2011-04-20 16:30 #0 av: [Morfalum]

Inte sällan hör man gränsdragningar som, religiös eller ickereligiös, troende eller ateist. Tänk om det ändå vore så enkelt! Givetvis är det inte det, för visst kan man vara ickereligiös och inte ateist och vad som rör till det ytterligare, det finns faktiskt ateistisk religion!

Ofta förknippar man andlighet och tron på gudar med religion likväl som man förknippar ickereligiositet med ateism. Det är befogat givetvis eftersom tron på gudar är vanligt förkommande inom olika religioner, precis som många ateister är ickereligiösa.

En agnostiker kan inte egentligen kallas varken religiös eller ateist men kan vara "lagd" mer åt ett håll. En agnostiker har tagit ställning till att det inte går att få någon kunskap om gudar existerar eller ej. Detta utesluter dock inte att han kan tycka att bibeln erbjuder den mest "troliga" förklaringsmodellen.

I givetvis finns det ateister som är religiösa, varför inte röra till det ytterligare när vi ändå är igång!

De LaVeyanska satanisterna kallar sig ateister men många av dem anser sig fortfarande tillhöra en kyrka, den så kallade Church of Satan. Grundaren Anton Szandor LaVey menade att människan gynnas av tankesystem grundat i myter och gudlika gestalter som inspiration för att orientera sig i verkligheten, men såg starkt ned på gudstro. Det kan dock bli lite rörigt när satanister ena stunden kallar sig ateister men andra stunder säger att det är fel att hävda tror på gud. Den högste prästen inom kyrkan, av vissa kallad Den svarta påven, Peter H. Gilmore förklarar vad hans föregångare, Anton LaVey menade när han introducerade detta koncept: Gilmore menar att Satanisten är av uppfattningen att 'Jag avgör vad som är av värde. Jag är mitt egna högsta värde och därav är jag min egen gud. Jag är en jag-theist (orginal: I-theist)' (www.churchofsatan.com). LaVey-satanisten menar att det är människan som skapat sina gudar för att kunna hävda sig själva och va de står för. Följaktligen menar satanisten att det är klokare att dyrka människan som skapade gudar och för en satanist är den människan den egna personen. Inom satanismen är jaget gud.

Vi kan här konstatera att vad LaVey-satanismen kallar legitim satanism, inte är vad många verkar tro: Djävulsdyrkan, utan kanske snarare självdyrkan men tillika en slags ateism. Satanismen är en världsbild där det anses vara naturligt att jaget är universums centrum och att en organism av naturen strävar efter överlevnad och att i första hand tillgodose den egna varelsen. Betyder detta att satanisten alltid bör se till sig själv och totalt strunta i andra människors situation? Nej, egentligen inte. LaVey menar i The Satanic Bible (1969) att även viss altruism kan gynna den egna varelsen, dels för att det kan ge en person en känsla av självtillfredställelse, men det kan även vara gynnsamt att anpassa sig till en annan människa för att det långsiktigt gynnar en själv. Till det senare torde räknas personer som står satanisten nära som vänner, älskare, make/makar eller barn. Vad en satanist dock bör akta sig för är de psykiska vampyrerna. Vissa människor gör inget annat än att dränera omgivande människor på energi, dessa menar LaVey är svaga människor som överlever genom andras goda vilja. Sådana människor bör satanisten hålla kort eftersom det inom satanismen inte är naturligt att offra sig själv för någon som inte kan ge något tillbaka.

Här ser vi en ateistisk religion som har människans förnuft och empiriska utforskande av världen som viktiga byggstenar. Klart är dock, de flesta ateister skulle inte vilja kalla sig satanister och det är inte en religion för alla pga. dess elitistiska och antihumanitära tankesystem. Klart är dock, det är en intressant förening av religion och ateism!  

Källor: 

http://www.churchofsatan.com/what-the-devil.php

Anton Szandor LaVey 'The Satanic Bible' (1969)

/Varg