismen är till viss grad egoistisk men därmed inte egoism, man skall inte generalisera

Värd för Knivtillverkning  & Slöjd iFokus

[Morfalum]
2011-07-11 21:19
#37

#34 Självklart är folk fel ute om de likställer djävulsdyrkan med satanism. Fast nej om du lutar åt "laveyansk satanism" så erkänner du ingen annan satanism. Det finns bara en satanism och den definierades av LaVey för oss som följer the left hand path. All dyrkan av övernaturliga makter är icke satanskt enligt vår lära.

#35 Menar du att satanismen inte rymmer något annat än "egoism"? Vad grundar du det på? Glad

#36 Nej alltså, som sagt satanismen rymmer mer än egoism. Evolution, och magi. Men visst är den i allra högsta grad egoistiskt, det kan man väl inte förneka?

starhawk
2011-07-12 07:53
#38

#37: Som jag skrev i inlägg #34 "Att luta åt satanism enligt LaVey innebär i alla fall för mig att man sympatiserar med många av dess riktlinjer men inte nödvändigtvis omhuldar allt", jag är alltså inte medlem i Church of Satan och har inga planer på att bli det heller

Och okey satanism är ganska egoistisk, men som du skriver rymmer den mer. Men att vara egoistisk är inget fel, det är en del av självbevarande-driften

Värd för Knivtillverkning  & Slöjd iFokus

Ixectrona
2011-07-17 16:41
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#39

#31 - "Kan inte minnas att jag sett några papegojor här tidigare."
Ok, här har vi en ansiktsbild. Flört

[Morfalum]
2011-07-18 14:32
#40

#39 hahaha! Sjukt roligt.

Niiinah92
2011-08-24 14:32
#41

Mina föräldrar har väl aldrig direkt pratat religon, inte heller vet jag exakt var de står i frågan men ändå är jag döpt, gått i kyrkansbarntimme, kyrkans ungdom, scouterna, konfimerad osv. som liten hängde jag väl med på det hela men sen började det stå mig upp i halsenSkrikandes. Jag gick med i konfimationsgruppen för att vara med mina kompisar och jag ville göra min morfar glad, innan halva tiden hade gått ville jag hoppa av men fick inte för mina föräldrar.

Jag ser inte det logiska i religon men jag respekterar de som gör. Vad jag tror på i nuläget är så diffust att jag inte riktigt vet det självObestämd

Annons:
[Morfalum]
2011-08-24 19:11
#42

#41 Intressant! Tack för att du delade med dig!

Väkommen till sajten!

[peter54]
2011-09-22 10:01
#43

Jag tänker att det är en salig sammanblandning av de tre alternativen och inte mer eller mindre av något enstaka.

Jag är inte döpt eller konfirmerad, därmed har jag redan från start en negativ inställning till att ha en tro på någon högre makt som det så fint heter. Vi har heller inte döpt våra egna barn och både jag och min fru gick för länge sedan ur svenska kyrkan.

Jag är övertygad om att jag är precis lika lite benägen att tro på gud, som jag är totalt obenägen att bli alkoholist, noll förutsättning helt enkelt.

Ända sedan jag lärde mig läsa har jag varit en skeptisk person som inte har varit lätt att övertyga om någonting som verkat osannolikt för mig. Tidigt anammade jag en inställning som bygger på att det som kan förklaras i biologiska, fysiska eller kemiska termer, köper jag. Resten går bort oavsett vad det är.

I religiösa kretsar (jag bor i vad som tidigare brukade kallas "Västmanlands saliga hörn), känner jag ibland av att de tycker att man behöver vara religiös för att vara god, att det är en förutsättning för att man ska leva efter fredliga värderingar, det som i dagligt tal här hemma i Sverige kallas "kristna värderingar".

Jag tror inte att de värdegrunderna är kristna alls, utan att det är en efterkonstruktion. Ett civiliserat och fredligt, demokratiskt synsätt har inget med religiös tro att göra.

Jag kör en ganska enkel ideologi runt detta med gud och helvetet och allt som hör därtill. Gud=paradiset är inget väsen utan ett tillstånd. Det är när godhet och fred råder bland människor just här där vi befinner oss. På samma sätt är djävulen=helvetet den raka motsatsen. Det är ett tillstånd när krig och/eller elände råder just där man befinner sig. Det är min enkla uppfattning.

[MargaretaA]
2011-09-22 20:57
#44

#43

Gud=paradiset är inget väsen utan ett tillstånd. Det är när godhet och fred råder bland människor just här där vi befinner oss. På samma sätt är djävulen=helvetet den raka motsatsen. Det är ett tillstånd när krig och/eller elände råder just där man befinner sig. Det är min enkla uppfattning.

Håller med till 100%! Glad

[TristanChi]
2011-09-22 22:35
#45

Blev och blev. Det är som det är, d.v.s. inget tyder på att det finns någon s.k. gud i denna värld.

Loveradio
2011-10-07 20:25
#46

Är både döpt och konfirmerad. Döpt av min morfar som var präst, så det känns ju fint ändå. Konfirmerade mig när jag var 15, inte för att jag var troende direkt utan mest för att göra min mamma och hennes sida av släkten glada, som är kristna. Min moster var också gift flera år med en präst så kristendomen har alltid funnit där sen jag föddes, utan att jag har valt det. Min pappa och hans sida av släkten är icke troende, pappa är agnostiker. Men mamma har ändå försökt att få mig och min syster kristna eller hur man ska säga. Hon har bett kvällsböner med oss, bett böner före maten osv. Och gick ibland med oss i kyrkan. Eftersom hon själv kommer från ett kristet hem.

Fast jag har aldrig riktigt varit troende, utan mest känt att det inte funnit nått alternativ eftersom jag inte velat göra min mamma besviken. Men sen 16 års ålder kan man väl säga att jag fick den övertygelsen över att Gud inte finns och att religioner är löjligt och till mestadel bara ren hjärntvätteri. Så sen dess är jag ateist. Och ju mer jag läser om kristendom osv ju mer övertygad blir jag. Min syster är också ateist, så min mamma lyckades inte nått vidare bra med att uppfostra oss till kristna ;)

/Mvh Sara - Sajtvärd på Dokumentärer
Medarbetare på Bullhundar
Besök gärna min blogg: loveradioblog.weebly.com

[Morfalum]
2011-10-09 11:53
#47

#46 Intressant historia! Kul att du delade med dig. Välkommen till Ateism.

Loveradio
2011-10-09 12:46
#48

#47 Tack :)

/Mvh Sara - Sajtvärd på Dokumentärer
Medarbetare på Bullhundar
Besök gärna min blogg: loveradioblog.weebly.com

Annons:
Neathecat
2011-10-19 18:39
#49

Jag lät mig övertygas om religion (trosrörelsen) blev "frälst" för att sen upptäcka att det inte stämmde.  Kryssade i att jag blev övertygad men det vore mer rätt att bara skriva att jag helt enkelt upptäckte att det inte finns någon gud och att religioner oftast har helt andra skäl till att få människor att tro.

9:a (Nia)

JAUS
2012-04-05 05:25
#50

Jag är både döpt och konfirmerad, men är idag inte bara ateist utan en antiteist eftersom jag nu förstår hur skadlig religionen verkligen är. Givetvis får människor tro precis vad som helst, så länge de inte skadar andra.

Jag var en tvivlare redan som barn och tyckte det var mycket som var konstigt med kristendomer redan då. I tonåren trodde jag inte längre på gud, men jag hade den där lilla gnuttan av tvekan som gjorde att jag inte uteslöt det helt. Idag finns ingen tvekan kvar, jag förstår nu att det faktiskt är mer absurt att tro på gud än att tro på jultomten, troll, drakar, pysslingar, snömannen tillsammans.

Det finns helt enkelt ingen god anledning att tro på gud, alltså gör jag inte det.

Sabina-74
2012-05-14 08:26
#51

Jag har aldrig blivit övertygade om religionens förträfflighet. Fascinerad av berättelserna, det är mycket spänning och kärlek…som vilken saga som helst, men att det skulle vara verkligt…nä. Uppväxten…döpt och bad kvällsbön under den tidiga barndomen men så mycket mer religion var det inte i familjen. Har känt en rent fysisk motvilja gentemot religion, kroppen har liksom vetat fastän mitt medvetna velat vara till lags och följa strömmen, speciellt som ung. Detta ledde till att jag hoppade av konfirmationen efter första mötet, jag kunde inte fortsätta för att jag mådde dåligt av hela grejen..tack och lov :) Kommer inte ihåg om det fanns humanistisk konfirmation, annars hade jag kanske valt det… Jag har alltid varit intresserad av naturen, älskade naturprogrammen när jag var liten….Arne Weise var kung :) Och det slog mig aldrig att det skulle vara en Gud som gjort allt….jag finner naturen så storslagen som den är, det är mer fantastiskt att allt kommit till under miljarder år än att en gubbe funderat ut allt. Den senaste veckan har jag varit youtube-beroende, sett en massa klipp med Richard Dawkins, Christopher Hitchens, reason rally….upptäckt en rörelse som jag inte visste fanns! Och fått en massa nya tankar kring mitt sätt att se på världen. Och förfasats över hur man behandlas som ateist i andra delar av världen. Hamnade här av en händelse, läste en diskussion inne på Kif, följde en länk och sen var jag fast. Förstår nu varför jag får nervösa ryckningar när religion kommer på tal, jag är allergisk sedan födseln ;)

Upp till toppen
Annons: